EM 2012 i Wien – Bestraffningen fortsätter.

Idag laddade jag med frukost och film. Jag gillar film, det är mitt favvosätt att koppla av. Satte kroppen i Game-On så snart jag satte mig på spelarbussen. Idag var det 40´c varmt ute, trots aircondition var det fortfarande 26´c i bowlinghallen. Detta påverkar självklart Kegels (teamet som bestämmer oljeprofiler) val av oljeprofiler en hel del. Tror knappast det var meningen att vi skulle skicka missiler med spin ner för banan när de valde vad vi skulle spela på.
Jag simulerade hur det skulle se ut och kännas på banorna idag. Allt gick enligt planen, efter 4 rutor hade jag och Larsen 7 kryss. Jag började med 4 raka och Larsen spärr och trippel. Sen var det precis som om allt var bortblåst, kloten hög och slet om vartannat. Reaktionen blev aldrig konsekvent, bra slag fick konstiga svar. Vi gjorde bara 400 trots denna starka öppning och pannan var i djupa veck. Jag började fundera för mig själv, vi är så mycket bättre än såhär. Detta får mig och Martin att se ut som nybörjare mot vad vi kan. Osku Palerma som de flesta vet vem han är ligger 56a, Martin 54a, Tore Torgersen 71a och Petteri Salonen 72a. Hade jag tagit ut laget på plats, trots Paulsson och Robbans silver idag hade min laguppställning sett ut som följer:

Ulf Bolleby
Niklas Linderholm
Dennis Johansson
Johnny Magnusson
Mikael Larsson
Lars Pejstrup

Dessa hade skrattat hela vägen till banketten medan vi andra gråter och letar efter vassa föremål att skära oss med. När jag tittade mig omkring idag, ekade mina egna ord i huvudet om att vara sida på bollen. Konstaterade varför spelare som Osku inte har något. Vissa saker kan man lösa med fart men inte allt. Jag valde att gå tillbaka och ställa mig mer eller mindre i det torra och dra den hårdare och med mer sida, jag spinner bollen helt enkelt för att behålla energi genom midlane. Detta löste mitt problem och jag gör ett ok pass trots en elak sista serie med 4 hål. Till skillnad från igår spärrade jag bra idag, så även Martin. Han hade enbart 2 spärrmiss trots sina 1130.

Imorgon 09.00 är det nya tag, 3-manna som spelas 2 x 3 serier. Jag spelar med Larsen och Bolleby (den yngre). Dags för vinden att vända!

EM 2012 i Wien – Ja, vad säger man?

I morse spelade jag och Martin vårt första pass i 2-manna på medium (38 fot). Siffrorna vi hade att gå på var lägre än väntat, detta påverkade inte vår egen inställning mer än att vi insåg att det sannolikt kommer bli tuffare än det kändes på träningarna. Banan var ungefär som innan på fresh, däremot öppnade den sig aldrig. Innan blev det ganska lätt och valet av klot kvittade nästan, det fanns mycket att kasta utåt mot så länge man höll till vänster att klotet gled igenom, nu blev den bara torr och konstig. De tidigare squaderna har haft samma tendens, det är några enstaka spelare som utmärkt sig men så är det alltid.
Jag hade en skaplig feel i kroppen även om det kryper på en aning när det väl är dags. Det jag märkte störst skillnad på hos mig själv var besluten, jag började översätta kloten i hur många rutor och när de skulle bytas ut istället för att göra precis som vanligt, bowla och låt reaktionen bestämma vilka beslut du ska ta. Jag började knackigt men blev oxå straffad samt slarvade med enkelbränn, hade 2 st under passet vilket hör till ovanligheterna.
Följande hände, det var mycket friktion men släppte fortfarande utåt, folk flyttar vänster men banan torkar upp så fort att kloten svänger efter halva banan ”i oljan” som inte finns där. Är det något man tränat på så är det just att få klotet att läsa i midlane. Att skapa read egen hand då min svaghet varit att kloten alltid gled för långt. I detta mästerskapet är du bättre på det om du kan spinna bollen dvs släppa klotet utan att det inte bromsar så mycket på vägen. Jag började med urethan för att det reaktiva slet och högg medan Martin började rätt hårt och tight omkring 2-3 pil. Jag hamnade snart där fast med min snällare boll, när första förflyttningen kom så var vi lost i kommunikationen. Martin spelade rätt stabilt men hade aldrig någon riktigt bra reaktion utan höll sig vid ytan pga hur bra han är, jag hade en bättre reaktion men slog fler dåliga slag. Problemet blev att vi hade ingen nytta av varandras spel banläsningsmässigt under hela blocket, vilket är riktigt ovanligt. Normalt sett har två så bra spelare mycket nytta av varann i deras beslut men vi fick aldrig några direkta referenser. Jag bytte rätt snabbt till Omen som är rätt stark men oxå den bollen som växlar mjukast mellan torrfält och olja, den blev alldeles för tidig med en gång. Insåg att jag behövde blankare yta för att få genom bollen, samtidigt som jag ville behålla en städad reaktion genom käglorna. Frantic gled bra igenom, tog käglorna bra men blev en aning känslig. Gick tillbaka ett steg i väskan till HyRoad som oxå är blank men läser på en längre sträcka. Blev in framför returen och slutade med att vi båda loftade in bollen på banan mellan 5-6 pil, på en 38 fot lång profil…..!
Martin var 1 av 7 spelare som lyckades få ihop pari (dvs mer än 200 i snitt) på sina 6 serier, vi var bästa lag i starten ensamma över pari på våra 2423 trots att många länder hade sina på pappret starkaste lag, det säger en del om underlaget. Självklart är jag besviken, jag är bättre än såhär men jag kan inte säga att jag skulle gjort mycket annorlunda mer än att jag skulle velat gjort det bättre. Förhoppningsvis blir vårt pass på lång imorgon bättre och vi kan ta in det vi ligger efter, bara rensa skallen och ladda för nytt pass.

Imorgon spelar vi, 13.30.

EM 2012 i Wien

Dags för mästerskap, det är alltid något speciellt med den gul-blå tröjan och representera sitt land. Det är nu man får tillbaka för all den tid som ligger bakom den spelaren man är idag. Det är få förunnat och kan inte annat än att motivera alla de som satsar helhjärtat på något oavsett vad det är att göra det lilla extra för att nå toppen, det är en häftig känsla och svårt att jämföra med något annat i vardagen. Det adrenalin man får från idrott och tävling på denna nivån när den är som bäst är svårslaget.
Ekis sov över och klockan såg till att vi kom i tid till Arlanda, FK´s klocka gjorde samma men en timme för sent men det gick bra ändå. Väl på väg in på planet hade jag en kortväxt man med dubbla glasögon framför mig. Plötsligt såg det ut som om han övade in sitt program i konstsim eller hemläxan från senaste salsalektionen. Han fastnade i alla fall framför mig trots att kön rullade på, stirrandes nedåt och jobbade febrilt med kroppen. Var tvungen att titta över axeln på denna otursfågel sedan födseln, där står han icke kontaktbar och spelar Pac-Man på sin mobil. När kön framför honom var utom synhåll sa jag lite högre än normalt -”Man vill inte störa herrn i sitt rekordförsök i Pac-Man.”. Han ryckte till, tittade över axeln och fick till slut fart på sina 34:or.
I Wien stod de andra och väntade på oss, laget var fulltaligt och klädseln så gott som enhetlig. Paulsson vars tröja slutade över naveln fick stanna hemma, kanske lika bäst. Även om jag gillar honom skarpt men hans sällskap och intellekt alldeles utmärkt, hans håriga mage får Mia alldeles för sig själv.
Incheckning på Hotell Ananas som i sig är helt ok, ligger en bit bort från bowlinghallen men utrustat med TV där Playstation och dator kan kopplas in för stunder när skallen behöver rensas. Något jag absolut inte förstår mig på är detta med toalettstolarna här. Jag var en gång tillsammans med en tjej Ann-Sofie som jobbar med hälsokost som lärde mig ”Fast till halvfast, 2-3 ggr om dagen.”. Med risk för att prata om stötande saker måste personen som uppfunnit dessa stolar haft en störd läggning åt koprofag. Nämn EN vettig anledning till denna hylla, EN enda! Som tur är finns det vanliga toaletter i receptionen.

Österrikisk toalett

Inofficiella träningen gick bra, det svängde mer än väntat trots vetskapen om den höga friktionen i Plus Bowling. Kanske hade jag trott att de skulle tuffa till underlaget mer men EM till skillnad från VM spelas ofta på lite gynnsammare underlag. Självklart blir det annorlunda när pipan blåser Game On men tror ändå att det kommer bli ganska höga siffror, däremot tror jag det kommer skilja sig vilka som lyckas på medium samt lång. Nerver och spärrbollar kommer ändra förutsättningarna när mästerskapet drar igång, åt vilket håll är dock svårt att säga. Som det ser ut blir det tuffare till en början på medium-profilen (38 fot) men denna öppnar upp sig efter någon serie medan den långa (44 fot) är det motsatta, lättare till en början med risk att banan inte räcker till när spelet kryper inåt. Dagen efter var det officiella träningen och underlaget kändes likadant som innan, längderna var samma enligt Kegel. Huruvida mängden olja var densamma får man inte veta men jag kände ingen större skillnad. Kloten jag valde är följande:

Storm – Frantic
Storm – HyRoad
Storm – Manic
Storm – Ice
Columbia 300 – Omen
Lane1 – The Liberator

Tanken var att skaffa en så bred väska som möjligt, därför tog jag med både Frantic och Liberator. Detta för att täcka både den snälla och vassa reaktionen. Mellanbollarna påminner om varann med olika vinkel från bryt.

Lagen togs ut efter träningen och många trodde att jag och Kalle skulle spela tillsammans då vi hade ett guld att försvara i 2-manna sedan München förra året men denna gången kastades det om i laget. Detta är mitt 6e mästerskap och första gången som jag och Larsen spelar ihop, förutom 5-manna. Både jag och Martin är två personer som litar mycket på vår egen reaktion, sällan låter oss påverkas av saker utifrån. Största anledningen till att vi inte spelat ihop innan är sannolikt vår egenskap att sprida trygghet och ledarskap vidare till den vi spelar med. Denna gången handlar det nog mest om att han och jag varit starkast under den gångna säsongen. För egen del kan jag spela med vem som helst, alla i laget är bra nog att vinna ett guld tillsammans med men självklart ska det bli kul att ta sig an mästerskapet med vår egen PBA-stjärna. 🙂

Fantastisk middag med laget på Ristorante Gondola känns som en bra uppladdning inför startduon Kalle och Kim ska ut på banorna. Avslutade med samkväm i lobbyn ihop med Pölsen och Larsen innan kudden ropade.

Jag och Martin spelar vårt första pass Söndag, 09.00.

Final EBT Barcelona!

De högsta rankade fick sovmorgon så vi började spela först 12.00. Jag fick en bra morgon med frukost i lugn och ro, sedan promenad till hallen för att äta igen och sedan göra mig klar för spel. Vi kom att spela 4 serier med häften av resultatet med sig från kvalet. Denna tävlingen har haft samma format så länge jag kan minnas, inget fel i det plus att bowlinghallen är den minsta till antalet banor vad jag vet som har ett stop på europatouren, de har nämligen bara 14 st varpå endast 12 st används i finalspelet. Det skulle indirekt innebära att jag skulle kunna arrangera en tävling hos mig på Högdalens Bowlingpalatz av samma kaliber. Det som ställer till det är just att antalet startande är svårt att få tillräckligt många då starterna endast rymmer 24 spelare. Det blir helt enkelt ingen ekonomi att kunna dela ut vettiga prispengar.
Jag spelade ihop med Miguel Lopez som går på bowlinguniversitet i Wichita, USA. Vi hade en bra dialog, kanske lite väl öppen för att tävla mot varann på samma gång men jag kan komma på mig själv ha svårt att inte dela med mig till personer jag känner och månar om. Har blivit bättre och biter mig i tungan när jag ser uppenbara fällor någon hamnar i gång på gång. Jag spelade riktigt bra tekniskt detta passet, det kom ett par slag då o då som tyvärr gjorde att strikeraderna stannade vid 3-4 i rad men fortfarande tillräckligt för att hålla mig inom räckhåll till täten. Jag gjorde 898 första passet plus mina 690 sedan tidigare vilket gav mig en 9e plats och 60 poäng upp till den TV-sända stegfinalen.
Nästa pass var klart annorlunda, detta händer ibland när man tvättar och oljar banorna så tätt inpå hela tiden. Nu gjorde man proceduren för 3e gången på bara 6 timmar och detta resulterade i mer glid då banan inte tvättats lika bra och ny olja hamnat ovanpå. Jag som spelat med ett klot med svag borrning levde lite på friktionen som inte längre fanns där, detta gjorde att jag fick använda klot jag inte behövt innan. Hamnade lite mellan klot och ville gå hela vägen till Frantic men det var för tidigt. Första 2 serierna hade jag 15 strike men ändå bara 398. Jag hade 4 x 7käglor, 4 x 6 käglor, 1 x 5 käglor och 1 x 4 käglor på mina första slag. Resterande slag utom ett då jag lyckades få en 9a var strike. Dessvärre blir det inte mycket till resultat om man har en massa tomrutor mellan strikarna. Jag åkte hiss genom finalfältet och blev aningen bitter, märkte att blodtrycket sjönk och samtidigt lite otålig. Slutade ta beslut, blev rätt envis och skulle bara lösa det som jag gjorde. Det kostade mig fler placeringar och 4e serien började jag med ytterligare 4 tomrutor i rad, nu var det tur att Dennis fyllt 30år igen, annars hade han sannolikt dragit på sig en varning efter att inredningen förflyttat sig till parkeringen genom väggen. 780 blev det i mål på dessa 4 serier, om det är någon tröst var det 8 andra spelare som inte heller fick till det och missade 800. Det är sådana gånger som jag känner, men det är dom det. Jag ska vara bättre, det är dessa gånger man ska sticka ut och visa att man besitter bättre kunskaper och löser problemen bättre än de flesta andra. Det var nog där min största besvikelse låg men jag har nya tävlingar runt hörnet och kan inte annat än att lägga detta till samlingen och ta lärdom.

Nu är det finalen i Cashback tour på tur innan EMC2012 i Wien, 18-26 Augusti.

På återseende…..

2a starten i EBT Barcelona.

Efter två dagar ledigt som mest bestod av tid vid poolen och besök på stan var det dags att spela igen. Det är alltid bra att spela någon extra gång även om man kvalat in just för att se om det är några skillnader från förra gången.
För mig var det ungefär detsamma, kanske var det lite gynnsammare när man drog bollen höger. Dock fortfarande släpp om man tvingade bollen, varpå rulla bollen gynnades mer. Jag som spelade större delen av mitt förra pass med Manic ville självklart till en början se om reaktionen var densamma men så snart jag insåg att det var så pass lika var det till att testa annat. Nu blev det Frantic istället och denne skötte sig bra. Banan satte sig rätt snabbt men kom till ett läge där jag hamnade på mellis. Flyttade ytterligare vänster och drog igång bollen aningen hårdare att jag skapa reaktionen i midlane på egen hand, sen gick det prima igen. Gjorde 1330 med en serie på 158, måste anses som godkänt då flertalet spelare har problem att nå 1300 och mindre än så.

Barcelona here we come!

Dags att lämna San Marino, eller snarare Rimini. Sista trippen till San Marino gjorde kvällen innan vi lämnade Rimini, då för att hämta mitt klot som nu pluggats, för andra gången då han klantat sig med blandningen innan. Med klotet under armen bar det av tillbaka till Rimini. Sista natten med gänget blev det men inget bus för det. Den troligtvis bästa köttbiten jag NÅGONSIN ätit tillsammans med ett lokalt gott vin, vad säger man!? Tack för denna gången, ses nästa år igen.

Ett par frågetecken beträffande vikten fanns där eftersom vi flög Ryan Air, de är bra på så sätt att man får det man betalar för och reglerna är strikta men alltid samma. Allt bagage gick igenom med marginalen 3hg. Väl på planet var det som vanligt, bara att jag glömt hur det var på Ryans flighter. Det tjatar om lotter och annan försäljning hela flygtiden. Som pricken över i var detta min sämsta landning of all times! Det var som om man släppte planet rakt ner i backen från 5 meter, tack Ryan Air nu har vi gjort affärer för sista gången. Folk skrek och skrattade i av obehag och rädsla. Personligen är jag inte rädd för att flyga men för dessa som redan innan känner obehag, dessa led jag med. De hyr säkert en bil till hemfärden hellre än att gå ombord på dessa flyg som påminner om en ett pendeltåg från Ukraina med sina blå och gula färger.(Kunde varit från Sverige men vi ska inte identifieras med sån skit).

Allt bagage är med och bussen från Girona står där som alltid och väntar snällt. Eftersom vi flyger med lågprisflyg landar också dessa en bit utanför, såsom Skavsta hemma i Stockholm. Bussen hade till vår förvåning WiFi, plus i kanten säger panelen som självklart är hårda i sin bedömning.

Barcelona är sig likt, vilket jag gillar. Barcelona och Wien är mina favoritstäder i Europa. Vi lämnar kloten på hallen, checkar in på hotellet. Kanold tycker att det är en bra dag att spela efter 1,5 timme bil Rimini-Bologna, 1,5 timme flyg Bologna- Barca, 1,5 buss Girona-Barcelona och sedan 20 min taxi till hallen. Alla är vi olika, jag har en lite annorlunda inställning till uppladdning. Nu gillar jag Kanold och förlåter honom för sin otur när han tänker ibland. ☺ Tittade den starten och tittade även nästa, samtidigt som jag väntade på mitt borrstål som Erik snällt tagit med sig hemifrån. Jag såg rätt snabbt vad man borde göra för att prestera, lite som det alltid är i denna hallen. Banorna i sig tillåter inte riktigt att vända bollen längre ut än 6-7 beroende på linje, men optimalt är om man håller sig runt 10 där nere. Tittade på min väska, skaffade mig en gameplan och gjorde 1381. Hade ett snack med Ekis innan starten och berättade snabbt om mina tankar efter San Marino, vad som var bra och dåligt. Började dock med att borra min Reign Supreme som jag fick sabbad i San Marino. ProShopen här är om möjligt den värsta jag sett. Har visserligen hört om den innan jag själv började borra men detta var ett skämt. Du slår på strömmen till samtliga redskap på jordfräsbrytare i elskåpet, där fanns inget ljus så Ljungen fick rikta armaturen över arbetsbänken mot borren för att jag skulle ha en chans att se vart borren kommer att träffa. För er som inte är så insatta borrar man hålen i klotet med olika vinklar beroende på rörlighet och storlek på handen. Detta är man så noga man kan med för att kloten ska kännas så lika som möjligt samt att man ska ha så lika förutsättningar som möjligt att göra lika med de olika kloten. Graderingen på skalorna här var tejp och ritade streck. Tyckte ändå att jag lyckats lista ut vart jag borde vara efter att ha borrat ett hål i ett sprucket klot först och dubbelcheckat pitchen med sådan mätare, men njaaaaa…. Vi kan väl säga att detta behöver göras om hemma om jag inte lyckas plugga klotet igen för att låta Einstein som driver shopen att borra åt mig då jag inte är tillräckligt van vid hans utrustning, tydligen.

Dags för spel och fokuserade på de sakerna jag såg som nycklar för stunden och började riktigt bra 233, 289 (10an i 11e). Därefter var banparen precis som jag minns på de höga numren. En motionsbowlare hade trott att han gjorde fel, en motionsbowlare som tror att han är bättre än han är skulle gnälla på oljan och skälla på personalen. Nu vågar jag kalla mig ett snäpp bättre än så och när jag har samtliga bollar utom 1 i fickan efter 3 serier och på bana 13 inte har någon utan 3 vänster och en som knappt träffar 1an på höger sida när jag överkompenserade, då vet jag att banan är annorlunda. Vill minnas detta från innan, samma sak är det med bana 12 som är tightare från bryt till käglorna. Annars är det mest detaljer men alla banor skiljer sig lite från varann. Installationen här är alltså under all kritik vilket jag personligen kan tycka är tråkigt när man spelar så stora tävlingar här som man ändå gör. Bara lägga all info till samlingen inför söndagen finalspel.

Nu blir det till att ladda på kontot för livskvalité igen. Tar en dag på stan fredag med lillebror att han också förälskar sig i denna stad. Sen blir det till att spela på Lördag 17.00 igen. Resten av grabbarna har anlänt också så vi kan snacka ihop oss lite inför det kommande mästerskapet om en månad.

Finaldags i San Marino.

Det är viss skillnad att spela i San Marino den här tiden på året än Ballmaster i Januari. Vi kan väl säga att vädret styr aktiviteterna utanför bowlingen rätt mycket. Just nu laddar man batterierna under konto ”Livskvalité” skapligt. Man umgås med vänner, träffar nya människor, äter och dricker gott, spenderar ett par timmar på stranden eller vid poolen, kan inte annat än att le för mig själv när jag tänker på det. Jag som blivit ”Mjuka Harry” på sistone suger verkligen in saker när jag unnar mig något.
Upp till frukost, ladda på som vanligt sen var det bara att styra vår Ibiza med dess trötta motor på 3 åsnor, 1 get och 16 bältdjur mot San Marino på nytt. Obligatoriska däckgnissel i spiralen upp runt landets topp, check! Bra känsla rent allmänt i kroppen, check! Första blocket var 24 spelare som spelar 4 serier och de 8 bästa går vidare till matchspel. Jag spelade än en gång med den nyborrade kulan. Kunde spelat med Vivid, den tvingade mig dock onödigt långt vänster och tog klart häftigare, såg därför ingen anledning att byta. Blev lottad på 5-6 vilket är ett skitpar om du frågar mig, 5an är så mycket tightare men nu när jag spelade på nysmort var det inte alls lika farligt. Tendensen fanns där men inte som i serierna 4-6. Började bra med 485 efter första 2 serierna, i ruta 4 nästa serie kommer klotet tillbaka med tumsluggen nedtryckt i klotet, då har han alltså borrat hålet för djupt och sluggen har tryckts ner, MEN V-F!!!!! Jag som trodde killen visste vad han pratade om, KLÅPARE! De fick smärre panik när jag ligger 2a och endast 8 spelare går vidare. Klotet upp i shopen och jag bytte till Frantic som är vassar. Lämnade 10an ett par ggr, drog på mig 2 tomrutor till och 177 blev det. Nu såg jag ut som en seriefigur med rök ur öronen men fick tillbaka klotet igen. Nu såg det minst sagt misshandlat ut. -Har ni använt stämjärn för att göra hål i klotet eller? Denna gången satt ytterhylsan för grunt istället, varpå min tumme stack alltså upp, perfa! Greppet blir kortare, men jag hade inget val än att bowla. Torrare på paret, kommer undan med ett par slag på rot första rutorna, in framför klotreturen och sätter 6av8 sista vilket jag behövde och 910 i mål, vidare som 6a.
Nu väntade Dom Barret, en nobody från England…… eller? 🙂 Dominic är grym, för tillfället förmodligen bäst i Europa, men det är jag oxå grym. 😀 Han har ett facit där han aldrig vunnit i detta steget här i San Marino för att gå vidare, samma för mig. Han började utan strike första tre rutorna, dessutom en tom. Jag ledde efter halva serien men sedan satte han ut för 230 och jag satte någon dubbel för 210. Andra serien sätter jag samtliga strike på höger bana men 3 x 10an plus en washout i sista för att testa medan han gör 270 och punkterar matchen. Resultatet 513-420 visar inte riktigt matchbilden men det är facit, bara att lyfta på hatten. Tror att jag och Dom har 1-1 i matcher nu. I nästa match mot en yngre grek som lyckats trolla sig vidare gjorde Barret 300 och började med bingo i nästa, dvs 17 strike i rad så han var rätt het just nu. 🙂

Får summera tävlingen som en godkänd insats. 1299, 1327, 1389, 910 och 420 är mina resultat och 3 serier under 200, varpå en med påtvingat bollbyte. Åter igen kan jag bara konstatera att tekniken finns där, handlar om detaljer såsom att hantera rotationer dvs kunna reducera när man inte vill att klotet ska ta för hårt i det torra, detta är något som just Barret är grymt vass på. Lika väl som han skruvar runt hela hallen kan han oxå spela spikrakt i det torra. Jag trivs och med att gå rakt, men då ofta med mer fart aningen tvingat. Bara blicka framåt, Barcelona nästa vecka. Vi flyger direkt härifrån så nu är det 2 dagar semester i Rimini innan avfärd.

Tack för att ni läser, ses snart igen!

San Marino, squad 3.

Efter en dag off var det dags att spela igen. Vi tog det rätt piano på dagen med sen frulle och racketspel på stranden. Jag borrade en Reign Supreme då jag hade lite väl stort glapp i väskan. Normalt sett borrar jag min utrustning själv som ni vet men utomlands brukar jag låta den som driver shopen borra då man oftast kan sin maskin bäst själv, men det är verkligen 40/60 att det blir bra. Spannet var bra, kan inte klaga så detta var bättre än förväntat. Plötsligt hade jag en helt annan motion på banan, kanske var det aningen snabbare rent allmänt men nu fick bollen vara ifred samt läste jämnare och pratade ett bättre språk med underlaget. Ännu en start där jag var jämn, inga serier under 200 däremot tömde jag två ggr i ruta 10 efter dubbel båda gångerna vilket kostar satan. Efter andra gången var jag nära att möblera om hallen att personalen gått vilse men jag tittade på klockan och kom ihåg att jag fyllt 30 år, då har man slutat uppföra sig som ett mongo med misshandel på inredningen för sina egna misstag. Gjorde en bra sista serie där jag satte ut i ruta 9 & 10 för 1389. Det gjorde att jag sluta 9a i kvalet, tre pinnar efter 8an. Rätt snöpligt då 9-16 står över första steget men 1-8 står över ytterligare ett steg i finalen.

Nu blir det kött fy-fan!

San Marino, here I come!

Då så, då var det dags efter ett litet uppehåll. Har dock haft aningen svårt att hålla mig borta från kulorna. Spelade ett par Sthlm-mäst innan jag kunde slita mig helt. Har passat på att göra allt sådant som man normalt sett inte hinner med, sådant man ibland saknar när man satsar på någonting som jag gör. Det sociala på hemmaplan blir klart lidande. Majoriteten av vännerna man har utanför bowlingen hör av sig allt mer sällan eftersom man ändå aldrig kan umgås när de kan dvs på helgerna. Man är alltid iväg på något om kanske bara över dagen så är det något. Nu har jag varit på bio, middagar, luncher samt även lite fest för att ladda på med endorfiner inför nya satsningar. Jag blev ju uttagen till individuella VM som spelar på Cypern i år, det var riktigt kul. Normalt sett är det en individuell distans inkluderad i mästerskapen men baserad på lageventen, detta är ett rent individuellt mästerskap vilket är nytt.
Det var en härlig comeback, upp 03,30 då vi hade den tidigaste flighten någonsin. 06.10 bar det av till Köpenhamn för byte till Bologna. Denna gången har jag lurat med mig lillebror för premiär på europatouren och förutom honom är det Knodden och Timmy som ska testa lyckan utomlands. När vi väl kommit till Bologna fick vi tricksa och fixa med hyrbil då vi kom att bli 5 personer när Kalle väl anslutit. Ingen bil som fanns inne var stor nog för 5 personer med 5 klot var, så det blev till att hyra 2 bilar. Tävlingen spelas i San Marino som ligger dryga 13 mil bort från Bologna, dock en rätt enkel väg att köra, knappt att man behöver ratt på bilen men efter 2 timmar sömn är ingen bilfärd rolig. Det hettade på bra, mätaren stod på 36,5`c när vi stannade för att köpa en dricka på vägen. Man ska f-n inte klaga då vi haft 4-5 dagar totalt med riktigt sommarväder hittills i år.
Lämnade av kloten på hallen, begav oss ner till Rimini (Italien) som ligger 15-20 min bort vilket är trevligare än San Marino om man ändå har bil. Tog en repa på gatan längs stranden för att hitta ett lämpligt hotell, vill inte göra missen igen att luras av Hotells.com och deras bilder som tagits i det finaste rummet med ett objektiv med overklig vidvinkel. Fanns inte mycket tid att spilla utan mat och sedan åka tillbaka för spel. Än en gång en sådan ”går-det-så-går-det”-start. Efter 2 timmar sömn och resa hela dagen är man inte riktigt på topp, men man vill ändå spela för att skaffa sig en uppfattning om underlaget. Konstaterade efter 3 slag att min väska var alldeles för stark, shit vad det svänger! Jag har inga problem att spela hårt och rakt men när det är så mycket friktion där nere och man inte spelat på ett tag, då är man inte riktigt så lätt på handen och allt svängde häst. Slutade med att jag fick flytta vänster satan och ta något som orkade gå lång väg, vilket i detta fallet blev Vivid, igen. Känns tjatigt men det är en bra boll för ändamålet. Stog dock framför returen redan i serie 2, vilket oxå känns som ”igen”. Efter en knackig öppning och spel med samtliga klot gjorde jag ett par bra mellanserier, avslutade dock med 190 för 1299 vilket inte kommer räcka men nu var iaf 1a starten gjord och jag har lite mer kött på benen inför kommande start. Lite sen mat i magen och sömn var efterlängtat och så blev det.
Dagen efter blev uppladdningen aningen annorlunda, nu blev det ordentlig frukost, en vända på stan, lite häng vid poolen.

Grabbarna vid poolen.

Poolhäng.

Brorsan vid poolen.

Lunch efter det för att sedan sätta lite polish på Vivid för att skapa mer längd och kanske slippa flytta fullt lika långt vänster idag. Aningen snabbare ut blev det men fortfarande samma hästspark i friktionen. Hittade än en gång inga alternativ mer än att flytta vänster, dock har jag inga alternativ i väskan. Känns som om jag har en boll att spela med, vilket är sådär. Nu var jag jämn dock, alla serier mellan 215-223 med undantag från en rökare på hela 234. Avslutade inne vid 27 vid pil med Frantic då Vivid inte orkade få vinkel längre, mest för att det var mer nedspel denna starten. Satte ut från ruta 8 i sista serien för 1327 vilket borde räcka, 9a totalt efter vår start plus att de 4 bästa från Onsdag och Torsdag som inte klarar den vanliga cuten går oxå vidare. Glädjen varade inte så länge. Även om det var en riktigt bra start så gick 8 spelare om mig starten efter, detta gör att jag nu tål 18 spelare på 6 starter, inte alls lika kul. Visserligen ska jag ska spela igen men det är alltid skönt att ha en score man vet kommer räcka.

Medans dessa spelare sköt in sig tog vi en dusch, satte oss på balkongen och unnade oss en kall för att sedan göra stan. Detta var planerat sedan tidigare då jag lärt känna en av killarna som driver den största klubben i Rimini, Andrea. Kan hända att vi tar en sen frukost imorgon, men vet ni…… man får det! 😀

Summering sista månaden.

Efter EBT Rankingen skulle jag ha ett uppehåll hette det, men då var vi i laget så sugna på en sista ligahelg att vi gick till slutspel. Borrade någon ny kula och satte mig på tåget ner till Jönköping för att se när Pergamon tränade samt rulla lite på underlaget själv. Det blev att jag åkte ensam då ingen annan kom loss från jobbet. Det gick ingen nög på mig, jag tog en repa på gymmet, titta Pergamon och spelade själv. Fick ett par svar som kom att bli avgörande senare. Som ni alla vet vid det här laget vann vi SM-guld efter att ha spöat Sumpan i första matchen för att sedan få stordäng av Pergamon och vinna mot Kulladal i sista. Detta tog oss till final mot den svarta armén från Götet. Det vi hade med oss från sammandraget föregående ligahelg och vidare in i slutspelet var ett ganska stort lugn i spärrspel och bollval. Tycket många av grabbarna blivit allt tryggare i sitt eget spel och sina begränsningar. Många har tänjt på sina gränser och insett att man klarar mer än man tror, håller ihop det vilket håller stress borta och detta var nycklar till vinsten som jag ser det. Jag har försökt smitta av mig så mycket som möjligt under denna säsongen då vi spelat på dessa WTBA-profiler som är klart tuffare än innan. Är personligen nöjd med det jag lyckats förmedla. I finalen chockar vi Pergamon med ledning med 9-1 efter 2 serier, sen vaknade både dom och vi på olika sätt och matchen slutade 10-10. En vinst för båda får man väl ändå säga. Vem hade trott att vi skulle lyckas rubba dessa stjärnor, samtidigt som de kom ur situationen nätt och jämnt. Andra mötet var en loj insatts från vår sida. Lunchbreak och ladda batterierna efter en sådan avslutning var tufft och vi förlorade andra matchen klart, 15-5. Vad vi däremot inte tappat än var glöden. Vi hade en hes publik som kämpade bakom oss och grabbarna tyckte fortfarande att detta var det roligaste dom gjort. Att få spela under dessa förhållanden är något unikt, inte bara för oss i Sverige utan över hela världen. Det finns inget land som har den här typen av ligaspel där det spelas på trummor och folk hejar med ramsor att du knappt hör vad du tänker. Skulle vilja se detta nå golfen tex. 😀 Pergamon försökte bränna banan att våra killar TW och Lövet som valt att spela utifrån skulle få det tufft men detta lyckades inte riktigt som man hoppats på Jag valde att svara med samma mynt och brände exakt där deras spelare ville spela vilket gjorde gott såhär i efterhand. Det är få saker man kan påverka varandras spel i bowling men det kan tillhöra lite kan jag tycka. Den som är bäst är den som lyckas anpassa sig och ta rätt beslut först. Vi vann den tredje matchen relativt övertygande och nu gick det till skiljeserie. Jag frågade killarna som spelade utifrån vilka banpar de ville spela på, de fick välja först, sedan fördelade vi oss på resten. Denna serien var drabbad av mycket tomrutor, allra helst våra motståndare. En avslutningsserie på 1480 (8serier) är inte något att skriva om i historieböckerna. Vi tog chansen, höll ihop det som innan. Några stack ut och tog sitt ansvar, så man måste göra om man ska vinna. Personligen spelade jag riktigt bra, återigen har träningen med Mark Baker och Ekis visat sig göra stor skillnad för mitt spel. Speciellt när det handlar om hantering av fart men oxå för att kunna repetera oftare. Jag fick slå det sista slagen i matchen för att spika SM-guldet, en grymt härlig känsla. Många vet att Amiki ligger mig varmt om hjärtat men att få ta SM-guld med sin moderklubb är en häftig känsla. Det var där jag började 09.00 på söndagsmorgnar, detta på den tiden när jag satt på oljemaskinen. Ex antal artiklar senare där man skrivit om bowling i modersmjölken var jag tillbaka och fick vinna den finaste medaljen i Sverige med dessa gubbar, vilket gäng. Jag är grymt stolt över samtliga killar!

Efter detta skulle jag lägga kloten på hyllan för uppehåll, måste vila min kropp och skalle innan eventuellt mästerskap till hösten. Istället blev det Cashback Tour i Helsingborg, något som kom att bli en sällskapstrip mer än blodigt allvar på banorna. I mitt andra försök gjorde jag ändå 1808 vilket blev en 6e plats, klart godkänt då vi spelade på WTBA Athen. Ett brett leende på mina läppar efter en fantastisk helg som gäst hos familjen Patrick Backe återvände jag hem med flyg till Stockholm igen. Nu lämnade jag kloten i Skåne så kunde Kalle ta med dessa senare, var ju ingen brådska….. eller…? Näh, men vi spelar väl Vtouren i Köping när vi ändå är på gång. Grävde fram andra klot, borrade en extra tumme och hittade mina gamla skor. 1798 och missade final med 25 poäng. Största saknaden var nog mina skor och plast faktiskt. Gjorde 830 första 4 serierna och sedan 988 sista serierna. Surt att missa final men något var inte hundra heller, antagligen var kroppen inställd på break och slappnade av för så snart vi kom ut i bilen blev jag dödssjuk. Det resulterade i 12 timmar liggandes i sängen med frossa och magknip, ytterligare 2 dagar senare så var jag på fötter igen.
Tisdag veckan därpå ringer jag Kanold för att säga att EBT Aalborg känns dumt, kroppen har redan sagt ifrån en gång nu och jag behöver vila. Jag möts av frasen, ”Perfekt, tänkte precis ringa dig. Det blir 1200:- för boende och färja till Danmark i helgen. Vi drar torsdag förmiddag.”. Kanon! Precis vad mitt schema oxå tyckte… njaaaaa. Samtidigt vet jag hur trevligt det är i Aalborg då vi brukar hyra stuga där man kan grilla och lira lite boll på tiden utanför bowlinghallen. Plus att Micke skulle åka som ensam chafför Sthlm-Gbg och sedan samma sak tillbaka sent söndag natt eftersom båten tillbaka landar först 23.15 på söndagen. Mitt svar blir istället…. ”Ok, vi ska till Danmark i helgen. Jag behöver schemalägga lite personal då. Prima, ringer dig senare idag.”. Sen var det bara till att rodda för nya äventyr, roadtrip och mer bowling. Mickes argument var just att jag ligger 4a på Europarankingen och borde spela, samt att startfältet var aningen magert. I efterhand var det ett bra beslut för jag slutade 5a där i helgen. Tekniken sitter där än, justeringarna med starten samt mitts ätt att linjera upp har gjort underverk. I helgen var det urethan för första gången på länge, dock inte optimalt. Mest för att överleva första serien som var rätt stökig beroende på banpar, därefter var det Manic som rullade mestadels. Gick in omkring 15-16 och höll bryt mellan 7-10 så var jag förlåten. Handlade om att bibehålla farten och inte komma för mycket sidan på bollen, speciellt i början för då skenade bollen vänster. Desto längre vänster jag kom blev det dags för bollbyte igen, nu Frantic som är samma kärna som Manic bara att den är Hybrid och blank istället, samt en annan layout. En bra kombo för underlaget även om HyRoad såg ut att vara helgens vinnarkula. En bra helg som avslutades med snarkningar i baksätet med Kanold bakom ratten. Landade hemma tidigt i morse och nu väntar vardag med jobb och andra åtaganden ett par veckor framöver.

Landslaget blev presenterat idag oxå, ajag fick fortsatt förtroende av förbundskapten Tomas Leandersson. Det tackar jag för, ska göra allt för att hålla skörden av medaljer uppe. Passar även på att gratulera Kim Bolleby som ska göra sin debut i samma hall där jag gjorde min seniorlandslagsdebut för 6 år sedan., Plus Bowling i Wien.

Dyker säkert upp någon tävling ändå, men tanken är att kloten ska få svalna nu inför tävlingarna i Juli månad.

Trevlig sommar!