Vilken grej, forca Sturpen!

Jag får ett samtal till bowlinghallen, det är Hasse Karlsson skribent på Svenska Bowlingförbundets hemsida (www.swebowl.se). Han intervjuar mig inför de kommande 5 matcherna vi hade på schemat, just för att tabellen släpar och vi redan tappat poäng på hemmaplan mot nykomlingarna Jösse. Tyvärr kunde jag själv inte vara med i den matchen då jag spelade individuella VM i Limasol.
Frågor som -Har ni tränat annorlunda inför dessa matcher? Hur många poäng är det rimligt att ni tar? Kom upp och jag svarade att jag tror mer att tidigare erfarenheter om bowlinghallarna i sig kommer att komma till nytta för dessa matcher än träningsupplägget i sig. Jag svarade att 5 poäng vore rimligt, vilket skulle anses vara rätt bra trots allt.
Veckan rullade på och torsdag blev det, dags att möta min fd klubb Sundbyberg, stockholmsderby it is! Det är alltid kul med derby. Sumpan har tappat en hel del spelare vilket gör att deras trupp är aningen tunn men nya hungriga spelare ingår i laget och ni vet vad man säger, motivation slår klass. Nu kan kunskaperna om bowlinghallen i sig till nytta första gången denna veckan, efter 4 säsonger i Sundbybergs bowlinghall vet jag vilka tendenser som uppstår, BULLSEYE! Lyckligvis hade jag borrat klot i veckan som fick följa med RotoGrip Outlaw. Ingen direkt ny kula men en erkänt bra sådan. Rätt tänk och material matchat därefter gjorde gav mig serieföljderna, 196,235,269,276 = 976. Matchen i sig var jämn till en början men vi lyckades dra de längsta strået i merparten av lägena. En bra match av Sturpen Boys och seger med 13-7 blev det. Gööööött!
Till helgen hade vi 3 nya matcher i Skåneland, avgång med tåg fredag för att checka in på Comfort Inn vid station, ett klart trivsamt hotell måste jag säga. Jag tycker det är rätt viktigt hur man bor, har fint hemma och trivs i miljöer där det lilla extra finns där. Ett fräscht och schysst inrett hotell, bra jobbat JW! Frukost 07.00, denna gången aningen mer energirik sådan än högen av toast innan finalen i Wien. Avresa i våra miljöbilar till Ängelholm gick smärtfritt, Erik hittade självklart som vanligt men kom dit sist ändå. Förväntningarna på Engelholm och matchen i sig var höga siffror och ganska het luft men allt blev det motsatta. Längre scorer och tam stämningen med oss som vinnare redan efter 3 serier chockade nog många, inklusive oss själva. Vi höll tätt men briljerade inte, vågar väl säga att det var en kombo av deras misstag och våra trickshot på diverse stora hål som avgjorde det hela.
Lunch på Olympia för att ladda batterierna på nytt, Göta stod på tur. Alltid lika trevligt att komma till Helsingborg. Det är helheten av alla vänner man har där, det finns en av alla och samtliga så grymma på sin roll. Blir lite lätt rosa och småkär när jag tänker på gänget man lämnar när tåget tar oss hem igen. Vi har varit här förr och vi påminner grabbarna om vad man ska tänka på i denna arena, sagt och gjort. En jämn match där vi ligger under efter 2 serier med 6-4. Jag spelar Storm Manic, inte helt oväntat kanske eftersom jag började med 1030 med just denna i Cashback-finalen. Även om det var på Vargen då lämnar man inte något som rullat så bra hemma. Jag och Erik förlorar första serien men fick Blixt på 279 mot oss, därefter tar vi full pott. Den goa poängen kom i andra serien där vi gör 515 och de förlorar trots att de skjuter 497, MUMMA! Därefter möter jag Backe själv som spelar med lillebror Wahlgren, en ruskigt jämn match som avslutas med att Erik och Backe sätter ut, jag spärrar och sätter strike för att vinna med 2 ynka käglor! Sista serien slarvar jag men det räckte till vinst iaf och laget gör en bra avslutning för att säkra resultatet 13-7 även i denna. 3av3 denna veckan på bortaplan, det är f-n inte illa! Sista matchen för helgen i morgon mot Kulladal.
Tidig frulle igen, kroppen ska vakna och fingrarna sluta svullna. Baltiska är sig likt, en kommunal hall som är rätt tråkig faktiskt. Nu ska vi spela på Järven, tredje underlaget för helgen. Denna är den kortaste på sina 36 fot. Normalt sett brukar jag kunna använda urethan på dessa, men shit vad snabbt det var! Denna var om möjligt den snabbaste av snudd på alla underlagen denna helgen. Efter en stund öppnar det upp sig visserligen och jag avslutar mellan 3-4 pil och skruvar på rätt bra, denna gången med Storm IQ. TW visade tänderna igen vilket är skönt, han var bäst på sina 891 och vi roffade åt oss även denna matchen efter en ledning inför sista serien. En helt magiskt veckan för Sturpen Boys!
Det är anmärkningsvärt att titta på mina och Eriks sista år. Vi gick från Amiki till Sumpan för 6 år sedan, tog 4 SM-medaljer med SIK i 8-manna varav guld sista året. Valde att gå till Stureby och redan andra säsongen tar vi guld med dessa pågar, det är coolt på riktigt. Tror vi smittar av oss av rätt saker, dialoge vi har inom laget spar oss rutor och grabbarna tror mer på sig själva. Jag gillart!!!!

Från himmel till helvete!

Ruskigt smidig ditresa i torsdag, jag väljer att spela redan samma dag. Gör det helt ok, allra helst när Stuart William väljer att spela med mig då Knodden valt att dreggla kudde i hopp om att hämta energi inför kvällsstarten istället. Alla kanske inte känner till att Vienna Open har en lagtävling parallellt med den faktiska tävlingen där du automatiskt deltar i denna tillsammans med den du spelar med på din bana. Stuart Williams fick för sig att göra dryga 1550 medan jag kravlade mig över 1240. Hans monsterscore gav honom ny ledning i tävlingen och oss ledningen i lagmomentet, typiskt oxå! 🙂 Vienna Open är numera en del av världstouren vilket innebär att den lockar proffs. Nu hade dryga 10 spelare från PBA dykt upp för att spela, detta reducerar snabbt antalet platser i finalen då majoriteten av dessa sannolikt skjuter in sig. Jag som alltid gillat Plus Bowling, mycket pga kombinationen A2-maskiner och Twisterkäglor (vi har detsamma i Högdalen). Det är lite annorlunda att spela på just Twister. Skillnaden mellan vanliga käglor och Twister är att den sistnämnda är helt i plast och tenderar till att glida en aning innan den faller vilket inte bromsar upp klotet på samma sätt och kan generera ett annat kägelfall. Detta i sin tur gör att man lätt kan lämna 4:an och eller 9:an som högerhänt. Samtidigt har dessa käglor en tendens att studsa mer för spelare i allmänhet men just för dessa som har lite extra fart och rotationer, därför kan det lätt komma en kägla flygandes dvs ”messenger” som hjälper till att städa undan något som lyckats stå kvar.
Kanske hade jag matchat upp väskan fel men jag hittade aldrig av något på färskt, det var generellt låga serier men så snart oljan spelats ner och banan jämnat ut sig hade jag en bra reaktion längre in i banan. Detta var inte helt olikt EM faktiskt, förutom att det var mer förlåtande nu men samma tendenser. Det bromsade rätt mycket genom midlane och inte förrän man kom längre in i banan ville klotet glida genom mer ostört. Jag satte troligtvis nytt personligt rekord i antal starter denna tävlingen, efter 6 starter varav 3 i rad under söndagen dvs 18 serier och 12 timmar i sträck hade jag fortfarande inte kvalat in. Trots att TJ (Tommy Jones) sympatiserat med mig. Han kom ner till banorna inför 6e försöket och fråga huruvida jag skulle spela igen, konstaterade bara att jag ”borde” vara med i morgondagens final, så enkelt var det bara. En dialog och genomgången väskan senare just för att lösa färskt gjorde jag 250 men istället krånglade det i övergången och 170 efter det. Även om jag fortfarande hade bättre utgångsläge att göra de 110 över pari som krävdes fick jag inte till det förrän mot slutet igen, hade två höga serier men missade cuten med dryga 15 poäng. Då fanns det bara en utväg kvar, Desperadon. Det är en ”sista chansen” där alla spelare som spelat minst 1 start i tävlingen får delta. Man spelar 1 serie, i detta fallet gick de 6 högsta serierna vidare till final. Drygt 80 spelare deltog och jag lyckades göra 240 och kvalade mig vidare som tvåa i detta lotteri. Äntligen! Efter 13 timmar och 19 serier fick jag lämna bowlinghallen. Det var bara att sätta kurs mot hotellet för sömn och packa väskan inför morgondagen. Dryga 4 timmars sömn och upp igen för att spela final. En näringsrik frukost bestående av 3 toast och en iste, marathonkäk verkligen så var det final på schemat. Med min toast i handen letade jag upp min bana. Insåg att jag skulle spela med den finske maskinen Mika Koivuniemi. Det har fungerat förr inte minst när jag vann mot honom i Brunswick Eurochallenge. För mig är det tacksamt att spela med någon så konsekvent som Mika, det gör att jag kan läsa hans bollreaktion oxå och dra nytta av den. Vi skapade en bra bana av första paret och båda sköt högt, redan på nästa par hade det börjar torka upp. Mellanserierna blev sisådär men jag gjorde bra ifrån mig till slut och gick vidare bland de 16 spelare som tog sig vidare till nästa steg. Nu skulle stjärnorna från kvalet komma in i leken, då bl.a Stuart Williams som tyvärr slog sig själv och mig tillsammans med TJ i lagmomentet. Fortfarande ett bra drag för mig som trots allt inte ens kvalat in via vanliga kvalet. Nu spelade vi 1 spelare per bana, något som brukar göra att banan håller längre men icke, det var precis lika som innan. Jag kan inte minnas att det varit så här innan i Plus Bowling men detta blir allt mer en vana. Bara att flytta fötterna iaf alla utom TJ och Chris som fullkomligt slaktade banan, TJ avslutade lite blekt med dryga pari sista tre serierna men hans start på 760 första halvan gav honom en säker andra plats efter fenomenet Chris Barnes. För de som inte sett när han gör detta han gjorde ÄN en gång dvs spela med sin udda rull där han snudd på backar bollen till fickan men lossar käglorna magiskt ofta. Han står mitt i det torra och får banan att se ut som en mysig fleecefilt framför brasan medan andra inklusive mig själv sliter sitt hår för att få bollen att glida. Jag slutade framför klotreturen loftandes över rännan. Dock lyckas jag ta mig vidare än en gång. Även om glassbaren med dess fantastiska glass som aldrig slutar att förvåna i solen lockade när fingrar och axel börjar att smärta får man en kick och måste jag ge sig själv en klapp på axeln med tanke på hur jag fightat mig vidare i denna tävlingen. Med 16 spelare kvar fortsatte vi ytterligare 6 serier, resultaten med oss och ingen omoljning. Det var bara till att kika på eventuella alternativ men hittade inget vettigt utan fortsatte att spela innanför 5e pil. En nu aningen matt Dennis kämpade sig igenom dessa 6 serier genom att skicka klotet över rännlocket dryga 90 min till. Detta påminner dock om Vegas under World Series vilket i sig är bra träning men det är segt i längden. Jag slutade 14e vilket inte är så tokigt med 10 PBA-spelare och många andra bra spelare på bakom sig, allra helst när man inte ens var vidare efter 36 kvalserier. Måste nog ändå tillägga att min favorithall har utvecklats från himmel till helvete.

Summering: 55 tävlingsserier på 4 dagar satte sina spår men jag är nöjd med resultatet. Det är sällan jag säger så med en 14e plats med mig hem men detta visar bara att man får inte ge upp, gör om gör rätt.

Individuella VM – Matchspel Omg.1

Snipp snapp snut så var den sagan slut……. jag säger som Robban brukar säga, -Sug min k-k mina damer och herrar!
Det där var så j-vla surt, egentligen orkar jag inte skriva och dela med mig av detta men nu är det som det är. Jag var uppe med tuppen ute och sprang vid 06.15, bra frulle och pigg som en lärka. Inga svullna fingrar, ny tröja, bra musik, drack på med vatten ordentligt innan spel. Började med urethanet som sist, banorna var rätt ojämna men inget vi inte hade koll på. Justerade därefter och trots tomruta i första hade vi matchen under kontroll. Gross höll sig rätt bra i fickan men noll carry och lyckades inte hitta någon lösning. I slutet av första serien valde jag Vivid för alternativ linje. Urethanet sabbar samtidigt lite på kanten för Gross och jag valde att fortsätta längre vänster då Vivid såg bra ut, samma scenario igen att Gross inte får loss det men nu oxå slog ett par dåliga slag och 2-0 till mig. Nu var det ”bara” att vinna 1 av 3 serier så var man vidare. Vivid började se lite trött ut då banan var ganska nedspelad. Gross tog yta på sina klot och jag valde gå vänster för att vara ifred och avgöra matchen. Nu började det krångla lite medan han fick loss det, blev att byta till IQ Tour och gå tightare men lurades att fortsätta då jag ofta satte strike när jag tog beslut. Dock visade det sig att den inte riktigt bar i träffen gick höger till 13 typ och bollen läste för tidigt. Tillbaka in och valde 505T som egentligen var den enda bollen jag hade att gå in och skruva med. Återigen luras av bra slag och strike men alldeles för smalt plus att jag inte fick någon go feeling för att spela så runt. Han vann alltså 3e serien och även 4e varav den sista spelade han bra och gjorde 250. Jag var fortfarande inte stressad, gick tillbaka ut höger straxt vänster om där jag började. Valde att rulla Manic med lite yta som rullade kanon, testade även urethan igen som oxå strikeade. Svårt val men för att slippa stå i det torra valde jag Manic precis innanför vid 2a pil. Sista serien är rätt typisk, jag sätter 9 av 11 bollar i fickan men strikar bara 5 ggr. Ett dåligt slag och det på högerbanan varpå 2-4-10 blev resultatet, samtidigt får han en dubbel när messenger träffar 10an. Inför sista rutan har jag chansen att tvinga honom att täcka sin. Jag behöver dubbel, sätter första striken och sedan ställer jag 8an! Alla som vet hur det är att ställa 8an vet att du aldrig känner att du skulle vilja slå om slaget när det lämnar handen, men där står den och skrattar mig sätt upp i ansiktet. Det innebär att jag precis förlorat ett 2-0 övertag till 2-3 och blivit utslagen ur VM. Luften bara gick ur mig när jag insåg att det var spiken i kistan. Svetten sprutade och adrenalinet rusade, jag var ur hallen på mindre än 5 min och då redan hunnit hämta sista väskan på nedre botten. Grymt besviken men samtidigt lärt mig något än en gång.

Tillbaka till hotellet för dusch och lunch och sedan heja på de andra som var kvar i tävlingen, Paulsson kom nu att möta Gross och tog revansch men även den matchen gick till 5 serier. Joline gick oxå vidare till spel sista dagen men föll mot maskinen Kelly Kulick som oxå vann mästerskapet på damsidan. Paulsson föll mot Osku i tre raka men på herrsidan vann en annan maskin, Chris Barnes.

Sista dagen vid poolen och bankett innan hemfärden på 12 timmar med två mellanlandningar.

Nästa vecka spelledig men redan sugen att spela igen, men veckan därpå ska vi tillbaka till Wien för att spela Vienna Open som numera är med på världstouren.

Individuella VM – 2a starten.

Denna gången var det min tur att spela eftermiddagspasset. Vad man kunnat se innan har det varit generellt högre resultat andra starten på dagen. Paulsson som gick ut i första passet hade lite krångel i början men sen drog han igång maskinen igen, ett nytt grymmepass gav honom +356 och 2a plats så här långt. Paulsson som spelat längre vänster än mig hela tiden fortsatte med det men denna gången behövde han inte byta klot till de senare i väskan utan banan höll bättre, detta mest för att fler spelare börjar längre höger sedan TJ gjorde så högt på fresh i sitt pass. Jag hade en öppen plats i väskan då man får välja 6 klot totalt. Inför denna starten valde jag att ta in mitt urethan, den befruktade ”The Liberator”. Nästan att jag hör Star Wars-låten när jag lyfter kulan ur väskan. Kanske skulle jag placera en trigger under dess plats samt bygga in ett par maffiga högtalare ala Ali-G i väskan, vore f-n fräckt. Vid närmare eftertanke skulle det innebära att jag behöver en cape och hjälm för att sy ihop temat. Snubbla på tyg och kisa genom en mask kan aldrig bli bra känner jag, där faller hela idén tyvärr.
Ordentligt med yta på Liberator och Manic med plan att höja farten och gå rakare, sagt och gjort. Båda kulorna såg bra ut från start men historien säger att funkar urethanet ska jag hålla mig till det så länge som möjligt. Började bra med dryga +70 första 2 serierna. Lustigt är hur nyfikna andra nationer blir på vad det är man använder. Urethanet har sin karraktär, allra helst Liberator som är så mycket starkare än andra av samma sort. Vi tog ny yta på Liberator mellan varje serie då detta är tillåtet i WTBA, normalt sett bara innan eller mellan spelpass. Första rutan i serie 2 och 3 börjar jag något vänster än jag tänkt då ny yta tar aningen mer, BOOOOM och börjar båda serierna med 8an på propp. Något man numera oxå får tillgång till är topografi dvs banans ojämnheter. Trots att det är minimala skillnader så är sällan banan laserrak. Innan kan jag inte säga att jag påverkats så mycket av detta men med urethan var det märkbar skillnad. När jag landade på bana 1-2 vars banor ”lutar” inåt på kanterna svängde dessa betydligt mer och plötsligt fick jag flytta på fötterna och mer eller mindre slowhooka från att tidigare spelat bestämt efter kanten. Samma sak åt andra håller i nästa, banorna ”lutade” märkbart utåt istället och klotet gick mer eller mindre rakt. Det var ändå dags att byta till reaktivt och flytta inåt. Vi valde att hoppa dvs gå in där vi spelade sista serierna första passet men som när Paulsson spelade så höll banan bättre och klotet bar inte hundra där inne. Blev till att laborera i nästan 10 rutor, vilket är dåligt rent ut sagt. Blandade dåliga slag med velande och viss stress gjorde att 4 rutor blev 10. Det är visserligen svårt att ställa om från raket efter kanten till att gå in och mjuka. Slutligen hittade vi ett tightare spel mer likt det efter kanten fast längre in, tight mellan 2-3 pil med IQ Tour och carryn kom tillbaka, avslutade med 234 på ett banpar som visserligen var i bra form detta passet då två spelare varav Chris Barnes den ena gjort 280 de 2 föregående serierna. Självklart hade vi koll på vart de befann sig i banan, man får inte vara dum då blir man vaktmästare. Jag gjorde +119 detta passet och tillsammans med mina +76 från innan fick jag ihopp +195 vilket ger mig en 6e plats i nuläget och klar för fortsatt spel. En dag off igen och på måndag är det matchspel, bäst av 5 serier. Vet ännu inte vem jag möter, detta fastställs så snart alla spelat klart. Vem det än är kommer han få höra….. -Såååååå jaaaa!

Kan hända att jag gjort det förut, klicka för att länkas.

Middag på TGI Fridays blev det. Även om maten i sig här på Cypern är bra så har den inte smakat mycket, vi gick för säkert kort och så blev det. Kanonkäk och glad mage fick somna efter småprat på terassen.

För er som vill följa resultat, livescoring och livestreaming har ni länkar nedan:

Resultatlistor.

LIVE-Scoring.

LIVE-Streaming.

Dags att rycka tussarna!

Individuella VM – Showtime

Morgonen började med en romantisk promenad med Paulsson på stranden, vi höll hand och skuttade som nykära tonåringar. Vinden smekte våra taggiga hjässor på vår stros bland morgonpigga pensionärer som valt att ta morgonkissen i havet. Vilken idyll!
Efter frukost var det avfärd med bussen till hallen. Man kan tycka att ballparken skulle vara öppen när man kommer med det officiella färdmedlet, men nej. Där stod man i bastun och svällde som en blåsfisk men 10 min senare kom en grekisk fiskare i sin jolle och dyrkade upp dörren med en ryggrad från senaste fångsten. Väl på banorna såg jag att Chris Barnes gick före mig dvs jag flyttade efter honom detta passet vilket är en bra referens, sällan man har det så bra. Som alltid när man går ut först har man ingen aning om vilken pace det blir men som alltid brukar banan ge dig vad du förtjänar så länge du slår bra slag och tar vettiga beslut. Började med min IQ vid 9-10 men flyttade snart närmre fickan runt 12 och avslutade skapligt för 205. Redan i frirutan tod jag upp 505T och klev in till 15. Trodde dock att detta skulle vara aningen tidigt men bollen läste bra och valde därför att fortsätta men den i nästa serie. Därefter spelade jag med den hela passet, flyttade successivt vänster och vissa banor skiljde sig en aningen men allt handlade om farten, så länge du hade rätt fart genom ilägget kom du undan ok. Samtidigt tittade jag omkring mig och såg flertalet spelare ha problem. Man såg mycket hörnkäglor då folk väljer att bara sätta bollen till fickan med fart, sedan när du släpper på farten var det mitt på. Även om Chris är en vän idag är det någonstans ett erkännande när man håller honom bakom sig. Jag var tvåa i starten efter den vänsterhänte egyptiern som utan tvekan är motivet till alla animerade andar i lampor vi sett i tecknade filmer. Det är HAN, jag lovar!

Nu blev det promenad tillbaka till hotellet och lunch innan jag kollade Paulsson som slaktade underlaget med SLOWHOOK!!! Ja, ni hörde mig. Har aldrig sett någonting liknande, såg ut som en lösspelare som försökte få skruv med plastkloten på discobowlingen, så jävla grymt han gjorde det. Att sedan TJ gick på droger och hittat något självgående spår gav honom en fjantigt överlägsen ledning, det lämnar jag åt Mulder och Scully.

Vi var nere på strandpromenaden på kvällen för att hitta en trevlig uteservering. Rekade miljön och diverse hotell, blev positivt förvånad. Visste inte att Cypern hade detta att erbjuda, riktigt trevligt om du frågar mig.

Four seasons
Nattklubb

Nu är det en dag vid poolen som väntar, gäller att passa på när schemat ser ut som det gör.

Individuella VM – Cypern.

Veckan innan avfärd bjöd på herrmiddag med kväll på stan, dagen efter TTA (Elitserien i banracing) i Tierp (tack Erik!), Nickelback på Globen (tack Cotton!) och sedan jobb och borrningar som vanligt men just att man laddade på kontot av god energi innan mästerskapet. Det blev enbart ett fåtal timmars sömn då klockan ringde 03.00. Allt var packat så det var bara dusch, frukost och hoppa in i bilen till norrort. Jag flög ut själv då jag skulle möta upp de andra i Köpenhamn. Där var min första mellanlandning, sen hade jag bara en till i Athen innan vi landade i Larnaca. Där väntade en buss med bagageutrymme som passat simhoppare. Efter en del stök kom vi iväg och landade på hotellet som var ok, allra helst när ryktet spred sig att det andra officiella hotellet var crap. Det blev en bit mat och tärning på uteserveringen innan läggdags, kan säga att jag sov samtliga flighter men kunde ändå somna ovaggad. Vaknade av ett ofrivilligt närmande på Paulsson, men han är van efter en vecka med Bolleby. Frukost och lite avkoppling vid poolen innan träning var det som stod på programmet. Schemat här är rätt glest så det finns en hel del tid att slå ihjäl, då är det skönt med ett skapligt hotell.

HOTELLET

Den inofficiella träningen spelades på Kegels ”Highway to hell”. Det var rätt tacksam även om den hade sina fällor, tyckte dock att jag bowlade bra så det hjälpte självklart till. Innan jag åkte blev det 3 nya klot:

– Storm-VictoryRoad
– Storm-IQ TourEdition
– RotoGrip-RisingStar

Tyvärr var det endast IQ som övertygade, de andra såg bra ut hemma men här var kom dem andra två på mellis. Något annat såg alltid aningen bättre ut helt enkelt. Dock var detta inte vårt officiella underlag men sannolikt i närheten. När det är WTBA´s regler i mästerskap behöver man inte välja alla 6 klot på en gång utan kan plocka ut klot vart efter tävlingen fortlöper, dock ska dina valda klot väljas innan spel. Du får inte byta ut klot du redan valt och när 6 är valda är din väska full. Som det ser ut nu har jag valt 5 av 6 klot, men officiella var kvar.

Idag var det officiella träningen. Detta efter en kortare stund vid poolen då solen är stark och man vill helst inte bränna sig samt att man blir rätt seg i kolan. Det visade sig att man valt WTBA-Montreal, 41fot, 27,5mL. Detta var samma underlag vi spelade på i sista SuperSix, Bowl-o-Rama 2010. Detta underlaget var aningen snabbare men samma karraktär. Jag började lite knackigt idag, kom inte på bollen som igår och öppnade allt för många slag mer än jag ville. Slipade detaljer i tekniken, mitt första steg blev allt längre vilket ofta ställer till det. Så snart det var på plats kom jag ner i position på ett bättre sätt och plötsligt rullade kloten bättre igen. Det blir samma väska som innan med små justeringar. Det blir fortfarande en plats öppen, som det ser ut nu känner jag inte att jag saknar något utan bör klara mig på den väskan jag valt vilket är:

Storm-ICE (plast)
Storm-Manic
Storm-IQ
Storm-Vivid
Track-505T

De klot jag har att välja mellan är:
Lane1-The Liberator (urethane)
Ebonite-GameChanger
Storm-VictoryRoad
RotoGrip-RisingStar

Invigningen var rätt ok faktiskt. Som vanligt en massa tal och annat men det viktigaste blev sagt samt att man uppvaktade Cyperns egna OS-medaljörer i Paralympics. Var även tvungen att fota mig med den lille krabaten som bar vår skylt.

INVIGNINGEN

Imorgon smäller det fan-i-mej! Ni kan följa allt spel på officiella websidan, det finns även livestream.

EBT – Bratislava

Detta är första gången jag spelar denna tävlingen. Vissa av dessa mellanstora tävlingar brukar bli lidande pga liga eller annat men i år blev det av. När man är ute och tävlar runt om i Europa varierar kvalitén på bowlinghallarna men här har man lyckats. Byggnaden har både hotell och bowlinghall med enhetlig och fräsch inredning, ett klockrent koncept jag önskar att fler hade. Denna gången fick jag med mig två lagkamrater hemifrån, Johan och Max. Detta var deras premiär och den kunde man avverkat på sämre stället helt klart. Vi flög ut torsdag och bokade att spela fredag, jag fick dock för mig att spela sista starten bara för att känna på underlaget inför morgondagen. En start med flertalet bollbyten fram och tillbaka, kände av diverse linjer men lyckades ändå avstannande skjuta 1289 vilket visade sig räcka till final. Detta gjorde att jag kunde ta en dag off och koncentrera mig på spel lördag igen. Jag såg dock till att komma ner till hallen då grabbarna spelade för att eventuellt kunna dela med mig av min egen uppfattning. Johan som borrade en ny boll hos mig innan vi åkte började fantastiskt med 705 första 3 serierna med just denna Eruption vi borrat med 2″ pin för att ha något lugnare på banor med mycket friktion där urethanet inte rullar något vidare. Max hade det tyngre, kom aldrig riktigt in i det och valde att spela igen. Själv passade jag på att se hur stan såg ut, det blev en trip till Donau och dess uteserveringar, mumma! Många tror att det är så här vi har det jämt när vi är ute och reser, bara för glassa på uteserveringar med gott i glaset och på tallriken när vi inte står på banorna. Oftast ser man inget annat är hallen eller hotellet så detta kändes alldeles utmärkt. Kan varmt rekommendera er som vill åka någonstans där man får mycket för pengarna. Vi betalade 1150:-/pers för 4 nätter på 4-stjärnigt hotell. Du äter för mellan 8-20euro och för den som gillar öl kostar en sådan 1,80euro dvs drygt 15:-.

Det blev spel på lördagen igen, mest som test men oxå för att försöka förbättra min score då kvalet hade en massa olika bye dvs direktkvalificeringar beroende på vilken plats i kvalet du får. Inför starten hade jag precis åkt ur topp16 vilket innebar att jag fick står över första omgången istället för de 2 första. Starten gick inget vidare, fick dock en massa svar på vad jag INTE ska göra.

På finaldagen började jag bra, låg 4a efter 2 serier och avslutade med en dubbel i rutorna 8-9 för att rädda 160 i 3e men tappade bara 5 placeringar på det och vidare till nästa omgång. Nu väntade 3 serier och sedan lika många till och poängen följde med vidare. Desto längre tävlingen gick fick jag bättre ordning på vad jag skulle göra. Även om man oljade efter varje 3 seriers block vilket gjorde banan snabbare och snabbare var det fortfarande lätt på handen som gällde, lite som i EM faktiskt. Det var Manic som fick rulla även nu. Började med 278 detta passet vilket självklart hjälper till när scorerna inte var så höga. Följde upp med 220 och 200 och ledning. Nästa pass började jag knackigt med 170, ryckte tussarna och gjorde dryga 30 över i mål och behöll min 1a plats inför matchspelet. Som 1a möter jag den lägst rankade vilket var 8e platsen som Osku Palerma hade tagit. Många suckade och menade att det var surt då det fortfarande fanns andra man hellre mött. Osku är grym, inget snack om det men det är faktiskt jag oxå. Man måste se så på sig själv om man ska kunna komma någon vart, dessutom hade han ingen vidare bra look för att vara ”Osku”. Matchen blev jämn och Osku försöka fräsa upp banan innanför mig, säkerligen för att skapa bana åt sig själv men oxå för att jag skulle bli av med mitt häng. Så länge oljan genom ilägget (första delen av banan) fanns där var det oxå men ju längre matchen gick så checkade min boll på vägen. Jag testade att flytta vänster men där hade han brännt så det var bara att hoppa vänster över honom eller gå ytterligare höger utanför det han skapat. Dock släppte kanten vilket skulle sätta mig i svårigheter. Jag testade ett lag till vänster men det var dömt, det tog alldeles för tidigt. Jag kom undan med spärr men tvingades flytta ut i ”släppet” på kanten vilket krävde ruskigt bra slag. Jag satte en dubbel där samtidigt som han missade en enkelkägla vilket avgjorde matchen till min favör, en skön skalp. Nu väntade en tysk landslagsspelare Bodo Konieczny. Han hade precis slagit ut Martin Larsen och spelat stabilt hela finalen, så även nu. Jag spelade bra men gjorde ett par för dåliga slag medan han spelade bra och hade turen på sin sida. Vid ett skede ställer jag kägla 9 efter dubbel och han för en dubbel med en vänster. Jag spärrade 8-10 och hade dubbel inför sista rutan, då hade jag fortfarande chansen om han inte satte strike i 10e rutan, vilket han gjorde. Då satte han spiken i kistan och jag fick nöja mig med en 3e plats, inte fy skam även om jag kände segervittring.

Jag kommer garanterat återkomma, en bra tävling i en trevlig stad. På återseende!

Efter helgens tävling klättrade jag ytterligare på Europarankingen, ligger 6a efter denna tävlingen drygt 100 poäng efter ledande Dominic Barret.

EM 2012 i Wien – 5manna

5-manna tävlingen är oftast den roligaste på ett sätt men samtidigt rätt tradig. Det tar oerhört lång tid att spela, det är trångt och just att det har spelats 1 serie på din bana mellan varje ruta. Vi är och har varit ett lag med spelare som kan hjälpa varann då många spelar snarlikt vilket ofta varit till vår fördel. Detta mästerskapet har det varit ovanligt lite dialog detta mycket pga underlaget som inte givit oss svar vi kunnat läsa av på ett vettigt sätt, tyvärr.

Vi började på medium, samma tänk som innan att hålla en hög fart och inte komma för mycket bakom bollen så den gärna ville ta för tidigt. Egentligen handlade det nog mycket om att man inte får ta i bollen, dvs vara för hård i handen eller sätta igång bollen för mycket på egen motor. Ett gediget pass och topp4 inför långoljan som trots allt var vår bättre distans. Långoljan gjorde vad den skulle men krångel uppstod i 2a serien, speciellt för mig själv. Kalle hade ett tufft pass generellt men Robban klev in och täckte upp för oss. Ingen stress direkt då vi hade rätt gott om utrymme nedåt, försprånget krympte dock och när det var 5 rutor kvar av passat var vi utanför medaljstriden. En fantastiskt spurt av hela laget gjorde att vi återtog en plats bland de 4a främsta lagen och medalj. Vi slutade 4a och mötte Finland som var 1a efter dessa serier. Fördelen man har som högst rankad är val av oljeprofil och Finland valde lång.
Matchen svängde hela tiden och när sista rutan var kvar att spelas hade vi drygt 40 poäng att plocka in, vilket vi nästan gjorde. En bra sista ruta höll på att ge oss en finalplats men ynka 12 poäng saknades. Detta känns som en röd tråd genom detta mästerskapet, stolpe ut.

Tack för alla som följde oss under mästerskapet.

Ber om ursäkt att jag inte uppdaterat ordentligt på slutet. Europatour, liga och individuella VM står på tur.

EM 2012 i Wien – Medaljvittring.

Efter ett grymt pass av hela trion på medium låg vi etta. Det som var signifikativt var just hur tight vi höll ihop det med få tomrutor och bra dialog inom laget. Igår spelade vi andra passet och då på lång, självklart blev det ingen äggröra igår heller. Dock blev det 1 timmas promenad i samband med tvättning av speldressen på tvätteriet runt hörnet. Idag var det värmebölja på nytt, så fort du kommer ut i solen är det som om någon stjäl syret. Det betyder att man kommer få lov att vara uppmärksam när vi spelar då banorna sannolikt kommer till att torka upp snabbare än vanligt. Vi tog lite på ytorna för något tidigare broms igen, men inte mycket. Insett att mindre yta är bättre så man kan hålla sig närmre fickan för att undvika fadäser, så gott det går. Min inställning är att göra det så lätt som möjligt och spärra det som blir kvar eftersom resultatnivån är så låg som den är. Kim fick en mardrömsstart, med sina 49 poäng i ruta 5 såg man hjärtslagen genom tröjan hans. Under tiden hade jag börjat med 4 kryss och spärr, Martin heltäckt vilket höll oss över ytan. En bra avslutning räddade 148 på Kim, dessvärre drog jag på mig en tom och 213 i mål. Vi gjorde 545 i första serien varpå vårt försprång var förbrukat. Andra serier var vi på tå igen, denna serien gjorde vi 65 över och vips var vi uppe på pari igen. Kim fortsatte bomba som vår Choi Bolleby ala Wok han är samtidigt som jag och Larsen tog vårt ansvar. Odramatiskt sista serie men bra spel gjorde att vi behöll vår första placering även efter detta pass, alltså högst rankade och får därmed välja underlag i semifinalen som visade sig bli mot Danmark med Jesper Agerbo, Mik Stampe och Thomas Larsen. Mik stampe och Thomas Larsen var för övrigt de som besegrade vår duo Paulsson och Robban i dubbeln. En eloge till Kims upphämtning under dagens spelpass, att få den tunga starten som rookie och sedan komma tillbaka som han gjorde, bara lyfta på hatten och tacka för att han är på mitt lag!
Samling och lättare intag efter avslutat spel där dialog om val av underlag ägde rum. Martin och Choi såg helst att vi skulle spela medium då Kim trivdes bättre på detta och Martin inte kände hundra för lång efter dagens pass. Själv hade jag föredragit lång men spelade bra för dagen och kände att det kunde kvitta så länge vi är överens om vilket som passar oss bäst mot det danska laget. Nya ytor igen, fortfarande samma klot som rullar, kan snart lämna en väska i ballparken. Inspelningen på 10 min är kort med 3 spelare per bana, testade 4 olika klot utan något övertygande svar. Valde urethan till att börja med för den lugnaste reaktionen men slår ett riktigt skitslag men kommer undan med 9 käglor, spärrar och lägger ner den planen trots att klotet inte fick en ärlig chans. Hade ändå inte strikat en enda gång, bara att reaktionen kändes mest safe. Manic upp i andra rutan och gjorde hoppet vänster då alla stod på samma ställe hela värmningen omkring 10. Klotet orkar inte över kammen och skär som en varm kniv genom smör, big-five! Tackar för den, det var bara till att ta 3 käglor och ta nya beslut. Detta var alltså för känsligt och tredje klotet på tre rutor, Omen på tur. På inspelningen slog den inte speciellt bra och sista slaget gick jag aningen vänster utan vidare resultat men samtidigt kändes det som om jag behövde mer bana att rulla på för att inte sätta klotet på nöten. Samtalar med Larsen och tar beslut om att ställa sig omkring 13 men 3-4 stavs öppning, washout! Strålande tider Kerstin, gick för spärr dessvärre utan resultat och två tomrutor och ingen boll i fickan än. Under tiden strikar danskarna på och Kim fick oxå tom medan Martin sätter boll efter boll i fickan utan att lossa den sista käglan. Det var bara till att tighta upp och leva på ännu mer fart som det såg ut, sagt och gjort. Bingo, ordagrant! Efter det sätter jag 5 kryss i rad där samtliga är 10 käglor i gropen. Samtidigt gör mina lagkamrater likadant och vips hade vi 13 strike tillsammans och vände underläget till vår fördel med dryga 40 poäng när det är 2 rutor kvar. Nionde rutan strikar Kim von Bambuskott, jag ställer 9an på ett bra slag men samtidigt kanske inte helt oväntat eftersom jag inte flyttat något under hela serien, mest för att inte komma i den fällan som innan. Spärrar och Martins tur, samma sak. Även han ställer 9an kägel på ett bra slag som likaväl det kunde vart jackpot. Tyvärr missar Martin spärren och plötsligt var vi lika i matchen. Jesper satte sin dubbel i sista rutan medan jag och Kim inte gjorde detsamma vilket gav dem ett övertag på dryga 10 poäng när det bara var Martin och Thomas kvar att spela. Martin först upp och vad händer……. 9an igen! Detta innebar att det räckte för Thomas Larsen att spärra i sin ruta, han kastar den snett upp och hoppas på något lätt att spärra vilket det oxå blev, spärr och matchen avgjord. En klart snöplig förlust på 12 poäng när sista rutan var spelad. Det är så tråkigt detta, vi är åter igen etta efter de båda spelpassen och detta händer med så små marginaler. Det är ändå kul att stå där när hallen är alldeles tyst medan du spelar och publik samt medspelare jublar så snart man sätter den där striken som tar dig upp i ledning men samtidigt lika kass när det ska avgöras på detta vis. Som etta efter alla serier ska man inte kunna bli ”sist”, tycker fortfarande att man ska bli sämst 2a dvs stege efter ett sådant format. Nu är det som det är, säkert kommer det jämna ut sig en dag men just nu känns det kobajs upphöjt till stjärnmejsel genom skoskav!

Prisutdelningen äger rum innan dagens 5-manna tävling, kanske kan man bjuda på ett litet leende då, det hade knappast hänt igår. Något annat lustigt men faktiskt inte så konstigt som det låter är att Robban står utanför laget idag, trots att han ligger 6a i All-Event, tror aldrig att det hänt innan men han instämmer då medium inte fungerat för honom under mästerskapet. Detta är ytterligare en av våra starka distanser, dags för den fina medaljen!

Spelar 15.00 idag.

EM 2012 i Wien – Nya medaljer på spel.

Efter gårdagens final där Robban och Paulsson förlorade guldet med endast 7 poäng mot danskarna låg en dimma av snöplig känsla över laget. Det dröjde inte länge förrän vi ruskades av oss detta, det var trots allt bara var första distansen. Tomas drog lagen inför morgondagen spel i 3-manna innan vi lämnade bowlinghallen, det blev Jag, Larsen och Bolleby. Inte helt oväntat, sedan kan tala för mig och Martin, vi var skapligt sugna på revansch.
Idag skippade jag morgonpromenaden, den funkade ändå inte. Inte heller någon äggröra för den verkar kass. Det blev mer frukt och yoghurt istället, dubbla kaffe och rosa kallingar. Inför dagens spel tog vi upp ytorna på Omen och Manic till 4000grit våtslip, sedan bara torr handduk, ingen polish. Detta för att skapa längd och mindre styrka i mittdelen av banan. Planen från start var att gå hårt och rakt, inte låta banan ta bollen allt för mycket utan göra det så enkelt som möjligt med mycket fart. Inte alltid lätt att skjutsa på bollen i 400 knyck utan att ta i den, men allt det andra hade vi testat. Började ok med Omen mellan 2-3 pil, något sämre slag men totalt sett bra. Drog på mig 2 tomrutor i form av hål, 181 i serien. De andra grabbarna skötte sig bra därför gjorde vi 603 i serien. Andra serien tog jag beslutet att hoppa vänster där engelsmännen hade börjat. Spelmässigt bra serie och fortsatt bra spärrspel, nu med Manic innanför 4e pil. Ganska mycket runt med samma tänkt att inte ta för mycket i bollen samt komma sida på bollen. Vi gjorde en bra serie, ett sämre beslut kostade mig en tomruta. Kanske lika bra för det gjorde att jag testade det motsatta, gick tillbaka ett par stav och hårdare igen. En bra serie på laget, själv slutade jag på 207 för 388 på mina 2 serier. Pratade med Kim och konstaterade att jag tyckte jag bowlat ok, men tittar på tavlan och ser 12 under?!?! En något tursam start på sista serien hjälpte mig på traven, in framför returen och se till att få bollen höger. Det finns inget utrymme för ifrågasättning, bara utföra slagen. Kändes ungefär som att imitera farsan eller Pär Svensson fast något längre väg. 🙂 Grym avslutning på alla tre och 161 över samt ledning efter dagens spel. Jag gjorde 234 i sista för 622 på passet. Vi hade sammanlagt 5 tomrutor på laget, då stod jag för 3 av dem men vi var grymme idag. Höll ihop och spelade med grymt tålamod, nu är vi på banan igen. Äntligen!!