Vilken revansch!

Lagom nedbruten efter Qatar ville jag tävla så snart som möjligt, upp på hästen! Lättast blev det att spela vår egen deltävling i Stockholmsmästerskapen, Höstslanten. Denna tävling likt många andra spelas över 6 serier. Vi har valt att inkludera en insatstävling för att krydda och erbjuda spelarna ett finalspel. Tävlingen spelades på Mainstreet, 41 fot. Detta är en av de lättare profilerna i Kegels samling.

Jag valde att spela insatsen då finalspel alltid är fostrande, samtidigt som man vill åt alla små skatter som finns där ute. Vad hände? Jag kommer hem från en resa där jag tyckte mig spela tekniskt bra utan vidare resultat. Besviken men envis ställer jag mig på banorna en tisdagskväll efter ett arbetspass och slår nytt personligt rekord!? Jag har glädjen att få utöva en idrott med mina närmaste, denna gången spelade jag ihop med farbror Leffe. Det finns personer som ifrågasätter valet att spela sin egen tävling, själv förstår jag inte riktigt resonemanget?! En aspekt i mitt fall är intresset hos lokala spelare som inspireras och mäta sig med spelare i Svenska landslaget, det är få förunnat. Skulle man ha möjligheten att spela mot någon på motsvarande nivå i golf eller annan idrott skulle det sannolikt vara uppskattat.
Jag började tight med Meanstreak vilket visade sig vara alldeles utmärkt, missade 12e slaget och lämnade 2-4 för 298. Efter att ha lämnat 10an två ggr i nästa serie bytte jag till IQ Tour och satta ut i den serien för 279 följt av 268 och 267. 1112 på 4 serier och 7e spelaren i Svensk bowlings historia att slå över 1100 på 4 serier. 1100 har alltid varit en sådan slagning man fantiserat om, när man inser hur många strike som behövs skrattar man åt det och fattar inte hur man burit sig åt. Vet inte om jag var i chock eller bara vaknade ut min trans men nu började det krångla lite och avslutade med 420 sista 2 serierna för 1530 och ledning i Open-klassen samt insatstävlingen.

En minst sagt sjuk dag ”på jobbet”!

Qatar – The nightmare continues…..

Då var det dags, nya spelbrallor, meat kofta till lunch i hallen att man rapade vitlök restan av dagen. Justerade ytorna på kloten och laddade upp inför spel. Idag var fokus på långsammare startrörelse för att skapa tid och ta bort den branta swingen som gör att jag kommer på bollen olika. Jag spelade bra idag, tekniken fanns där men fortfarande ville det sig inte. Jag spelade två starter i rad och hade läge båda gångerna, allra helst sista starten. Då började jag med 244 sedan trippel, spärr, strike i andra serien….. men trots noggrannhet, positivt tänk ville det sig inte. Jag kom till samma läge mer eller mindre igen, dryga 50 över efter 3 serier och jaga på schemat. Det visade sig att resultaten bromsade och cuten hamnade på 1306 dvs 19 poäng mer än jag lyckats skrapa ihop. Inför Desperadon kom Dom Barrett fram till mig och ville hjälpa till, förklarade att jag måste hålla brytpunkten längre vänster och att Shatter blir för stark där nere och därför resulterar i dålig carry. När jag berättade vilka klot jag hade i väskan förstod han ändå mitt val. Ett sista desperat försök att ta sig vidare fick bli ”sista chansen” dvs Desperadon. Spelade än en gång bra men när kravet är sina livs bästa slag för att falla 10 käglor känns det bättre att lura med sig någon av de svenska tjejerna för att byta henne mot ett gäng kameler och noggrant välja ut den snabbaste för att ta hem nästa ökenderby eller kanske rent av sälja samtliga puckeldjur, köpa en pokal med gravyr och komma ihåg Qatar som en fantastisk plats med stora framgångar.

Vi kan konstatera att deltävlingen var min sämsta på mycket länge. Förutsättningarna med min 3e plats på rankingen inför detta stop kändes bra, tyvärr stannade det där. Andra saker som låg i fatet denna gången men jag lärde mig något även denna gången.

Hem och slicka såren inför kommande tävlingar och dessa är rätt så många på kort tid……

Qatar Open

Ibland ska man bara stanna hemma, sällan man känner så nu för tiden. Det började redan på Arlanda när vi skulle checka in bagaget. Jag hade varnats att Turkish Airlines hade gått tillbaka till gamla bagageregler där man betalar per kilo istället för kolli. Utan att blinka vägde tjejen i kassan bagaget och blippade samtliga kolli….. åååååhhh, iväg! -Ja, då var det 46kg vilket innebär….. 8529:-. Say what????? Självklart kan inte hon veta vad jag tycker det är värt att betala för att skicka 5 klot till Doha men att sedan betala lika mycket för att få hem dom igen, njääääe. Jag försökte lite fint förklara att vi reser en hel del och normalt sett betalar på kolli. Hon förklarade snabbt att detta gäller inte hos Turkish längre varpå jag hänvisade till deras hemsida som har kollipriser för sportbagage. Hon valde att ringa till någon som frågade huruvida det var en golfbag? Svaret var självklart nej och då räknades det självklart inte som sportbagage, KOSSA! Därför bad jag henne snällt be om att få tillbaka bagaget som redan skickats iväg. Detta eftersom prislappen inte riktigt var till vår belåtenhet. Det var bara till att sortera om bland kloten och antalet 6 blev nu 4. Lite extra strul när vi packat om i väskorna och förpackningar med vätska större än 100ml hamnat i handbagaget. Väl ombord på planet påminns jag om dessa resor till Turkiet, skrikande barn och kryddlukt. Som toppen på moset var det en herre som fick läkarvård precis innan landning oxå, det flyter på kan man säga. Väl framme i Istanbul på Ataturks plygplats kom vändningen. Larsen bjöd med mig upp i Gold Members lounge. Där var utbudet grymme, allt från grillat, pasta, sallader och desserter samt diverse vuxendrycker och kaffe. Allt gott och dessutom gratis! Eftersom vi hade dryga 4 timmar till nästa flight fick vi ”kämpa” oss genom dessa timmar i denna hårdsmälta miljö, bara bita ihop! 😀 Ungefär där tog flytet slut, även om flighten var i tid och planet nytt, lite mindre krydda och färre barn så fick vi sitta i shuttlebussen och vänta på den tjeckiske cyklisten Marek Tapla innan vi kunde komma till hotellet och få sömn. Klockan hinner bli 03.30 innan vi landar på hotellet och då har jag inget rum. Då har man inte uppfattat att jag tillsammans med Martin och Kalle ska ha ett trippelrum, men det var redan ett sådant varpå man löste det hela rätt smidigt.
Frukostdags och det blev kortvarigt. Tydligen ska detta vara en bra buffé men jag skulle kunna kräkas upp bättre mat i kantiner än detta. Det blev yoghurt och frukt vilket sällan är fel men ändå.
Bussen till hallen och dags för spel, speltröjor delas ut som du är tvungen att använda. Mycket är väl tilltaget men du fick bara en sådan…… en speltröja. Förstod nu varför det var 14´c i hallen, de flesta spelar i extra tröja under för att inte frysa, kanske för att spara tröjan från att lukta bergsget lagom till finalen också. Tröjorna fanns i grått, rött och svart. Skulle vilja se Hasse Freden torka av klotet 4 dagar på samma tröja. Någon hade gjort likadant härom året och den stora blaffan till tryck på halva magen har rätt bra friktion, detta gjorde att klotet fick så bra fäste att man bonkat hakan med det. 🙂
När spelet väl drar igång kändes det som att spela SuperSix i Malmö, ALLA börjar i mitten av banan trots dessa 39 fot. Det är precis som att man konstaterat att HÄR är det som meste plats mellan rännorna, här ställer vi oss oavsett vad som ligger på banan. Efter förra veckans seminarie med Ted Thomson från Kegel om topografi dvs lutning/ojämnheter i banan kan jag nog konstatera att dessa banorna ser ut som loggan till McDonalds eller en ”pattebacke” som Kalle säger. Kanterna släpper nämligen och man får svårt att göra annat än att flytta vänster för att hitta stöd men det betyder inte att man behöver ställa sig 4e pil från första slaget på inspelningen.
Jag började så där, hade 190 i första men ett ok spel. Ville börja längre höger än banan tålde men kröp inåt allt eftersom. Försökte utifrån med min Brunswick MeanStreak för att sedan byta till IQ Tour. Det kändes som det gör allt oftare, jag flyttar vänster och vänster för att få nytt ilägg precis som Barret, Larsen och många andra européer medan jänkarna har en förmåga att ställa sig ”ovanpå” det torra istället. Avslutade med 254 framför klotreturen på höger banorna omkring 27 vid pil med Shatter, igen. Landade på 1287 vilket kommer vara dryga 25 poäng för lite. Kände att en start fick räcka idag eftersom vi landat samma morgon, därför blev det mat på Chilis och film. Lite som hemma, det gillar jag!
Dag 2, började med rutten frulle och ny uppladdning. Lite mer kött på benen sedan gårdagens start samt hunnit prata lite med boysen också. Hade väl en liknande plan men att börja aningen djupare dvs vänster om den känsliga kanten men för den skull inte lockas in i det plana. Började bättre men hade bara strike och 6or i första serien, allt eller inget. En bättre start totalt sett och chansen att hota min tidigare score men inga höjdare denna gången, slutade istället på 1260. Jag slår för många dåliga slag, de bra slagen är sagolika och känns hur bra som helst. Vi har många gånger pratat om att min swing lätt blir för brant och skapar för liten flatpot dvs sträckan i botten på swingen där man helst vill att klotet ska färdas jäms med ansatsen inte så mycket uppifrån och ner. Martin var på mig och påpekade just detta, vilket tyder på att startrörelsen sannolikt är för snabb, alternativt att fötterna är slöa.
Trodde lite på MeanStreak ändå, allra helst efter att Birgit Pöppler från Tyskland börjat med 146 och gjorde 1417 rent i mål. Valde att spela igen för att se om jag var rätt, WASTE OF MONEY! Denna starten försökte jag skapa lite häng men då tyckte Vanezuelas stjärnskott till kalottkastare att hon skulle värma på samma ställe med 1000yta, KANON! Det slutade med att vi spela 4e pil allihopa och Larsen som kom till banparet efter oss konstaterade att vi gjort ett bra jobb att förstöra paret efter inspelningen plus 1 serie. Jag började med 168 och var bra nära på att fråga om någon av kamelryttarna ville testa att spela i mitt namn medan jag röker vattenpipa, syr ett labanlakan med tillhörande hundkringla i tyg till huvudbonad och dricker te? Har dock alldeles för mycket stolthet för att göra något dylikt, man spelar klart helt enkelt. Jag kämpade mig genom passet och har ännu ingen vidare bra lösning på de första serierna. Är inne på mer yta och fart för detta håller inte!

Spelar 16.00 igen, dvs 14.00 svensk tid. Game on!

Member – Non Member Doubles

Den sista tävlingen för resan var en Member- Non Member lagtävling. Reglerna har gjort om en aning på vägen och vi internationella spelare räknades som Non members även fast vi är medlemmar. Jag och Johan Hellden valde att spela eftersom båda haft en bra look hela veckan. Spelare som Chris Barnes och Ryan Shafer stod utan partners länge men Chris hittade någon svart kille på 220cm utan vidare talang. Det var mest mycket av allt utan finess. Det är klart han inte var kass, han har säkert fler 300-ingar än mig, men det säger inte så mycket här borta.
Denna tävling spelades på Dick Weber en 39 fot lång profil som svängde på duktigt. Det skulle alltså komma att bli till att flytta vänster som innan. Vi började ok med 448 där båda gjorde ungefär lika mycket. Man gissade att det skulle komma att landa på 300 över för final över ett format på 8 serier. När vi var färdiga hade jag 1801 och Johan 1624, något som gjorde att vi inte lyckades få någon check. Spelmässigt spelade jag bra idag också, det vlev torrt på riktigt mot slutet, allra helst när vi bytta sida i slutserierna. De höga numren har haft en tendens att torka upp mer än de lägre så även denna gången. Även fast man flyttade in framför returen så tog det duktigt på vägen och tålamodet tröt efter att jag smällt upp 8an två gånger i sista serien. Det blev raketbollar snett upp med Eruption sista rutan för dubbel och avslutningsvis 5-8-10 som en härligt värdig avslutning på min USA-resa.

Vi har bokat in en finare middag som avslutning på denna resan. Detta på ett Brasilianskt steakhouse där servitörerna går runt med spett fyllda med kött från olika delat av djuren. Du flippar en pollett från rött till grönt beroende på om du vill bli tillfrågad eller ej. De presenterar vad som finns på spettet, skär sedan en skiva eller fler efter önskemål. En tillbehörsbuffe med bla en fantastiskt god hummersoppa fanns även att tillgå. Det råkade bli något glas rött till detta, det har vi gjort förtjänt av!

Nu är det bara 16 timmar resa hem på måndag, vilket gör att vi kommer hem först tisdag förmiddag.

Det som väntar nu är mindre tävlingar hemma och liga, innan jag åker till Quatar i december.

Tack för att ni läser!

SouthPoint All Regional

En regional är det som motsvarar våra mindre tävlingar såsom Västmanlandstouren och andra tourer, allra helst nu när SuperSix inte finns längre. Dessa är inte PBA-titlar även om dessa fortfarande finns schemalagda på PBA´s websida och följs där som alla större tävlingar.
Denna skulle spelas på Carmen Salvino Classics, en 40 fot lång profil som minst sagt var den lättaste under veckan, även om Cheetah hade sina stunder. I denna tävlingen spelade heller inte alla de bästa för delar av finalspelen från WSOB krockade.
Jag spelade bra, hade någon lägre serie men totalt sett spelade jag bra. Avslutade med 223 för 1832 och slutade 25a. Som vanligt är det fler än de som går vidare som får pengar, men på riktigt. Man åker knappast hit för att dra in deg. Drygt 160 spelare hade anmält sig, sedan får 1/3 pengar vilket är ett rätt bra sätt att mötas på halva vägen när det gäller prispengar men här spelar jag fortfarande mot majoriteten av de bästa i världen. Jag betalar 220USD vilket motsvarar ungefär 1500:- för att delta. När jag sedan spelat riktigt bra och slutat 25a i detta fältet vinner jag 425USD, minus skatt vilket gör att jag får en check på hela 297,50 USD dvs ungefär 2100:-, WOOOOOOOOOOW! Jag vann hela 600:- svenska kronor för att spöa 140 av spelarna däribland ett dussin världsspelare. Jag vinner mer i Hovslaget på Åkeshov med samma prestation, läs ej placering. Det är tragiskt att det inte är bättre än så, vilket självklart de andra spelarna också tycker, även om de har lägre utgifter än oss. Man kan dock inte översätta allt i pengar, erfarenheten och att spela mot de bästa är värt mycket. Jag är 33 år gammal och spelat bowling sedan liten skit och satsat på detta under hela mitt vuxna liv, visserligen kombinerat med ett heltidsjobb men jag lär mig än. Jag tar alltid med mig något nytt från varje tävling, speciellt dessa större event.

Finalen i denna tävlingen var SJUK! Nog för att det var lätt men detta tar priset. Finalspelet spelades i bäst av 5 serier vilket innebär att försten till 3 vunna serier har vunnit. Den av killarna som var överlägset bäst i kvalet och skjutit 1835/7 serier dvs dryga 260 i snitt gjorde 246,248,258,258 i sin match men det var bara att packa ihop för hans motståndare gjorde 1088 på sina 4 serier och vann med 3-1. Samma kille gör 300 i sin nästa match, men den serien gick till rolloff, dvs 1 slag åt gången och flest käglor vinner. 4 slag senare vann han den serien. En annan kille gjorde 1315 på sina 5 serier och förlorade sin match. Appropå rolloff så satte Dom Barrett och en tvåhandsspelare vid namn ”Blalba Staout” nytt rekord. De både spelade oavgjort på 280, dvs strike, spärr och sedan 10 raka strike. Denna rolloff avgjordes i 11 slaget och samtliga slag på vägen dit var strike. Dominic behövde alltså slå 21 raka strike för att vinna den serien vilket också avgjorde den matchen. Dom hade den vänsterhänte maskinen i kvartsfinalen, förlorade sista serien då han gjorde 298, för denne gjorde ytterligare en 300-ing, dvs hans andra på loppet av någon timma. Den killen vann även tävlingen till slut.

WSOB – Scorpion Championships

Lyckades för en gångs skull vara uppe lite längre igår, börjar få fatt på dygnet bättre och bättre. Vaknade fortfarande som innan mitt i natten men kan numera somna om och vakna när man borde. Klockan ringde 06.00, sort att ens ha larm tycker jag. Hade dessutom fått tips om ”vanlig” frukost vilket jag oxå hittade. Idag blev det yoghurt och mussli, färsk frukt och en kaffe. Självklart var en sådan frukost dubbelt så dyr som allt annat, kanske därför folk ser ut som de gör här borta oxå. Det är galet hur stora portioner och förpackningar de har här borta, man slutar aldrig att förvånas. Som europé ska man hålla sig till S eller M i allt man beställer, för L och XL är familjestorlekar.
En promenad med Magnus JR resulterade i att vi fick se typ 100 häster och 50 kossor/kalvar eftersom precis detsamma som förra året ska rodeotävlingar äga rum samtidigt som våra. Alltså var det dags för hotellet att lukta dynga, LOVELY! Har man varit på andra hotell i denna staden inser man att vi bor på ett av de sämre. Det är närheten till tävlingen och priset som gör att vi bor just här. Att ta hissen ner och sedan rulltrappan upp för att vara i hallen är sällan något att klaga på men just detta är kass. Nu fylls hotellet med coyboys och deras anhöriga, hisskön växer och lukten förpestad.
Väl uppe i hallen var det dags att ta sig an Scoprpion. Det är den längsta av de 4 ”Animalpatterns”. Denna var oxå den som jag tränade mest på när vi hade officiella träningen. Minns från förra året att även denna kröp ordentligt inåt och med gårdagens passivitet skulle jag inte tillåta det att hända igen att jag fastnade utan idag skulle det tas beslut.
Först ut spelade jag med Outlaw för att få tillräckligt med midlane eftersom denna ändå är åt det snabbare hållet. Bollen såg ok men jag satte inte tekniken och fortsatte öppna för mycket, sannlikt mycket med tanke på de tidigare dagarnas spel oxå. Började med höga 190 men en skarvmiss, detta följt av 200 med 7st 9or…… det händer inte allt för ofta att jag håller mig i fickan och inte lossar fler gånger än så. Efter att ha testat 4 klot i samma serie valde jag att ta fram det som var ”sist” i min väska, Shatter. Den såg bra ut på träningen men var orolig att det kunde vara lite väl tidigt att använda denne eftersom den klipper på bra i slutet. Avslutade serien med trippen och valet var ganska enkelt. Samtidigt sökte jag motivation och blev tvungen att betta lite vuxendryck med Hella och Jerka, detta för att ge varje serie en kick. Självklart ska tävlingen i sig vara nog. Att stå på banorna med världens bästa spelare omkring sig är ruskigt häftigt i sig, men ibland hamnar jag i ett vakum och behöver motivera mig själv ytterligare för att hitta fokus. Sagt och gjort! Nu small det på bättre, hittade in från start och redan 2 ruta 23 var det dags att kliva vänster på riktigt. In framför returen och 268 blev det, detta följt av 245, 208 och ytterligare 268. Plötsligt var jag 200 över och visste att detta börjar osa fortsatt spel. Nu när jag är så här långt in i banan blir jag tvungen att lofta in bollen över rännan då jag siktar 6e pil. Problematiken som kan bli mellan varven är att man lätt loftar bollen aningen mycket uppåt istället för framåt. När vi bytta sida i 7e serien var det snustorrt på högerbanan och just detta hände, jag vill lyfta bollen långre vilket oxå blev uppåt. Ett par dåligt rutor fast ändå spärr höll mig vid liv och jag räddade 207 i serien. Nästa banpar var bättre, Erik hade dessutom varit där serien innan så jag hade lite info att tillgå. Fortsätter att lofta mer framåt, problemet sista serien var då istället att få loss hörnorna. Den fina raktionen när Shatter klöv käglorna som smör blev nu flackare ingångar och som carry (dvs lätt att 1 kägla stod kvar). Beslut måste tas, jag väljer att dra bollen mer uppåt igen men ändå lossnar det inte utan jag avslutar med låga 190. Åter igen en serie med 7st 9or varpå jag dessutom missade en utav dem. Vansinning när jag inte lyckades få dubbeln i ruta 8-9 skriker jag per reflex, ”Kuuuuuuuuuuuuuuuken!” att hela casinot måste lärt sig det svenska könsordet. Trodde eventuellt att jag skulle få en varning men ingen åtgärd.
Jag avslutar den sista deltävlingen med 1797 vilket självklart är ett bra resultat men insåg jag att det inte skulle komma att räcka. Det visade sig att eftermiddagspasset sköt på ytterligare och jag missade med dryga 50 poäng till slut. Något som faktiskt var rätt skönt för då hängde det inte på den sista serien ensam utan mer än så. Dock kom jag att belönas med prispengar för första gången denna resan, dessutom hamnade jag 38a i den totala listan, World Championship som oxå belönades med allmosor.

Ni blir det faktiskt att unna sig en liten kväll på stan, välförtjänt tycker jag.

Även om WSOB är slut så kommer jag att spela en regional samt en 2-manna tävling här om ett par dagar. Det är alltså inte slutspelat än, men som sagt inga fler PBA-titlar att spela om.

Heppåre!

WSOB – Chameleon championships

Eftermiddagspass igen, det innebär att vi har siffror att gå på. Det verkade som om staxt över 1800 skulle räcka. Detta underlaget var oxå det som jag gick vidare på förra året, då var resultaten ungefär demsamma. Jag hade för dagen borrat en Columbia Eruption med svagare pinne att kunna ha något som skulle glida lättare genom iläggen på bla just detta eftersom Chameleon hade den tunnaste filmen olja och skulle komma att torka upp mest av de 4 olika underlagen. Jag började med denne omkring 2a pil, hade en bra reaktion men hade samtidigt 2 andra klot som rullade minst lika bra men då tvingades jag längre vänster redan från start. En bra öppning men drog på mig 4-6-10 på en boll jag jobbade in vilket innebar att jag personligen trodde det skulle resultera i strike, sur ruta mellan strikerader. Efter detta lossnade det mer dock. Vi bytte sida och jag valde att byta till Arson Low flare för 240 och nu uppe på 50 över, sedan fortsatte det ok förutom att jag drog på mig 161 i fjärde serien denna gången, JAG ORKAR INTE! Det har varit lite så stolpe ut sista 2 dagarna, inte haft det där flytet man behöver. Missat prispengar med 17 resp. 35 poäng hittills. Fortsättningsvis försökte jag hålla mig till Eruption på högerbanorna då banan som förutspått torkade upp ordetligt. Så länge jag hade ansats att gå på kunde jag spela med Berzerk som jag polerat med 4000grit och fungerade mycket bättre sådan. Idag fastnade jag helt enkelt, för dålig på att ta beslut trots att jag visste redan innan att jag skulle behöva gå in framför returen. Avslutade där inne med Eruption och gjorde återigen en respektabel avslutning för 1694, mitt lägsta resultat hittills men idag saknade jag momentum tyvärr.

WSOB – Viper Championships

Efter gårdagens spel var man revanschsugen. Sov dåligt igen, detta är hopplöst. Man försöker hålla ut så länge man kan men ändå vaknar man någon gång mellan 03.30-04.00. Något som oxå är klart underligt. Utan att gå en på mina vardagliga rutiner men jag är verkligen ingen som måste springa på muggen om nätterna men det slår ALDRIG fel här, det ska minsann kastas vatten varje natt. Vart fan är dolda kameran? Börjar förstå att detta kallas ”Stan som aldrig sover” för jag bidrar helt klart med min beskära del.
Aningen suddig kommer jag ner till ett av ställena som är öppet dygnet runt för frukost. Det blev en ”SouthPoint special”. Det är typ en pytt-i-panna med cheddar och äggröra i ett. Det är väl det närmsta man kommer en vettig frukost så här dags. Visade sig oxå att jag hade missat tiden med 30 min till start. Nu var jag ute i skapligt god tid iaf men där stal man en halvtimma av min morgon, lite klantigt när man varit uppe sen 05.00 men ingen större skada skedd. När jag hämtat upp mina grejer och tejpat diverse känner jag att det är en dålig ”fingerdag”. Ibland är man svullen att man inte riktigt känner klotet i handen, idag var en sådan dag. Det handlar inte om att slita ur tejp ur bollarna eller så, bara att handen är svullen att du inte har någon vidare känsla för hur den sitter. Vi visste att viper skulle bli tuffare, allra helst från start. Av inspelningen att tolka var det mycket konstiga uppställningar omkring mig, jag försökte hitta en så förlåtande väg till fickan som möjligt genom att ta en starkare boll och vara lätt på handen. Detta visade sig vara mer eller mindre lönlöst. Det såg ok ut men inte mer, sedan drog jag på mig tomrutor vilket fick mig att hoppa. Några banpar bort såg jag hur vissa fick till det, detta innanför 3e pil….. NO SHIT! Har jag sett det förut i den här hallen eller? När jag väl hittat av vad jag ska spela med och vart så börjar det lossna. Lite snöpligt i 2a serien där jag gör 211 med fyrling och trippel. Hade ytterligare dyrbara rutor men banan var rätt logisk även idag och dryga 90 över efter 5 serier gav mig en ok look då cuten spåddes till 1830 idag, ungefär 100 poäng mindre än igår.
Denna bowlinghallen är uppdelad i två sidor dvs 32 banor mitt emot varann. Sidorna skiljer sig rätt mycket, de höga numren är myckert cleanare genom dvs att dessa glider klotet lättare genom första delen av banan och spar därför mer energi och svänger hårdare i slutdelen. Andra sidan tappar bollen fart tidigare och uppfattas därför som rätt seg i förhållande. När jag bytte sidan efter 5 serier tycker jag mig ha en bra look, 228 i bagaget i 4e serien. Är uppe på Shatter i väskan och kände att det handlar om att fortsätta flytta vänster så löser sig detta. Banparet jag kommer till är ruskigt ojämnt där jag befinner mig, vänsterbanan glider igenom ok men känns som sagt seg. Sätter ok slag men ingen vidare utdelning, högerbanan svänger betydligt tidigare och där har vi klotreturen i vägen. Efter 7 rutor har jag bara 2 strike och letar efter en lösning, gör något varje ruta. Hamnar framför returen, gör ett bra slag för att vara första med 3 steg….. 7-10! Slår ett kanonslag på vänsterbanan, 10an och bränner den i frustration. Då brann det i Dennis huvud (väldigt sällsynt numera). Väljer att byta klot redan i 10e istället för att ge samma boll chansen igen trots 7-10, byter till Crossroad och….. washout! Den svängde aldrig istället. På spärrslaget ska jag träffa tunt på ettan och studsa mellan 1-6, klipper av 1an, KANON! Det resulterade i 159 och en högröd Dennis som kunde fler fula ord än hela denna kontinent tillsammans. Man bötfälls för allt man gör här borta och med risk för att tömma min reskassa på 3 minuter bet jag mig i läppen och visualiserade en misshandel av min egen kropp där jag bad någon klättra upp på en stege och släppa min kartong med fyra fritt-fall-sugna klot över mig. Som tur är har jag vuxit upp och lärt mig att se mina bowlingpass som ”tid”. Desto mer tid jag lägger på att vara arg och koncentrera mig på de dåliga slagen, desto längre tid kommer det att ta innan jag kan prestera igen. Därför bet jag ihop att det knakade i kroppen, valde fortsätta med Crossroad eftersom den trots allt gjorde vad jag sökte dvs gled igenom mer. Tjurskallen Dennis som inte ville släppa taget om World Championship som är en egen tävling i sig. Den baseras på alla de olika deltävlingarna på respektive profil, efter 1885 igår låg jag som sagt 43a vet att flertalet som lyckats på Cheetah inte kommer ha mycket att säga till och på de kommande underlagen. Avslutningsvis gör jag 244, 255 och slutar därmed på 1750 i mål. En helt klart acceptabel score med 180 i första och sedan den mördande 159-serien i sjätte serien.
Eftersom jag visste redan nu att detta inte kommer räcka till fortsatt spel kunde jag koncentrera mig på att prata med Bugsy om ytterligare ett klot för att täppa till luckan mellan kloten att detta inte händer igen, om nu inte min Crossroad fungerar lika bra igen vill säga. Passade faktiskt oxå på att checka in på Spa-avdelningen där man erbjöds förstklassig service med olika bastu, massagedusch och bubbelpool. Avslutade med en 80 min massage, detta var medicin som gjorde att jag slocknade på sängen innan 21.00. Detta var kanske inte så bra för en redan skrynklig dygnsrytm men detta gjorde susen. Jag sov visserligen bort middagen och lämnade inte sängen något mer, vaknade obligatoriskt för vattenkastning men kunde denna gången somna om för att vakna vid 06.00 igen.

Idag har jag kollat på squad A för att se hur de attackerar banan från start och Chameleon svänger på riktigt, oljefilmen känns ruskigt tunn till skillnad från Viper igår. Chameleon var den profilen jag gick vidare på förra året, får hoppas på repris! Har borrat en extra kula efter dialog med Bugsy från Ebonite, det blev en Eruption (den första). Detta för att kunna stå kvar längre och hålla klotet närmre fickan. Tog en timma i solen oxå för säkerhets skull, jag har pratat med honom och han vägrar svara berätta varför han inte kom till Sverige i somras. Återkommer i ämnet om han ger med sig! 😉

Dags för Chameleon, T minus 2 hours!

WSOB – Cheetah Championships

Cheetah på schemat. Jag nämnde tidigare att jag hade svårt förra gången att få ordning på dygnet, ingen skillnad denna gången. Det är horribelt hur svårt det ska vara att kunna sova rätt timmar, framför allt att kunna somna om. Min lillebror som olyckligtvis försov sig till ett tidigare arbete ett par gånger för många skulle vart hur safe som helst här. Problemet är att man inte har så mycket energi heller utan vandrar runt lite som en zombie, speciellt efter klockan 20.00. För säkerhets skull ska vi dra tillbaka klockan en timme också, GREAT!
Eftersom jag spelar i Squad B betyder det att jag spelar eftermiddagspasset första tävlingen med start 14.00 (22.00 svensk tid). Fördelen som jag ser det är att vi kommer ha resultat att gå på. Vår start är till stor del européer vilket kan vara en fördel då majoriteten amerikaner inte blivit upplysta om att det finns ytterligare 14 ribbor till höger om 3e pil.
Min reservplan var att använda plast från start då jag borrat en Taboo Spare dvs en plastboll med viktblock som flarar och gör den stark nog att jag kan spela efter kanten mig till höger så länge som möjligt och slipper därmed slåss om oljan inåt. Senare kommer man få nytta av spelet inifrån och då gäller det att ta ett ordentligt kliv vänster.
Dags för spel, plasten visade sig ta aningen för lite varpå mitt nästa steg i väskan blev Arson Low Flare som jag borrat på plats. Jag började med dryga 210 med viss mersmak. Logiska förflyttningar hela tiden, gällde bara att få ut bollen i tid annars blev det lätt att klotet hamnade på rot. Cuten spådde man rätt snabbt att den skulle hamna omkring 1930, vilket är helt sjukt. Efter 4 serier hade jag drygt 130 över och följde upp med 266 och 248, plötsligt hade jag 250 över dvs 1450 på 6 serier. Ekis som är på plats såg tidigt i 5e serien att jag började bli låg på energi, fick i mig smörgås och kaffe men den sparsamma sömnen och eftermiddagspass gjorde att jag tappade orken. Avsluta med 430 sista två serierna för 1885 vilket räckte till en blygsam 43e plats!!! Man behövde 1902 för topp36 som får pengar. 50 poäng från fortsatt spel och 17 poäng från belöning, lite surt om du frågar mig.

Bollarna som rullade idag var:
Hammer – Arson Low Flare
Storm – FireRoad
Storm – Shatter
Storm – CrossRoad

Kul att nämna. Under dagens spelpass kommer en helt främmande man fram till mig ur publiken, vill skaka min hand och säger: -Its amazing to watch you bowl, good luck!”. Det spelar ingen roll om man kanske hört något liknande förr, det värmer lika mycket varje gång. Jag sken självklart upp som en sol och tackade så mycket.

Imorgon spelar vi på Viper, där har jag inte den blekaste hur jag ska börja men det visar sig. Dessutom går vi ut i första squad denna gången, vår tur att vara testpiloter.

Viva Las Vegas!

Nu smäller det igen! Resan hit gick som smort, det var nästan löjligt hur bra det gick. Med tanke på orkanen Sandy som ställt till det i Washington och New York var det tacksamt att vi flög via Chicago. Alla flighter var i tid, allt bagage gick igenom och kom fram. Nu ska jag inte säga att man börjar vänja sig vid Vegas för det kommer man nog aldrig göra dock accepterar man flygplatsen och dess interiör med hull och hår.

20121105-125235.jpg

Första dygnet är grymt jobbigt, tidsomställningen är en riktig ”pain in the ass”. Att flyga 15 timmar och sedan orka hålla sig vaken 8 timmar ovanpå detta är segt. Förra året kom jag aldrig in i dygnet ordentligt, hoppas på bättre denna gången.

Vi började andra dagen med att gå på SEMA, en av världens största bilmässor. Taxichaffören som körde oss kan inte bli mer amerikansk än han var. En svart kille i vår ålder som frågar ut oss på löpande band, när han fick redan på att jag är rankad 1a i Sverige och 3a i Europa skriker han som en galning, ”I got a celebrity in my, I got a celebrity in my car!”. Efter high-fives att man inte ville annat än att han skulle koncentrera sig på vägen kom vi fram till mässan.
Mässan har allt och lite till, plus att den är GIGANTISKT stor. Mässan i sig är till för tillverkare och återförsäljare och det är ju jag….. NOT! Jag trollade lite med visitkort, glömd legitimation på hotellet. Jag är/var säljare för ett känt företag som säljer olja och tillbehör, vadå…? Sysslar vi inte med sånt på Högdalens Bowlingpalatz?!

20121105-125430.jpg

20121105-125610.jpg

På eftermiddagen var det inofficiella träningen, mest för att känna på banorna och komma in i det. Vi bowlade mest på Cheetah som oxå är första profilen vi ska spela på. Vi kan väl säga att den knappast släpper utåt, det går f-n inte att kasta i rännan! 😀 Det kommer bli högt på denna profilen. Efter träningen var det dags att tigga lite klot, det blev 2st från STORM (Shatter & Berzerk) sedan 1st från EBONITE (Arson Low Flare). När dessa var layoutade var det bara att vänta över natten tills dess att grabbarna slagit hål i mina och dryga 300 andra bollar under natten, det är SKADAT hur mycket klot det borras här under WSOB. Kim Bolleby fick smygfralla när han kom in i bussen bland alla klot. Med dreggel i mungipan kämpade han fram ett, -Vi är i himlen!

Jag tillsammans med de flesta andra svenskare tillhör squad B vilket innebär att vi spelar andra passat första dagen, vi tränar oxå därför i andra passet på officiella träningen under fredagens träningspass. Ni med nya klot borrade var det dags att testa alla profilerna och skaffa sig en uppfattning inför den kommande veckan. Kort summerat kan vi säga följande:

Cheetah, 35 fot – Taboo Spare från start utifrån, sen blir det hopp med Arson Low Flare och vidare med Fire Road eller Berzerk. Blir det riktigt långt in så kommer Shatter att ta över.

Viper, 37 fot- Aningen klurig från start, klart snabbare än Cheetah men gissar att jag kommer spela med någon stadigt och mindre hand från start, sen hoppas och klippa till den med Arson Low Flare eller Fire Road även här. Berzerk eller Outlaw om de blanka blir för känsliga.

Chameleon, 39 fot – Detta var profilen jag gick vidare på förra året och denna var TORR i år, j-vlar vad den hookar på från start. Jag spelar plast även här från start sen blir det stora hoppet, här kommer man garanterat stå framför returen efter att par serier. Kanske kan jag komma undan med plast utifrån igen om banan tar slut. Klot oklart men sannolikt blankare senare klot som Shatter och FireRoad.

Scorpion, 42 fot – Här tycker jag att man kunde börja rätt långt vänster från start. Det som rullade bäst från start var FireRoad, kanske även Berzerk med lite mindre yta eller polish. Outlaw kan oxå funka men denna blir nästan seg med all friktion som är här. Kommer garanterat använda Shatter senare efter ett par serier.

Efter träningen drog vi till en outlet och shoppade lite. Hade bestämt mig för att köpa lite jeans från True Religion och nya skor. Sagt och gjort! Är sugen på ny klocka oxå, får se om man unnar sig det senare i veckan. Priserna här är inte riktigt som hemma, gillart!

Nu är det skarpt läge kvar, on Cheetah! Har kollat första squaden och det skjuts på duktigt. Bara 6 300:ingar första blocket. Kan säga ”det kommer mera!”. Nu är det dags att ladda inför passet, håll en tumme i sömnen där hemma!

Bilder kommer upp efter passet…… showtime!