EBT Asti & San Marino.

Efter ett kortare uppehåll på drygt 3 veckar var det dags igen. Denna tiden på året är bowling kanske inte som mest inspirerande med tanke på saknaden av gula gubben på himlen och dess värme man varit utan i flertalet månader. Måste säga att jag kom in i det förvånansvärt snabbt. Spelade i stort sett varje dag de två första veckorna efter uppehållet, största anledningen var för de två kommande tävlingar i Italien men framför allt för VM i Las Vegas i augusti månad. Ett antal klot har borrats för att hitta guldkorn till kommande underlag. I första hand VM´s profiler som kommer vara kort (33-36 fot) och medium (38-41fot). Jag har givit nytt hopp åt storsäljaren Defiant Soul men oxå Mass Eruption. Framöver kommer jag lägga ut klotrecensioner så snart jag valt att borra något för er att ta del utav.

Tidig uppgång då planet lyfter redan 06.10. Väcker lillebror på vägen som snällt erbjudit sig att köra tillbaka min 350z som för övrigt ska säljas medan jag är borta till fördel av familjeholk. Ska lägga ett nytt kapitel av japansk racer bakom mig. Hur mycket man än sneglar mot gjylfen är resultatet detsamma trots sportbil i garaget, ger därför upp och köper kombi istället.

Incheckning numera börjar bli löjligt smidigt. Självklart ska saker bli allt smidigare med åren, men detta börjar bli rekordsnabbt. Från det att man klivit ur bilen tills dess att två sportbagage lämnats i specialbagage samt tagit sig genom säkerhetskontrollen med proppat handbagage. Eftersom jag har ett tidigare liv som ninja måste jag ta med mina svärd och kaststjärnor, 13 min! Jag minns när det tog 90 min för att krångla sig förbi allt detta. Kanske kryddade storyn en aning med mina vapen och svärd men tvungen då jag sagt till min tjej Carro att jag varit både ninja och rockstjärna innan jag valde det självklara och mest eftertraktade, Bowlingproffs! Måste ta med detaljer som dessa för trovärdighetens skull.

Mötte upp de andra grabbarna i truppen i Köpenhamn, alla utom Paulsson som ansluter först i San Marino. Flighten blev försenad pga trasigt plan vilket gjorde våra raketer till Fiat Pandas fick jobba desto hårdare mellan Bologna och slutdestination Asti. Väl på plats var det bara att byta om och rulla kula. Kan väl säga att starter som dessa har mer eller mindre två lägen allt eller inget, har nämnt dessa innan s.k GDSGD (går det så går det). Robban och Martin skötte sig, vi andra fick ladda om för nytt försök. Här spelar vi på en 41 fots profil från Brunswick som är aningen speciell men klart bättre än första ggn denna användes i Paris där världsnamn jobbade på vänsterstrike då smörjet var idiotiskt. Det släpper utåt vilket gör att många flyttar vänster snabbt, ingen nyhet på denna touren men banan höll skapligt faktiskt. Jag spelade inget vidare men fick en vettig bild av underlaget och vad jag skulle göra annorlunda nästa gång. Dagen efter valde jag att spela två starter i rad, främst för att jag ofta spelar bäst när jag gör så. Har en förmåga att vara seg i starten, överväger att ändra mitt sätt att träna på för att bli bättre på fresh, mer för att kroppen ska vara game än underlaget i sig. Samtliga 3 starter var jag seg i börjar och pendlade mellan 170-180 men slutade sista starten på 1326 som skulle visa sig räcka alldeles lagom.
Värt att nämna! Axel Engblom gjorde 1331 men valde att spela igen, antagligen för att kunna nå topp8 som i sin tur hade fördelen att slippa de två första stegen i finalspelet. Till det roliga, han betalade 15 Euro extra för insatsen till Turbon (en extra chans att gå till final via 5 & 6 serien) trots att han redan var klar för final. Samma kille hade ”otur” igen då han betalade för buffén i hallen där allt ingår men valde ändå att köpa en cola, ifall att!?! Dessa pengar känner jag personligen var lika väl investerade som att köpa sand i öknen, sorry Axel men du får bjuda på den. Du blev tävlingens ”Vaskare”!

Som vanligt när man tar en dag off vill man passa på att göra något man annars inte kan eller hinner. Drygt 300 meter från bowlinghallen låg ett vattenland med rutschkanor, så lämpligt! Kan inte minnas att jag åkt rutschkana sedan 1986, detta med farsgubben och farbror Leifi som fick lila skinkor efter uppenbarligen för många vändor i Skara sommarlands ”Fritt fall”. Minns den nedstänkta familjen som kommit in på området uppklädda ala kyrkan. Alla i kön till attraktionen hade uppmärksammat dessa varpå man lät mina ”nätta” Eklundsbröder generationen äldre till busproffs smita före. De praktiskt taget tömde attraktionens vallgrav över familjen Knutby som oskyldigt stod där betraktade alla som förstod dresscoden på ett vattenland. Elakt kanske, men sjukt roligt! Personligen stänkte jag inte ned någon familj, heller inga lila skinkor men åkte gjorde jag. Detta efter att en 4-årig pojke sprungit in i ryggen på mig där jag låg oskyldigt i det grunda vattnet. Ärligt talat träffade hans knä så illa att jag har ont än idag. Låter inte speciellt macho att gny om skada orsakad av pojke knappt gammal att gå på potta men storleken har ingen betydelse, visst?!

Finaldagen var här! Tidigt som satan också för säkerhets skull. Klockan ringde 05.55 då finalen startade 08.00. Jag började lika knackigt som innan, 170 på nytt! Lyckligtvis satte jag strike från rutorna 3-9 i kommande serie, gött! Glädjen varande ungefär så länge, SMASK! Där står dubbla slussen i sista, aldrig får man vara glad länge nog. Banorna var rätt ojämna mellan paren detta passet och jag kände bara stunder där jag hade koll och kunde få några rader men mycket skit smet in bland hermelinerna. Jag missade nästa block med 27 poäng med två tomma sistarutor, båda efter dubbel. Får summera tävlingen som besvikelse trots allt, även om det var första efter uppehållet. Vi ska vidare till San Marino i veckan vilket brukar bjuda på banor som passar. Rolig statistik från 2010 i denna tävling är att jag satte 2 x 300 i olika starter med olika klot utan att kvala in i någon av starterna. Behövde ytterligare ett försök för att klämma till ett resultat bra nog.

Att se fram emot var vår teambuilding-trip från staden till stad. I planeringen mellan de två tävlingarna fanns, roadtrip! Denna började med ett stop inte alls långt ifrån vårt hotell, närmare bestämt Barolo. Här fanns en vingård där vi fick guidad tur genom produktionen för att sedan testa ett antal produkter och möjligheten att köpa med oss av det som föll oss i smaken. Tanken var att vi skulle avsluta det hela med middag på en erkänt bra restaurang i området, dessvärre var denna fullbokad och utfodring ägde rum hemma i Asti.

Photo 2013-07-08 14 56 58 Photo 2013-07-08 15 04 05 Photo 2013-07-08 15 08 07

Dagen därpå var det nya saker på schemat, nu Maranello för att besöka Ferraris museum. Som f.d biltok och numera hobbyentusiast var det kul att se bilarna från olika epoker på nära håll samt att läsa sig till diverse resultat och historia som fanns om bilarna och företaget. Självklart fanns det bilar att provköra i området vilket man kanske borde gjort men valde att avstå. Prislappen 200 Euro för 10 minuter på vägarna i området, kanske inte optimalt om man vill känna en redig förlängd fallos likt ”John Holmes i backslick”-känsla!?! Dock körde vi F1-simulatorn vilket var intressant, shit vad man spänner sig! En trevlig utflykt som slutade med middag och besök på glassbaren i närheten av hotellet.

Photo 2013-07-09 15 18 25 Photo 2013-07-09 15 25 46 Photo 2013-07-09 15 59 05 Photo 2013-07-09 15 58 40 Photo 2013-07-09 15 48 58 Photo 2013-07-09 16 40 06

Efter ett par dagar med alternativa aktiviteter var det dags att sätta kurs mot San Marino för ny tävling. Hit kommer resten av truppen dvs Paulsson och dubbelt FK. Lillebror med flickvän samt min adept Adam Andersson kommer också dyka upp för spel. Sist men inte minst min skatt till flickvän som valt semester kombinerat med tävlingen som del i uppladdningen inför VM. Våra stackars Fiat Pandor (Inget ont om Fiat, har själv haft en tidigare. Inte just en Panda men shit vad jag hellre skulle sälja mitt körkort än att köra en sådan till vardags.) fick arbeta för att ta oss till Rimini. Anledningen varför vi valt att bo här istället för San Marino är just för tiden utanför bowlinghallen är så mycket mer trivsam. För er som inte varit här ligger Rimini bara 25 minuter bort och San Marino är i stort sett bara ”en kulle”. Visserligen med trevlig Visby-känsla längst upp innanför murarna men annars inte mycket att hänga i granen.

Vill minnas från förra året att det skruvade på en hel del, jag blev tvungen att borra klot på plats för att samtliga bollar var för starka. Denna gången lite samma sak varpå jag frågade mig själv om det är formen rent tekniskt såhär års som ställer till det eller friktionen som äter upp mig varje år?! Förra året blev det en Reign Supreme från Storm, som jag för övrigt använde på Räven i Elit-SM och slog 2 Svenska rekord med, skrytpaus AB! Inte ens denne passade bra nog i år utan det blev till att slå hål i två nya kulor Tropical Heat och HyRoad Pearl. Jag spelade 6ggr och hade samtliga resultat mellan 1297-1346 förutom en morgonstart som var minst sagt konstig och 1254 i protokollet. Final blev det, gick vidare som sista resultat efter att Joonas Jehkinen (vänsterhänt) i sista starten smällde upp 10an 2 ggr i slutrutorna för att missa mig med 6 poäng, typiskt! 🙂 Som tröst gick han vidare i ”sista chansen”, dvs Desperadon efter ytterligare en bra serie.

I finalen spelade jag tekniskt bra men fick inte loss det. Efter så många starter hade jag försökt det mesta men ingen vidare look på färskt. Först när banan spelats ned har jag kunnat hitta vettigt spel med strikerader. Det man ska veta om denna hallen i San Marino är att banparen har många små egenheter från par till par. Mitt absoluta hatpar i hallen är 11-12. Jag lyckades spräcka 200-vallen 1 ggn på 6 försök, wooooooza!! Inte alls långt ifrån ett sådant härligt finskt tonårsutbrott där man antingen knytnävar sig själv till blödande cut eller bula. Alternativt ger klotreturen en obefogad känga till publikens spanskliknande ”–Goooooaaaaaaal!”. Där man sedan får möta hallpersonal med kvittensblock redo att kråkas för ”Ersättning av misshandlad inventarie.”.
Även om jag gick vidare från första steget hamnade jag på supermellis i nästa och fick inte loss det alls. Jag ger aldrig upp men segt är det när man inte får någonting gratis och tycker man spelar ok, inte bra men ok. Skillnaden är att jag spelade ”fel”. Då spelar det mindre roll om det är väl utförde slag eller inte, gör om gör rätt. Vad som var desto roligare var att min landslagskollega Martin Larsen vann tävlingen, stort grattis till honom!

En väldigt trött Dennis orkade inte ens umgås med grabbarna eller flickvän på kvällen utan stannade på rummet med frukt och film, kanske lika bäst eftersom jag skulle köra 90 min till flygplatsen tidigt morgon efter.

Muchen bokat, revansch!

Publicerad av denniseklund

Spelarprofil för hemsidan Namn: Dennis Eklund Född: 1979-08-29 Bor: Huddinge, Stockholm. Nuvarande klubb: Stureby BK Tidigare klubbar: Sundbybergs IK och BK Amiki. Meriter: 1:a Hammer Bronzen Schietspoel Tournament 2010, 1:a Super Six Göteborg 2010, SM-Guld 8-manna 2010, SM-Guld Individuellt 2010, SM-Brons 2-manna 2010, 3:a Super Six Malmö 2009, 4a EBT Rankingfinalen 2009, 4:a Ballmaster Open 2009, 5:a EBT Rankingfinalen 2008, medalj i samliga SM-distanser 2008 (brons Individuellt, guld 2-manna, brons 3-manna, guld 4-manna, silver 8-manna), 3:a Istanbul Open 2008, EM-guld 5-manna i Wien 2007, EM-brons Masters Wien 2007, 1:a Vienna Open 2007, SM-silver 4-manna 2007, 3:a Super Six Lidingö 2006, 1:a Super Six Eskilstuna 2006, 3:a Norwegian Open 2006, plus ett antal mindre vinster såsom deltävlingar på Västmanlandstouren. Mitt största ögonblick som bowlare: När vi bröt trenden för Sveriges 3-manna i mästerskap och tog EM-Guld 2009. Personliga rekord: 1 serie: 300 2 serier: 557 3 serier: 814 4 serier: 1071 6 serier: 1550 8 serier: 1951 Antal 300-serier: 10 Började bowla: Började spela på allvar 1994.. Andra idrotter: Fotboll, innebandy, hockey, tennis, bordtennis, badminton, handboll, golf. Favoritklot: Lane#1-Liberator, Lane#-Curve, Lane#1 Blue Death. Klotvikt: 15. Långsiktigt mål i bowling: Bli bäst! Sponsrad av: Högdalens Bowlingpalatz, Lane#1, ToppBoende, E.F.T Teknik. Yrke: Driver Högdalens Bowlingpalatz & ProShop . Familj: Mamma Ann-Christine, pappa Christer, syster Kim och broder Christopher.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: