Det blev som sagt ingen snålskjuts i finalspelet utan jag fick spela från första omgången, vilket innebär spelstart 08.00. Klockan slet upp mig ur sängen 05.45, dusch och packa väskan innan frukost och promenad till DreamBowl Palace.
Eftersom jag inte spelat mer än en start var jag lite sådär just till hur jag skulle attackera banan eftersom min start sist var mindre bra. Hade dock tittat en hel del på andra som spelat vilket många gånger hjälper till. Jag slet upp min Eruption och försökte göra det den var till för, tighta och raka linjer. Det gick enligt planen, gick ut hårt med 247 vilket gjorde att jag låg tre efter första serien. Började med en dubbel i andra……. sen började det. Tyckte bollen började checka på vägen vilket inte var konstigt, något som hänt hela vecka för folk varpå jag flyttade vänster. Behöll Eruption som jag sagt till andra x antal ggr innan att den är bra så länge man går rakt, annars är den inget vidare. Bra lösning Dempa, inte! Bytte till Omen som tog för tidigt och sen blev det Arson som såg ok ut. Problemet kvarstod dock, bollen checkar på vägen och jag får absolut INGEN längd i slagen. Jag slogs fram och tillbaka med en kass reaktion, höll mig knappt vid liv men efter heltäckt trots 4 rutor med 3 eller fler käglor kvar kändes det ok men då kom liemannen…. BAAM! Trodde jag skulle komma undan men 4-6-10 i sista rutan och självklart blev det 180. Nästa serie samma sak och jag försökte flytta mig bort från problemen men det var helt enkelt en kort arm och för mycket energi uppåt som orsakade allt. Slutade med att jag gjorde 175 ovanpå den fantastiska 180-serien. Nu var jag sådär 21-års hormonstinn boxarpojkearg. Inte ofta det händer numera men hade jag kunnat spruta eld och trycka ut rök ur öronen så hade jag garanterat funnits på youtube nu. Lovade mig själv att inte ge upp, -Du har fyllt 30, du har fyllt 30….. ok. Tog en provswing innan jag gick iväg i sista serien för att släppa loss swingen, och bowlade många klasser bättre. Framför allt gick bollen genom midlane. Fick 4-10 på tunn, på en boll jag trodde skulle rensa bordet, annars en bra serie rätt igenom. Som sist kvar i hallen att spela (Nu vet jag hur Kalle och Mai-Ginge känner sig) satte jag dubbeln, blev lite glad och hojta sådär skönt som man gör ibland. Visste inte om det räckte men såg omkring mig att jag gick förbi de flesta med bara ett par poäng. Visst räckte det, inte med mycket men vad jag kommer ihåg så ska man bara vara på rätt sida om strecket, eller? Till nästa pass fick jag min JetBlack som jag borrat om fingrarna på eftersom mitt spann är aningen anorlunda sedan jag borrade den. Spelade med den i början av andra passet men Eruption fick ändå rulla mest igen. Nästa banpar skiljde det bara 4-2 mellan banorna och självklart bytte jag boll på den banan som var bra, varpå jag drog på mig 2 x 2-10 samt 1 x 2-7 på den andra banan. 208 med 8 strike, röven! Hamnade i jagaläge rätt tidigt. Inget som stressade mig direkt, kände att jag inte hade glöden riktigt. Tråkigt eftersom det var många bra spelare och det är då man vill slåss om de främre platserna. Fortsättningsvis hade jag sådan dålig carry, det fladdrade käglor överallt men så strikefattigt att det var löjligt. Efter 215, 203 blev det en rökare på 208 med 7-10 och lite annat mys. Jag hade liksom inte det där lilla extra som man känner att det behövs för att slåss i toppen. Gjorde ett sista ryck att hinna ikapp men det räckte inte, fick inga rader och drog på mig någon tomruta igen och ny serie på 200. Missade nästa steg med 22 poäng, vilka jag inte behövde leta så länge efter för att hitta. Klart man är besviken men inte som jag borde, vet inte om jag tävlat så mycket på kort tid att jag var mätt men jag borde varit argare. Är kvar i Munchen ett par dagar till för att spela Masters, dvs topp16 från rankingen 2011. Får tagga om tills dess helt enkelt.
Om inte annat så sken solen igår och jag fick en grym dag på stan… alltid något!
