Finaldags i Ljubljana.

Erik sladdade runt i rummet, packade sina sista saker och smög iväg. Min klocka ringde 0800. Drog mig en stund men kom ner till frukost lagom till 0900. Grabbarna tyckte att kudden var lite väl skön och valde att kommer ner när jag var klar. När man anländer till hallen möts man av amerikanske Nolan som gnäller ur sig att han hoppades att jag var vänsterhänt, annars var det kört. Det där är en dialog som kommer leva kvar i all evighet och det är inget vi rår på. Det ställs egentligen bara högra krav de som lägger banorna, att man har kännedom om bowlinghallens egenheter som kan göra skillnader vart i banan man väljer att lägga spelet. Det är visserligen gånger man undrar hur det är möjligt att en vänsterhänt kan stå så långt vänster när det är totalt möjligt på vår flank, men det är som sagt inget man rår på. Byt idrott eller se till att göra det så mycket bättre än alla andra att det inte spelar någon roll.
Passet jag spelade var det andra toner dock, jag var bäst på 953 och denna gången åkte häften av vänsterhänta spelare ut från att ha varit topp4 i förra squaden. Så är det ibland. James förklarade att det inte alls fanns samma svar utåt som i starten innan, vilket ofta är det fenomen som vi ifrågasätter ibland just att det känns som om det finns mer svar utåt än vad man själv har. Kanske var det mer likadant denna starten och de hamnade i fällen vi gjort, att du måste få klotet att läsa i tid, utan att svänga. Kan låta märkligt men det är ofta så just på denna friktionen som är i AMF´s laminat.
Nästa pass kom stjärnorna från kvalet in och vi spelade ytterligare 4 serier från scratch. Man oljade alltså om efter varje 4 seriers pass eftersom nya spelare från kvalet kom in varje gång. Denna omgången tyckte jag att det kändes snabbare ut och för första gången kunde jag använda Vivid igen. Passet innan rullade 505T och Arson. Däremot torkade det upp snabbare på vägen ner och flertalet slag kändes ok av handen men klotet var mer vänster redan vid pil än jag förväntade mig och vissa slag sög fast ytterligare i midlane och flera slag hamnade mitt på eller vänster. Dessa varningar fick mig att flytta mer vänster såklart, men samtidigt kan jag inte flytta hur mycket som helst då vi spelade 1 spelare per bana vilket gör att banan inte spelas upp lika fort och profilen fortfarande är plan i mitten. Spelade ok och höll mig ovanför strecket hela passet, avslutade med spärr, strike i sista rutan för att klara mig vidare som 9/10. Osku leder på 913 och jag är 9a på 871, så tight var det och även Osku hade flertalet strike på vänster sida och mitt på vilket gjorde att jag inte behövde ifrågasätta min uppfattning. Dags att olja igen, nu har man tvättat banan 4 ggr på dryga 5 timmar. Aningen tightare från start igen, men ännu torrare blev det. Innan jag faktiskt uppfattade vad som hände hade jag tappat mark, såg visserligen omkring mig att fler hade tendenser men inte riktigt som mig själv. När spelare som Thomas Larsen och Medvetiskov är i topp började jag slå ihop saker och ting. Jag träffade konstant mitt på, varpå jag ifrågasatte upplinjering bollval, men spärrade allt och inga problem då. Alltså var swingen och upplinjeringen inte problemet, lite för envis tog det mig 2,5 serie innan jag gjorde det jag kanske är sämst på när det gäller justeringar men såg ingen annan utväg, loft. Nu valde jag att spela med Frantiv och loftade klotet till prickarna, dvs drygt 5-6 fot ut i banan….. vips så gled klotet igen och sista 1,5 serierna gjorde jag dryga 40 över för att rädda 809. Slutade 9a i tävlingen, surt när jag var med helt ok trots att sista 2 squaderna inte kändes hundra. Åter igen tillåter jag mig inte att sluta försöka, låter mig inte bli förbannad och hamna i läget där man skiter i det. Jag har ingen stolthet i att försöka mörka ett dåligt resultat med att jag inte orkade och slutade försöka, det kommer aldrig hjälpa mig att bli bättre och det är mitt mål, att alltid bli bättre. Nu blev det till att snacka med Tomaz Erzen om skjuts tillbaka till Zagreb då vi flyger hem därifrån dagen efter.

Munchen på schemat med en ny topp10 placering i bagaget.

Publicerad av denniseklund

Spelarprofil för hemsidan Namn: Dennis Eklund Född: 1979-08-29 Bor: Huddinge, Stockholm. Nuvarande klubb: Stureby BK Tidigare klubbar: Sundbybergs IK och BK Amiki. Meriter: 1:a Hammer Bronzen Schietspoel Tournament 2010, 1:a Super Six Göteborg 2010, SM-Guld 8-manna 2010, SM-Guld Individuellt 2010, SM-Brons 2-manna 2010, 3:a Super Six Malmö 2009, 4a EBT Rankingfinalen 2009, 4:a Ballmaster Open 2009, 5:a EBT Rankingfinalen 2008, medalj i samliga SM-distanser 2008 (brons Individuellt, guld 2-manna, brons 3-manna, guld 4-manna, silver 8-manna), 3:a Istanbul Open 2008, EM-guld 5-manna i Wien 2007, EM-brons Masters Wien 2007, 1:a Vienna Open 2007, SM-silver 4-manna 2007, 3:a Super Six Lidingö 2006, 1:a Super Six Eskilstuna 2006, 3:a Norwegian Open 2006, plus ett antal mindre vinster såsom deltävlingar på Västmanlandstouren. Mitt största ögonblick som bowlare: När vi bröt trenden för Sveriges 3-manna i mästerskap och tog EM-Guld 2009. Personliga rekord: 1 serie: 300 2 serier: 557 3 serier: 814 4 serier: 1071 6 serier: 1550 8 serier: 1951 Antal 300-serier: 10 Började bowla: Började spela på allvar 1994.. Andra idrotter: Fotboll, innebandy, hockey, tennis, bordtennis, badminton, handboll, golf. Favoritklot: Lane#1-Liberator, Lane#-Curve, Lane#1 Blue Death. Klotvikt: 15. Långsiktigt mål i bowling: Bli bäst! Sponsrad av: Högdalens Bowlingpalatz, Lane#1, ToppBoende, E.F.T Teknik. Yrke: Driver Högdalens Bowlingpalatz & ProShop . Familj: Mamma Ann-Christine, pappa Christer, syster Kim och broder Christopher.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: