ETBF Croatia Open, Zagreb.

Jag har rest en hel del sista 7 åren sedan jag bestämde mig för att satsa på bowlingen och då inkludera tävlingar utomlands. Vissa resor känns som en repris andra mer som denna. Kanske är det för att jag reser själv och därför mer observant på vad jag faktiskt har omkring mig? Incheckningarna börjar bli löjligt enkla och man stör dig på stackare som inte är vana vid att resa. Som med allt annat lär man sig rutiner, vart man ska, i vilken ordning osv men ibland undrar man faktiskt. Flyget till München gick bra, där blev det en pasta Bolognese, titta på människor och filosofera lite. Passade på att unna mig ett par nya Guccibrillor, snart sommar ju. Mitt nästa flyg gick från en annan terminal och så snart jag kommer upp till Terminal H, då hände något. Det var som att komma in i ett multikulturellt kaos, lite som Kista Centrum. Ombord på planet knuffades man, höga diskussioner om vem som skulle sitta var och med vem. -Titta på boardingkortet, kanske? Kändes lite som det sällskap på 2 mammor och 4 barn som skulle spela hos mig i veckan.

-Välkomna, vilken ordning ska ni spela i?
-Oj, ingen aning.
-Har många är ni? 6st, då rekommenderar jag 3 per bana.

Man delar upp sig och flickorna i sällskapet gaddar ihop sig, fryser ut den stackars lilla pojken som föreslår vuxna mot barnen. Mammorna säger inget, tar inget beslut utan låter detta hända. Allvarligt talat får man bita sig i tungan ibland. Hur svårt ska det vara att dela upp sig på två banor som är precis intill varann och sedan ha roligt tillsammans, ta beslut! På planet slutade det med att jag hade 4 välkvalificerade grobianer framför mig. Jag som var en aning trött, försökte passa på att vila ögonen. Som tur är somnar jag rätt lätt och det sista jag såg var hur dessa män i 30-35 års åldern sitter och leker med luftkonditioneringen, löjligt fascinerade av att man kunde reglera dessa. Jag vaknar drygt 35 min senare, guess what? De håller på med samma sak igen eller fortfarande, personligen tror jag på det sistnämnda. Ett äldre par visserligen gulliga på sitt men ändå, de gnäller och tjatar på varann om vartannat. När vi väl landar har en i Björnligan slarvat bort sitt pass, vilken chock? När jag kommit igenom passkontroll och tagit emot samtliga klot och skor står där världens mysfarbror, stor som ett hus i skägg och supertrevlig, Vjekoslav. En man i 55-60 års åldern som hjälper till att organisera tävlingen, han kom att bli min värd. Vilken man alltså! Han skjutsar runt på en, ser till att man har mat och dricka, berättar historier och vill inget annat än att man ska ha det bra.

Bowlinghallen är 3 år gammal, snygg och genomtänkt i sin design. Detta var den hallen där World Cup skulle hållas när jag istället fick åka till Toulon där taket rasade in…. morr!! De har ett par saker som behöver slipas på när det gäller organisationen av tävlingen men i sitt stora hela bra. Marko som är killen jag haft kontakt med gällande starter och boende är en ruskigt driftig kille som tidigare jobbat på hallen men nu bara är här för tävlingens skull, detta är deras Calle Rudehill.
Som vanligt när man spelar i dessa länder där de lokala spelarna inte är så vassa så blir underlaget rätt gynnsamt. Vi spelar på Beaten Path som är en av de lättare sportprofilerna hos Kegel. Trots svullna fingrar efter flygresa och brist på sömn gjorde jag 1384 i första starten. Började som en dröm, 10 raka men lämnade 10an tyvärr och 300-frossan består. Har haft många lägen på sistone men inte klämt dit de sista kryssen men känner att det är nära nu. Jag fick spela med Daniel Vezis, den tvåhänte Lettländaren vars bokstavskombination alfabetet inte räcker till. Möter jag honom i matchspelet ska jag slowplaya honom BIGTIME! Jag blir stressad bara av att titta på honom. Min bror är överaktiv men detta tar alla priser ever, han borde sitta i bur med 4 trumset, 8 pussel och samtidigt driva en talkshow.
Blev till att stanna kvar i hallen för samkväm, dessutom blev jag tillfrågad att spela en Trickshot Challenge inför lokal-TV mot några av grabbarna i toppen. Tackade ja men det skulle man aldrig gjort. Jesus vilken misshandel av banorna. Dessutom var ingen bra nog att utföra några sådana utan käglor sköts upp i masken, på väggen, klot slår in i grindar….. som hallägare själv vågade jag knappt slå till slut. Mitt eget trick blev det när jag slår med 10 klot eller fler samtidigt innan grinden går ner. Jag ledde enda tills deras maskinskydd slog ifrån och inte tillät så många klot att passera utan att slå ut grinden att den inte gick ner alls, därför ströks min gren och alla fick varsin poäng. Hade inte mage att ställa ut 6-8 stolar på banan när dessa killar knappt kan träffa en ladugårdsvägg, hade slutat i 4 stolar med krokiga ben och laminat med skärsår.
Efter en kväll med mycket snack som vanligt blev det till att dra sig hemåt. Några skulle gå vidare men jag hade varit vaken sedan 05.00 och bangade den. Checkade in på Hollyday Inn, samma kedja som vi brukar bo på i München om jag inte missminner mig, stort rum alldeles för mig själv iaf. En riktig lättnat att se när man inte känner för annat än att bara crasha. Stor dubbelsäng och rummet stort som en lägenhet, ska nog överleva detta. 🙂

Spelade i morse oxå för att testa huruvida banorna skiljer sig från start till start eftersom formatet i den här tävlingen är rätt slumpmässigt, bäst av 3 serier till sista 3 omgångarna när allt avgörs på 1 serie, då kan allt hända. Banorna var sig lika, jag svullen om fingrarna igen. Det är surt för jag tappar känslan då, gjorde 1371 denna gången iaf vilket gör att jag har en bra look. En tugga ur min nya Vivid var dock lite bittert men annars bra. Det var jag och Slovakiens landslag som spelade morgonstarten, vilka killar. Själv spelade jag med en Ungrare vars boll garanterat var underkänd. En Virtual Energy vars CG låg 4 tum utanför greppcentrum utan x-hål. Försökte förklara lite fint att han bör prata med den som borrar hans klot att vara lite noggrannare när han väger kloten efter han borrat dom. Kan inte släppa sådant, jag vill hjälpa till så gott jag kan.
Efter starten tog vi oss in till city för lunch och se hur Zagrebs kärna ser ut. Skulle säga att den som varit i Wien har varit i Zagreb fast i mindre proportioner. Som många andra städer uppfattas de säkert bättre i bra väder, men jag gillar stan i stora hela. Blev en mysig restaurang för 2-rätters och ett glas rött faktiskt. Smånickade i bilen tillbaka medan Christian Karlsson försökte anpassa sin bilkörning till lokala tempot, vissa borde inte ha körkort. Jag börjar bli gammal, fast jag gillart! 🙂

Sängen nu och finalspelet för mig som är topp16 börjar 11.00. Sov gott och håll en tumme imorgon.

Publicerad av denniseklund

Spelarprofil för hemsidan Namn: Dennis Eklund Född: 1979-08-29 Bor: Huddinge, Stockholm. Nuvarande klubb: Stureby BK Tidigare klubbar: Sundbybergs IK och BK Amiki. Meriter: 1:a Hammer Bronzen Schietspoel Tournament 2010, 1:a Super Six Göteborg 2010, SM-Guld 8-manna 2010, SM-Guld Individuellt 2010, SM-Brons 2-manna 2010, 3:a Super Six Malmö 2009, 4a EBT Rankingfinalen 2009, 4:a Ballmaster Open 2009, 5:a EBT Rankingfinalen 2008, medalj i samliga SM-distanser 2008 (brons Individuellt, guld 2-manna, brons 3-manna, guld 4-manna, silver 8-manna), 3:a Istanbul Open 2008, EM-guld 5-manna i Wien 2007, EM-brons Masters Wien 2007, 1:a Vienna Open 2007, SM-silver 4-manna 2007, 3:a Super Six Lidingö 2006, 1:a Super Six Eskilstuna 2006, 3:a Norwegian Open 2006, plus ett antal mindre vinster såsom deltävlingar på Västmanlandstouren. Mitt största ögonblick som bowlare: När vi bröt trenden för Sveriges 3-manna i mästerskap och tog EM-Guld 2009. Personliga rekord: 1 serie: 300 2 serier: 557 3 serier: 814 4 serier: 1071 6 serier: 1550 8 serier: 1951 Antal 300-serier: 10 Började bowla: Började spela på allvar 1994.. Andra idrotter: Fotboll, innebandy, hockey, tennis, bordtennis, badminton, handboll, golf. Favoritklot: Lane#1-Liberator, Lane#-Curve, Lane#1 Blue Death. Klotvikt: 15. Långsiktigt mål i bowling: Bli bäst! Sponsrad av: Högdalens Bowlingpalatz, Lane#1, ToppBoende, E.F.T Teknik. Yrke: Driver Högdalens Bowlingpalatz & ProShop . Familj: Mamma Ann-Christine, pappa Christer, syster Kim och broder Christopher.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: