EBT Paris – Finaldags

Inte nog med att man var spelledig dagen innan final i den största tävlingen i hela Europa, dessutom man inte somna i tid. Erik spelade till sent, deltog dessutom i Desperadon som inte var klar förrän 02.30. Som det gifta par vi är på resorna följde jag honom och när klockan visade 01.15 var sista starten klar och jag beslutade mig för kudden. Kom då på att man skulle ställa fram klockan en timme, GREAT! Det betydde att klockan var 02.15 och jag skulle upp 06.00, för den som gick i skolan kan räkna ut att det innebär 3 timmar och 45 minuters sömn. Som pricken över i ställde jag fram klockan den timmen men det gjorde min mobil också, trots att jag valt att klicka bort ”automatisk tidsomställning”. Då räknar vi igen, Dennis vaknade alltså dessutom en timme tidigare än planerat dvs 05.00 och vilade sina ögon från 02.15, vem behöver sömn??? Klantarsle!!!!!

Vänder mig om och inser att jag sovit själv också, Erik stannade med grabbarna på hallen efter avslutat spel. Hade vi varit ett par och jag tjej hade dialogen varit en aning annorlunda, två killar frågar ”Bra skit igår eller?”. Det positiva med kråksången var att jag inte försov mig iaf.
Frukost på hallen, lottad att spela med Peter ”Hella” Hellström. Började lite segt men fick till det lagom mot slutet, hade i stort sett alla jag slogs mot på banorna omkring mig. 7 spelare inom 15 poäng och jag börjar med fyrpel 4an kvar, 4-9…… aj aj….men sätter ut för 256 och vidare med 21 poäng marginal.
Magnus Härenstam hälsar nya deltagare välkomna in i leken, nämligen topp12 från kvalet. Jag får spela första serien med kvalvinnaren Tom Hess som för säkerhets skull börjar med 11 raka och skrämmer skiten ur Kalle men ett klart sämre slag i sista lämnade 2-4-10. Vinden vände för Hess som missade cuten trots sin start. Det var mycket tightare detta passet, jag använde Arson från start denna gången, såg bra ut och fann ingen anledning att byta förrän banan kröp in till 20, då blev det JetBlack som jag fick slowhooka hela banan för att få loss det. Jag hade ALDRIG klarat detta om jag inte slipat dem detaljer vi jobbat på detta spelåret. Fick till en hög serie på ändbanparet som många haft problem med 258 och plötsligt låg jag 6a inför sista serien. Denna serien var lågmäld, jag blev aningen bekväm, blodsockret åkte ner och jag glömde huruvida jag flyttat mellan slagen etc etc…. något som händer mig för ofta när jag inte får i mig tillräckligt med energi. Tog mig genom serien sätt smärtfritt till sista rutan, sa t.o.m till tyska Birgit som jag spelade med att jag var trött nu, varpå hon poängterade att jag har 7 serier matchspel kvar också, ”klooooffs”…… dubbla slussen….. men….. det där var ju inte alls bra eftersom Stuart Williams strikeade ut på banparet bredvid och slog mig med 1 poäng. Lite magont och fick vänta på resultaten…… men det visade sig att jag var siste an vidare till topp 8 och matchspel.
När man tittar sig omkring och ser Sean Rash, Tommy Jones, Mika Koivuniemi och Mike Fagan, men v-f jag är ju GRYM! Då har du namn som Chris Barnes, Walter Ray Williams, Osku Palerma, Norm Duke, Dom Barret, Parker Bohn lll, Tom Smallwood, vår egen Martin Larsen m.fl som får följa resterande serien från läktaren.
Innan matchspelet började samlades vi för inmarsch, lokalen släcktes ner, rökmaskinen slogs på och stroben fick jobba. Samtliga spelare i topp8 presenterades en och en och fick möta publikens jubel när vi kom ut genom den blixtrande röken, PRECIS som det ska vara på denna nivån. Både för oss spelare och publiken ska man känna att det är något speciellt. Som spelare få känna att man åstakommit något bra, och för publiken att tagga till.
Jag började spela mot Mika. Med allt ståhej omkring matchspelet hade jag inte hunnit samla alla mina grejer och så snart vi var klara med presentationen drog värmningen igång. Blev lite rörigt att fixa ytor och tejpa det skulle göras men så snart det var i sin ordning kunde jag koncentrera mig på att läsa av underlaget. Tittade var Mika valde att börja, värmde straxt höger om det som jag gjort innan också, insåg dock att vi kommer spela på exakt samma ställe. När matchen drog igång märke jag att vänsterbanan var tightare, hade dock stenkoll på båda banorna. Allt gick enligt planen, jag gjorde förflyttningen på högerbanan i tid när jag såg att Mika satte bollen tjockt, såg att han låg efter och väntade för länge, samma sak på den tightare banan men där behövdes enbart en justering men också den när jag såg att Mika träffade stumt från att ha legat tunt i fickan. Självklart läste jag mina egna slag men ytterligare referens när vi stod så lika. Jag gjorde 257 mot hans 241 och bonusen var i land. Andra matchen mötte jag Jehkinen, den matchen var tight halva serien sen slog jag ett antal sämre slag medan han satte ihop ett par strikar. Fick 4-9 i sista också varpå jag inte fick någon press på honom som kunde spärra ihop 220 för vinst. Tredje serien mötte jag Mike Fagan, banorna var knepiga, det var där TJ hade börjat mot Jehkinen, vet inte om det hade något med saken att göra men jag fick gå mycker längre vänster än jag egentligen ville. Efter krångel från bådas håll var det lika inför ruta 10, båda hade 171 i nionde. Såg att han valde att läsa sin bollreaktion på ”fel” slag som han kom undan med strike på, även denna gången fick jag till slut koll på banorna mot slutrutorna. Satte min trippel i sista och tvingade honom till att göra likadant för oavgjort annars förlust. Han flyttade inte och träffade mitt på, vinst Eklund. Resultatrapporteringen var sådär ett tag under matchspelet men snart därefter syntes allt på storbilden. Tight match med vinst och bonus, var uppe och nosade på tredjeplatsen bara dryga 50 poäng efter nu. Mötte Stuart Williams och kom igång segt igen. Klotet tog alldeles för tidigt igen, banorna förändrades snabbare detta passet. Var redan inne vid 22-23 vid pil, bara till att gå ytterligare vänster. Kalle hojtade från läktaren, ville kommentera att det var en aning hårt varpå jag sänkte farten och satte 4 raka strike men fick 10an kvar i 10e och fick ingen riktig press på Stu förutom att han behövde 19 poäng i sista rutan för oavgjort. Han fick kägla 10 över även han men satte strike i tolfte för vinst med 1 ynka kägla. Detta var lite dumt då Stuart var en av de jag slogs mot och utebliven bonus kostade plenty. Nu straffade jag hans landsman John Wells istället genom en ganska odramatisk vinst, visserligen tight men när han ställde 2-10 i nionde rutan behövde jag bara täcka mina rutor för vinst, satte visserligen dubbel ändå. Vunnit över Mika och Fagan, nu dags för TJ. Var aldrig med i denna matchen, mitt blodsocker efter en lång dag och crap till käk satte sina spår. Hellden servade mig med baguette och en svart kaffe för att kicka igång skeppet igen men det tog sina rutor och TJ kunde ro iland segern rätt lätt. Inför sista serien stod det egentligen mellan Fagan, Rash och TJ, vi andra hade lite långt upp men framför allt var det stenhårt mellan Fagan och Rash. Sean är väl en av de som är minst omtyckt på touren och detta pga hans attityd, han är amerikanare. Jag behöver inte säga mer egentligen. Han skulle med lätthet använda uttrycket ”Inte lätt att vara ödmjuk när man vet att man är bäst” och flina folk i ansiktet. Vi spelar på det banparet jag mötte Fagan, som var knepigt redan då. Jag tog till lite extra då jag visste vart vi spelat innan, nu var man inne vid 27-28, vänsterrännan kommer i spel och detta är något Rash absolut inte har några problem med, snarare gillar. Att kunna tänja gränserna och spänna musklerna lite extra, desto roligare för mig att spöa honom. Jag är inte obekväm långt in i banan, nästan tvärt om. In framför returen på högerbanan och flytta vidare på vänster. Det slutar med att jag sätter 4 strike och tvingar honom att avsluta bra om han ska ha en chans över huvud taget, jag tog till en ribba extra för att inte göra som slutrutan inför matchspelet, loftade in bollen på banan, tjock men kommer undan med 6an, spärrar den och slår ytterligare en nia för att spöa ytterligare en av PBA´s absolut starkaste spelare. För mig innebar det inte speciellt mycket, hade slutat 7a utan att slå Sean men prestigen samt att det påverkar de andra spelarna. Det kunde man minst sagt säga! För att jag vann och Sean inte fick bonus missade han stegfinalen med 20 efter Fagan som norpade sista platsen efter Mika och ledande Jonas Jehkinen. Han var skapligt förbannad och delade med sig av sitt berikade ordförråd av fula ord. För mig handlade det mer om att ta en skalp och sätta mitt namn på kartan ytterligare en gång i dessa sammanhang.
Erik, Micke, Junior och Hella hade dragit, de hade inte tid att vänta på mig. När jag hade spelat klart var det 20 min kvar till min flight, blev tight kände jag och beslutade att stanna. Istället blev det till att närvra på ”Players party” i hallen samt boka nytt flyg hem dagen efter istället. Slarvigt grillat lamm och rätt dassiga tillbehör, inte vart sina 25€ om jag ska var aningen hård. Gillar annars arrangemanget, och Valckes bröder som engagerar sig i tävlingen.

En 7e plats kanske inte låter så märkvärdigt men med tanke på motståndet är jag nöjd med den placeringen även om jag självklart hade velat spela TV-sänd stegfinal på Eurosport igen, en annan gång.

Har ett tufft schema kommande veckor, hoppas formen håller i sig,

Publicerad av denniseklund

Spelarprofil för hemsidan Namn: Dennis Eklund Född: 1979-08-29 Bor: Huddinge, Stockholm. Nuvarande klubb: Stureby BK Tidigare klubbar: Sundbybergs IK och BK Amiki. Meriter: 1:a Hammer Bronzen Schietspoel Tournament 2010, 1:a Super Six Göteborg 2010, SM-Guld 8-manna 2010, SM-Guld Individuellt 2010, SM-Brons 2-manna 2010, 3:a Super Six Malmö 2009, 4a EBT Rankingfinalen 2009, 4:a Ballmaster Open 2009, 5:a EBT Rankingfinalen 2008, medalj i samliga SM-distanser 2008 (brons Individuellt, guld 2-manna, brons 3-manna, guld 4-manna, silver 8-manna), 3:a Istanbul Open 2008, EM-guld 5-manna i Wien 2007, EM-brons Masters Wien 2007, 1:a Vienna Open 2007, SM-silver 4-manna 2007, 3:a Super Six Lidingö 2006, 1:a Super Six Eskilstuna 2006, 3:a Norwegian Open 2006, plus ett antal mindre vinster såsom deltävlingar på Västmanlandstouren. Mitt största ögonblick som bowlare: När vi bröt trenden för Sveriges 3-manna i mästerskap och tog EM-Guld 2009. Personliga rekord: 1 serie: 300 2 serier: 557 3 serier: 814 4 serier: 1071 6 serier: 1550 8 serier: 1951 Antal 300-serier: 10 Började bowla: Började spela på allvar 1994.. Andra idrotter: Fotboll, innebandy, hockey, tennis, bordtennis, badminton, handboll, golf. Favoritklot: Lane#1-Liberator, Lane#-Curve, Lane#1 Blue Death. Klotvikt: 15. Långsiktigt mål i bowling: Bli bäst! Sponsrad av: Högdalens Bowlingpalatz, Lane#1, ToppBoende, E.F.T Teknik. Yrke: Driver Högdalens Bowlingpalatz & ProShop . Familj: Mamma Ann-Christine, pappa Christer, syster Kim och broder Christopher.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: