Vtouren Sala

Om jag såg min bowling som ett dåligt förhållande skulle jag säga att Sala är som en kärlekssemester, spaweekend eller hotellövernattning med allt vad varje alternativ har att erbjuda. Självklart ska jag ta med min ökade träningsdos när det kommer till bowlingen på sistone, men oxå den ökade fysträningen. Vi kan väl säga att min kurva är en direkt avbild av antalet träningstimmar, allra helst det resultat man önskar se när träningsdosen skruvas upp.
Jag har spelat Salas tävling 3 ggr, första ggn gjorde jag 1899 i kvalet och vann sedan tävlingen. Andra ggn gjorde jag 1900, igen men kunde inte närvara under finalspelet pga krock med annat tävlingsspel. Denna gången….. *trumvirvel* ……….. 1923! Vi kan väl säga att besöken i Sala är som kli på ryggen. Jag spelar iofs bättre än på väldigt länge, detta har jag i första hand Johan ”Ekis” Ekström att tacka för men även Mark Baker och Svenska bowlingförbundet som givit mig möjligheten.
Sala var sig självt. Vill minnas första ggn jag var där och grabbarna i hallen frågade mig efteråt vad jag tyckte om underlaget då lokala spelare klagat för att det var för svårt. Hade jag varit en transformer hade jag förvandlats till ett stort frågetecken. Huh??? Jag har just spelat på det lättaste jag någonsin spelat på (detta lyckades visserligen fransmännen toppa i Promotion Cup men ändå). -Säg åt dom att träna mer, köp ett nytt klot eller sluta blunda när de spelar för detta är radiostyrt.
Jag började bra, hade 967 efter 4 serier. Detta är ändå 104 poäng mindre än mitt rekord på samma distans. Sen sökte jag något som inte riktigt fanns där men fick ihop det bra ändå trots en avslutning på 434.
Självklart ska det krocka med annat spel även detta året. Om jag mot förmodan (måste säga så) skulle missa sista dagen av Elit-SM bär det av till Sala, annars får man klara sig utan mig även denna gången, tyvärr.