Las Vegas, here we come!

Då var det dags för höstens höjdpunkt, det man pratat om sedan man var en liten skit. Nu bär det av till landet på andra sidan stora vattnet för att spela på proffstouren, PBA. En lång resan framför oss men som alltid när man har något att se fram emot brukar man uthärda det hela rätt bra. Med SAS nya regler på bagage har vi aldrig några problem längre, självklart får vi betala för övervikten men nu är det skäligt då man betalar per kolli som jag tidigare nämnt. Så snart bagaget var incheckat och vi kommit ombord på planet insåg vi att resan kommer ordna sig. Skärmen framför mig var fullspäckad med film, dokumentärer och musik av olika slag. Som alltid måste man prova resekudden om den håller måttet, vila ögonlocken en stund helt enkelt. Så även denna gången, kanske ett klokt beslut då resan till Vegas tar dryga 21 timmar.
Såg en dokumentär om Lady Gaga i kombination med en spelning på Madison Square Garden, New York. Jag har alltid fascinerats av människor som är bra på något oavsett vad, så länge man har en passion och brinner för det fångar man mitt intresse. Detta var oxå en av anledningarna till att jag och Tilly hookade. Hon har simmat världscupen som ung (yngre) 😀 för att sedan välja musiken före simningen. Fortfarande samma glöd men inom ett helt annat område, poängen fortfarande där just att man satsar allt man har på något. Vi slog ihjäl många timmar av diskussioner omkring uppladdning, målbilder och annat. Hur som helst fick inslaget mig att tagga till, lika väl som UFC (Ultimate Fighting Championship) gör. Just att se hur alla sliter så hårt för att nå sina mål. Kanske var just Gaga´s dokumentär lite mer gay i sammanhanget, men jag är trygg i min sexualitet så jag kan bjuda på den. 🙂
Taggad på att prestera kliver vi av planet i Chicago efter 9 timmar i luften. Korridoren utanför gaten var bara som en bra drive, järn 5a och pitch dvs dryga 500m. Flygplatsen var stor!
Mat sa magen, chickenvings to share samt en burgare blev det, unnade oss varsin Corona. Innan den skulle serveras fick vi visa leg, det var ett tag sedan. Ser jag ut som 21? Smickrande! Servicen var grym på Chili´s, personalen arbetade för sin lön och frågade konstant om vi var till freds med allt.
Nytt plan och ytterligare 3,5 timme i luften, sagt och gjort. Inflygningen över Vegas var magisk. Att se all denna belysning från en stad som gör av med lika mycket elektricitet i månaden som vårt avlånga land gör om året tog ut sin rätt. Det ser ut som en glöd över marken på ett väldigt koncentrerat område. Stratosphere sträcker på sig i mitten av stan samt den klassiska skylten som välkomnar alla till stan som aldrig sover.
Med tanke på UFC var det lite typiskt, var nämligen en gala här den 29/10 vilken man självklart missade nu, typiskt. Tror att vi kommer hålla oss sysselsatta ändå, bara till att hålla sig vaken tillräckligt länge för att komma in i dygnsrytmen men sisådär en 26 vakna timmar ska man väl klara, för jag har väl inga problem med att hålla mig vaken mot min vilja, eller?! 😀