Trots den stenhårda sängen lyckades man sova ostört till avresa mot Monte Carlo. En klart fattig frukost sen intog man baksätet, laptopen i knät och nya episoder av ”Californication”, Hank Moody och hans fantastiska problem skulle underhålla mig i dryga 40 mil till.
Desto närmre Monaco vi kom, desto bättre blev det. Vi passerade Nice, redan där var landskapet vackert. Solen sken till skillnad från det ösregn, blåst, åska och blixtrar de senaste 2 dagarna bjudit på. Omgivningen blir allt mer tropisk, och Toulon där World Cup spelades presenterade man som franska rivieran…… yeah right!
Det är förvånande hur fort man kan förtränga 13 timmar i bil! Så snart man kommer till nya platser, får solljus på sig och en gnutta hopp om välmående så försvinner plötsligt allt det bittra man samlat på sig.
När vi kom till hotellet stod TV-teamet och väntade utanför, sprang sedan efter oss med micstativ och kameror. Paret som uppenbarligen försökte få hjälp med något i receptionen flyttade sig så fort vi kom. Klart att jag är speciell, iaf enligt min mamma men det är märkligt vilken respekt människor har för celebert besök. Kameramännen följde oss till hissen och snart kunde vi komma upp till det klart inbjudande rummet och dess utsikt mot hamnen nedan.
Nu har vi ett par timmar att vila inför kvällens spel. Det är dryga 25´c varmt och själv tänkte jag få lite sol på mig, allra helst efter bristen på gula gubben hemma i sommar.
Ikväll spelar vi 6 serier som läggs på våra tidigare resultat samt att dessa resultaten kommer att sortera oss inför lagmomentet.
