EBI fortsätter att leverera!

Under hösten har det kommit många nya klot som alla fyller sin funktion. Som alltid handlar det om att välja rätt klot för rätt tillfälle och underlag. Här kommer smakprov på olika klot som finns i shopen:

Klot: Ebonite Matrix Solid

Omdömme:

Jag har själv inte spelat med några klot ur denna serien innan. Något lägre diff vilket gör klotet stabilt och brett i området på underlag med lite mer friktion. Klotet är asymmetriskt med uppträder mer som ett symmetrisk om su frågar mig, något jag gillar. I min väska hamnar Maxtrix i facket bland klot för mediumprofiler både i längd och mängd. Jag har pin under på min vilket skapar en längre mjukare sväng.

Klot: Hammer BlackWidow Black/Gold

Omdömme:

Ett monster! Med marknadens starkaste viktblock blir det mycket av allt. För mig kommer dessa klot kommer till sin rätt på fetare och längre profiler, mycket pga rätt hög revrate. För dig som spelar lite enklare och behöver det där lilla extra så är detta klotet för dig. Jag har min favvo layout på starka asymmetriska klot dvs rätt svag pin, ändå tappar den fart tidigt och det tyder på MUSKLER!

Klot: Ebonite Choice

Omdömme:

Ebonite Choice är starkare än Matrix-serien men ändå en allätare. Den har ett väldigt tacksamt mönster att titta på, mycket midlane men utan att tappa den där shapen i nedre delen som många tycker om att titta på. För mig krävs det en del olja även här men bollen tillhör High Performance och då får man ”köpeskruv” helt enkelt. Klotet passar nog många med lite färre rotationer för att få den där lilla extra hjälpen som många söker. Är man ute efter nytt klot och inte testat Ebonite innan rekommenderar jag detta klot varmt.

Klot: Columbia300 Saber Pearl

Omdömme:

Här har vi efterföljaren till poppis Saber. För den som söker klot med stabil rull, gärna rakare linjer med mycket midlane och något mer kontroll i nedre delen är Columbia300 i regel ditt val av klot. Just Saber Pearl förflyttar sig bra i nedre delen men är något oljekänslig om du frågar mig dvs spelar du på vanliga husprofiler är detta ett mumsigt klot med både tidigt läs men tillräckligt med mos i nedre delen men på högre mängd olja ska du kanske välja Savage istället.

Klot: Hammer Scandal /S

Omdömme:

Scandal tillhör Hammers High Performance vilket ofta går hand i hand med hög Diff vilket betyder mycket flare, däremot skulle jag säga att Scandal är rätt stabil trots sin höga diff och pinplacering. Dom allra starkaste kloten är inte alltid de som passar mig bäst men är du ute efter en stark symmetrisk boll kan denna mycket väl vara klotet för dig.

Klot: Columbia300 Savage

Omdöme:

Jag gillar denna bollen starkt! För mig är det mycket midlane men då jag borrat klotet med svag placering samt pin under så får jag en mjukare sväng men önskar man mer klipp skulle detta klot absolut klara av mer vinkel i nedre delen.

Klot: Track Tactix

Omdöme:

Min nya favvoboll! Det är en fröjd att se detta klot på banan, lite som en rundare Alias. Självklart borde det funka när man tar skalet från Paradox och kärnan som påminner om Legion, kan det bli annat än succé då?! Borra den hur du vill och du kommer bli nöjd.

Klot: Hammer RipD Pearl

Omdöme:

RipD är lite som en sminkad BlackWidow, lite mer städad men fortfarande mycket boll. Just denna release är pearl vilket gör den något cleanare genom första delen av banan än sina föregångare men det är fortfarande ett starkt skal vilket gör att den inte glider onödigt långt utan vill tugga sig fast i oljan. Spontant en tidig pearlboll som orkar täcka många ribbor om man ger den chansen, ett klot i första hand till spelare som behöver lite hjälp.

Klot: Hammer ????

Omdöme: Kommer inom kort!

Klot: Ebonite Impact

Omdöme: Kommer inom kort!

Nya klot i väskan!

Klot: Hammer – RIP´D Solid

Layout:

IMG_3940

Omdöme:

En tidig stark boll som kan jämföras med liknande klot av andra tillverkare. Den tål att borras svagare än vanligt för att spara energi utan att vara rädd att den inte hinner tillbaka. Ett av mina starkaste klot i väskan, något jag sällan får användning för men när den behövs är detta klotet att välja, passar bäst på fetare eller längre profiler.

 

Klot: Hammer – RIP´D

Layout:

IMG_3935

Omdöme:

En stark boll med ett liknande viktblock som storsäljaren Black Widow. Denna har ett hybridskal med polish vilket hjälper klotet att glida och skapa vinkel på egen hand. Jag skulle definitivt borra denna med en högre pinplacering om man vill ha något starkare i nedre delen av banan. Tror absolut detta kan bli din blanka asymmetriska boll för längre profiler eller något mer olja. Denna kommer hjälpa dig att skapa vinkel på det mesta och flesta underlagen.

 

Klot: Ebonite – GameBreaker3

Layout:

IMG_3942

Omdöme:

Denna klassiker håller vad en lovar! Siffrorna säger tidig och stark vilket den är. Jag satte ett hål i P2 för att få bollen att rulla något mer framåt i nedre delen vilket den också gör. Ett klot som kan borras på flera sätt utan att göra någon besviken, en bred och pålitlig boll.

 

Klot: Ebonite – Affinity

Layout:

IMG_3943

Omdöme:

Jag har borrat den med något starkare pin-placering än vanligt men medvetet lagt cg att jag får negativ sida, detta för att få ett mjukare avslut. Denna boll är tänkt på lite lättare underlag när det är över/under samt där jag vill få bollen att rulla lite längre väg till fickan.

 

Klot: Track – Alias x 2

Layout:

IMG_3997 IMG_3998

Omdöme:

Vilken boll! Jag har borrat 3st av denna, har två favoriter. Först en klassisk favorit med pin i långfingret och MB i något svagare position, detta för att få bollen att ta på längre sträcka. Min andra är borrad ”symmetriskt” vilket innebär när det kommer till denna bollen har en borrvinkel på 0 (noll) vilket också gör att MB ligger i VAL. Denna är som förväntat något klenare och jämnade vilket passar bollen perfekt då jag inte behöver allt den erbjuder om man borrad bollen starkare.

 

Klot: Track – Paradox

Layout:

Omdöme:

Paradox har varit love at first sight! Sedan jag borrade min första original-Paradox samt 1st Pearl likadant. Bollen har ett hybridskal som är starkt att bollen kan uppfattas som ”trött” på fel underlag när det bjuder på lite för mycket friktion men finns det tillräckligt med olja är den gudomlig. Bollen MB är rätt stark (.017) men ändå tycker jag att den svarar bra på när jag ändrar handen, som en symmetriskt boll fast mer av allt.

 

Klot: Track – Kinetic Ruby

Layout:

Omdöme:

Denna har en rejält svag borrning vilket gör att den kan bli något känslig för olja men VILKEN boll på medium till längre när det bjuds på lite friktion åt höger. Med sitt stabila skal är den klockren som referensboll eller go to om man fördrar en lite snällare boll att läsa av banan med.

 

 

Klot: Hammer – Fierce Phobia

Layout:

Omdöme:

Denna bollen var en av dem jag såg fram emot att borra, den har bra värden och stabilt skal vilket var något jag behövde i väskan. Kärnan är symmetrisk vilket ger mig lite mer kontroll när bollen lämnar profilen. Har borrat den med något svagare pin men piggade upp bollen med ett x-tra hål i P3 vilket var nöten. Nu har jag alternativet jag både kan spela rakt med men också hämta inifrån om jag väljer att gå lite mer sida på bollen. Klockren boll i en 6-klotsväska.

 

Klot: Hammer – Rhodman Pearl

Layout:

Omdöme:

Hade inga direkta förväntningar på denna bollen men vilken fullträff! Detta är en rätt tidig boll i sig för att vara blank. Med denna layout ger den mig både förtroende på vägen samtidigt som den orkar runt hörnet vilket gör bollen suverän. Helt klart bollen som kommer vara min boll att välja på nedspelad kortare profil men framför allt på alla mediumprofiler både på färskt men framför allt go-to-ball.

Klot: Track – Ultra Heat

Layout:

Omdöme:

Detta är en klar mediumboll, väldogt tacksam att titta på . Jag valde borrad en med något starkare/stabilare pin än jag normalt sett gör. Dessutom ett x-hål straxt ovanför PAP vilket gör att bollen tappar lite vinkel i nedre delen men jag ser inget problem med detta. Ultra Heat blir en lättroterad som är lätt att läsa, skulle gladeligen borra en till med en svagare layout och även den skulle passa fint i väskan. 

Klot: Columbia300 – Eruption Pro Blue

Layout:

Omdöme:

Mina förhoppningar när jag borrade denna var att den skulle fylla en lucka mellan mina starkare sena klot och urethan samt stabila klot med låga pinnar. Tycker den passar bra in i sitt fack, den blir något långsammare i sin sväng pga sin låga diff. Ingen boll jag kommer använda på längre profiler eller sådana med mer olja men tunnare profiler samt över/under/houseshot kommer denna komma till användning.

 

 

Klot: Columbia300 – Lit

Layout:

IMG_3939

Omdöme:

En asymmetrisk boll med starkt skal, den blir väldigt jämn. Allra helst när jag borrat bollen med högre VAL-vinkel så hjälper det bollen att förstärka detta ytterligare. För den som gillar klot med tidig rull och kontroll är detta klotet för dem. För min egen del väljer jag ofta en klenare boll med samma egenskaper då jag sällan behöver så mycket hjälp men bollen i sig är bestämd i sitt mönster vilket ger stor trygghet.

 

Klot: Hammer Gauntlet Fury

Layout:

IMG_3936

Omdöme:

Denna bollen tillhör Hammers starkare serie klot och jag gillar verkligen denna. En stabil pearlboll som tål av vandra många ribbor, så länge det finns olja på vägen. Den tål olja trots sit pearlskal men svarar så snart den får friktion. Därav kanske den inte passar lika bra på trasiga/uppspelade banor där banan börjat torka upp för mycket, då skulle jag välja ett vekare alternativ.

 

Klot: Track – Logix

Layout:

IMG_3937

Omdöme:

Ett klot som kommer bli svårt att åka utan. Pålitligt klot med bra balans mellan skal och kärna, satte ett mindre hål i PAP för att gör den godkänd. Klotet svarar bra på mina justeringar trots asymmetrisk kärna. Av mina klot med starkare kärna kommer denna ta över när Gauntlet blir för tidig/stark eller Rhodman för vass.

Klot: Hammer – Black Widow Urethane

Layout:

IMG_3938

Omdöme:

Ett klot av rang! Detta är den starkaste (på ett BRA sätt) urethanbollen jag borrat någonsin. Här har man verkligen hittat en balans mellan kärna och skal, bara längtar tills dess att denna kommer med deras urethanpearl som skal. Klotet passar vem som helst oavsett spelstil då man söker denna looken dvs tidig, superstabil boll. Denna till skillnad mot andra klot av samma sort tål den längre och fetare profiler än något annat. A must have!

EBT München

Med tanke på att VM väntar runt hörnet är planeringen av tiden som är kvar rätt viktig, just att den används på ett sätt som passar dig själv bäst. Ett tydligt tecken på någon som vet hur man planerar sin tid innan mästerskap är Robert Andersson. Vi har sett det åtskilliga gånger nu hur han t.o.m kunnat se blek ut ett par månader innan men BAAAM så presterar han i den gul-blå tröjan år efter år. Personligen valde jag rätt sent att delta i EBT Track Open men känner efteråt att det var helt rätt då jag kanske tränat för lite på skarpt läge. Tiden som är kvar kommer vara grenspecifik och spelas med 10 min inspelning och sedan 6 serier varken mer eller mindre. Detta förutom ett fåtal pass för justering av teknik men inte vid samma tillfälle utan tidigare eller senare samma dag eller en annan dag helt enkelt.

Klockan ringer och jag får släpa Carro ur sängen, gnugga bort kudden som sitter fast i hennes vackra ansikte. Min första fråga är huruvida hon för stunden ser något genom hennes minimala glipor till försök att släppa in ljus? Det farliga med Carro är att man måste gömma alla kuddar så dags på morgonen, egentligen hela dygnet då hennes favoritsysselsättning är just, sova. Trots att hon somnar som på beställning när man viftar med ett stycke dunstoppat tyg förnekar hon detta faktum och gnetar som ”Braveheart” sist kvar på fältet. Föreställ er själva bilden av en tjej som påminner om Sylvester Stallone i ”Cliffhanger”-slowmotion kämpandes för att hålla ögonlocken öppna, och……. där sover hon! Sedan vi blev tillsammans gissar jag att vi, omformulerar JAG sett ett 20-tal filmer. Skulle hon skriva recensioner till dessa lovar jag ytan av en Post-It skulle räcka och då även finnas plats åt en pratade bajskorv eller liknande. Hon skulle själv skratta åt teckningen i timmar, sannolikt göra pruttljud under armen medan hon lämnar över resultatet. Carro är en person med respekt för klockan, väldigt bra på att passa tider…… när hon själv har en tid att passa vill säga. ☺ Med detta i beräkning tog jag till den gyllene kvarten som tog ut sin rätt. Väl på plats i bilen som numera är en Mercedes , vilken bil btw! Denna tar vi oss obehindrat ut till Arlanda för avfärd. Nybliven Silvermedlem checkar jag numera in 2 väskor utan kostnad, det hjälper till när man släpar runt på 6 klot till varje tävling. Mellanlandning i Köpenhamn för lunch och vidare till München där jag möter upp assisterande FK Ekiz och tar emot samtliga väskor, check!

DreamBowl Palace är den perfekta bowlinghallen, ett skrytbygge helt i min smak. Den har allt, vilket gör det till en fröjd varje gång man besöker arenan. Tävlingen spelas på en färdig profil från Kegel, Autobahn 42fot. Sist jag spelade här i höstas låg en 46fots profil från Brunswick. Uppenbarligen uppskattar arrangören ett längre underlag men inget som smärtar efter en hel säsong på 38 fot.
Hallen i sig som alla andra har sina egenheter, samtliga banor är lyfta och återplacerade sedan Kegel kartlagt topografin i hallen innan VM 2010 vilken inte var speciellt bra. Idag är den klart bättre och banorna spelas rätt logiskt. Det handlar mer om bollreaktion för att få loss det, tendenserna denna gången var att banan blev nedspelad och seg att man inte fick tag om ettans kägel när man kom för tight inifrån. Jag lyckades inte riktigt spela på hänget som Robban hade gjort när han sköt sina 1395 men skaffade min egen uppfattning. Spelade Defiant Soul från start och bytte till 505T efter någon serie när Defiant såg för stark/trött ut. Flyttade egentligen bara vänster men tightade upp linjen ju längre in i starten vi kom och bytte till HyRoad Pearl och avslutade med en nyborrad IQ Pearl men valde då längre väg till fickan. Avslutade med 460 för 1295 vilket ser ut att räcka till final.

Ska spela igen fredag 12.00. Pratade med Ekiz om mitt sätt att tänka för stunden och målet med nästa start är enbart att finna bollreaktion, en ren och skär teststart där teknik är sekundär och bara se skillnaderna mellan bollarna i olika delar av banan. Började utifrån som bestämt men hade fel ytor på fel klot för detta och två ggr 170 innan jag tog klivet inåt. Fortsatte basera alla beslut på reaktionen vilket var skönt, en avslappnad Dennis struntade i huruvida swingen, stegen eller annat var i sin ordning. Tydligen ett vinnande koncept då jag följde upp den bleka starten med 750 kommande tre serier. Sista banparet var klart olika mellan banorna, överlägset störst skillnad hittills. Strike samtliga slag på vänsterbanan men höll nollan på banan intill vilket gav 190 och 1280 i mål. Lite surt men fortfarande inte besviken eftersom spelplanen tog ut sin rätt och jag fick många svar för fortsatt spel.

Spenderade eftermiddag/kväll med grabbarna på stan. Lite siteseeing då kunskaperna i lokaltrafiken sviktade slutade med att jag ruttnade och ville få tag i taxi som slutade med tunnelbana med byte innan jag kom in till kärnan där jag kände igen mig. Hade en start till bokad dagen efter så lite tid utanför bowlinghallen skulle bara göra gott.

Även om man någonstans vet om det brukar det sällan hända, tyvärr betyder inte sällan alltid. När jag lämnade bowlinghallen efter min lunchstart tålde jag 26 spelare på 6 starter dvs 4 spelare per start och fortfarande klara mig med marginal. 7+7+9+9, så många gick om mig i kommande starter vilket tvingade mig att prestera bättre efter att min första start inte längre var bra nog. Självklart kan det låta naivt att räkna med finalplats innan kvalet är slut men detta händer sjukt sällan, fördelen är att man ändå har förmågan att ladda om. Även om det är svårt när kroppen mentalt än inställd på vila och finalspel söndag. Min första och den redan bokade starten räckte inte heller, en vek avslutning satte käpp i hjulen vilket gav mig inget alternativ än att spela igen. Som jag tagit upp så många ggr innan är det lite av min grej att spela längre pass, jag blir nästan bara bättre ju längre dagen går. Krånglig start gav 181 vilket jag följde upp med 258, dessa 439 förutsatt att jag inte gjorde en serie under 181 skulle räcka i en ny typ ab gateway till final nämligen High-Low. Där lägger du samman din högsta och lägsta serie vilket blir ditt resultat till extraplatserna i finalen. Dessa gav en mindre lugn men ett dåligt beslut gav ny serie på 181, tur i oturen men nu hade jag tufft att öka totalen om det inte var för att hittade den där känslan jag saknat på sistone, den där känslan när jag har 2-3 ribbors marginal i handleden. Alla förflyttningar och beslut känns så logiska att varje gång du gör något kommer en hobbit ur ”Sagan om ringen” in bärandes på pausskylt som lyder ”Check”. Underbar känsla som gärna får stanna de kommande veckorna! 😀 Jag gjorde 770 sista tre serierna efter en trippel i sista rutan som möttes av Ekiz ”Yeeeeeees!”. Ett genuint och härligt stöd som hjälpte mig till mina 1399 och klar för topp 16 vilket gav mig en buy i söndagens final.

En blodig stek blev kvällens belöningen för prestationen. Därefter promenad till hotellet för en dusch och prata med Carro innan läggdags. Både jag och Robban var klara för topp16 och en lättare sovmorgon vilket underlättade då vi var roomies denna trippen. Tecknade ”Megamind” på datorn att flina till innan lampan släcktes, det är så vi jobbar.

Finaldags, igen! Jag gillar att skriva igen, då är allt i sin ordning. Denna gången till skillnad från de två tävlingarna i Italien kvalade jag i gammal god Dennis-anda. Att hanka sig vidare är visserligen poängen med ett kval, men känns ändå bättre om man smäller till ordentligt med god marginal som nu. Cuten blev 1316 vilket innebär att närmare 35 spelare passerade mig de sista 1,5 dygnet. Självklart har antalet banor i hallen betydelse när starter av storleken 70 spelare kan röra om i grytan. Banorna var sig lika från dagen innan skulle jag säga. Jag tog ned ytan på min Tropical Heat med 1000-grit dagen innan och gjorde samma sak även idag. Spelmässigt kändes det enbart som om jag haft ett kortare lunchbreak, ruskigt skönt. Trots bra spel hade jag ett par dyrbara rutor, avslutade första serien med två bubblor för 202. Andra serien smäller jag upp (4)-hålet mellan två tripplar för 217 och tre ruskigt kostsamma rutor redan efter två serier. Tydligen skulle detta hålla i sig för nästa serie ytterligare två tomrutor men satte bingo för att rädda 203. Cuten var nu 642 efter tre serier vilket höll mig vid liv, bara det att nu går brandlarmet!? Det blev till att evakuera samtliga spelare och åskådare, skapligt segt när det är 35´c utomhus. Självklart lika för alla men något som fick mig att surna till var när jag påpekade att vissa spelare tar tillfället i akt att röka. Något som är fel eftersom vi inte avslutat spelpasset än. Svaret jag får är ”Detta är extremt ovanligt att något liknande inträffar och vad ska det göra för skillnad om någon röker?”. Huh? Skämtar du med mig eller? Så jag kan ta en öl medan vi väntar då? –Nej, det kan du inte göra. Personen i fråga menade att regeln finns där att folk inte ska röka mellan serier och likande i vanliga fall. Även om jag är från Sthlm tänder jag inte eld på bilar, boxas eller kryddar folk med pepparspray men troligtvis hade min ansiktsfärg kunnat få folk osäkra just nu. Tycker det är trist att man inte respekterar dem regler vi har, allra helst när det handlar om saker som dessa. Har man ett beroende och tillgodoser detta under pågående spel är detta fusk, precis lika illa som att scotcha klotet, övertramp eller annat som inte är tillåtet. Jag avslutade med 175 för att missa cuten med 37 poäng, rätt irriterande om ni frågar mig. Får ta med mig den sköna känsla jag hittat de senaste två spelpassen, rent av sugen att spela så snart jag är hemma igen.

Nu är det finslipningar och träning med ”skarpt läge” som gäller inför VM.

Tack för att ni läser!

EBT Asti & San Marino.

Efter ett kortare uppehåll på drygt 3 veckar var det dags igen. Denna tiden på året är bowling kanske inte som mest inspirerande med tanke på saknaden av gula gubben på himlen och dess värme man varit utan i flertalet månader. Måste säga att jag kom in i det förvånansvärt snabbt. Spelade i stort sett varje dag de två första veckorna efter uppehållet, största anledningen var för de två kommande tävlingar i Italien men framför allt för VM i Las Vegas i augusti månad. Ett antal klot har borrats för att hitta guldkorn till kommande underlag. I första hand VM´s profiler som kommer vara kort (33-36 fot) och medium (38-41fot). Jag har givit nytt hopp åt storsäljaren Defiant Soul men oxå Mass Eruption. Framöver kommer jag lägga ut klotrecensioner så snart jag valt att borra något för er att ta del utav.

Tidig uppgång då planet lyfter redan 06.10. Väcker lillebror på vägen som snällt erbjudit sig att köra tillbaka min 350z som för övrigt ska säljas medan jag är borta till fördel av familjeholk. Ska lägga ett nytt kapitel av japansk racer bakom mig. Hur mycket man än sneglar mot gjylfen är resultatet detsamma trots sportbil i garaget, ger därför upp och köper kombi istället.

Incheckning numera börjar bli löjligt smidigt. Självklart ska saker bli allt smidigare med åren, men detta börjar bli rekordsnabbt. Från det att man klivit ur bilen tills dess att två sportbagage lämnats i specialbagage samt tagit sig genom säkerhetskontrollen med proppat handbagage. Eftersom jag har ett tidigare liv som ninja måste jag ta med mina svärd och kaststjärnor, 13 min! Jag minns när det tog 90 min för att krångla sig förbi allt detta. Kanske kryddade storyn en aning med mina vapen och svärd men tvungen då jag sagt till min tjej Carro att jag varit både ninja och rockstjärna innan jag valde det självklara och mest eftertraktade, Bowlingproffs! Måste ta med detaljer som dessa för trovärdighetens skull.

Mötte upp de andra grabbarna i truppen i Köpenhamn, alla utom Paulsson som ansluter först i San Marino. Flighten blev försenad pga trasigt plan vilket gjorde våra raketer till Fiat Pandas fick jobba desto hårdare mellan Bologna och slutdestination Asti. Väl på plats var det bara att byta om och rulla kula. Kan väl säga att starter som dessa har mer eller mindre två lägen allt eller inget, har nämnt dessa innan s.k GDSGD (går det så går det). Robban och Martin skötte sig, vi andra fick ladda om för nytt försök. Här spelar vi på en 41 fots profil från Brunswick som är aningen speciell men klart bättre än första ggn denna användes i Paris där världsnamn jobbade på vänsterstrike då smörjet var idiotiskt. Det släpper utåt vilket gör att många flyttar vänster snabbt, ingen nyhet på denna touren men banan höll skapligt faktiskt. Jag spelade inget vidare men fick en vettig bild av underlaget och vad jag skulle göra annorlunda nästa gång. Dagen efter valde jag att spela två starter i rad, främst för att jag ofta spelar bäst när jag gör så. Har en förmåga att vara seg i starten, överväger att ändra mitt sätt att träna på för att bli bättre på fresh, mer för att kroppen ska vara game än underlaget i sig. Samtliga 3 starter var jag seg i börjar och pendlade mellan 170-180 men slutade sista starten på 1326 som skulle visa sig räcka alldeles lagom.
Värt att nämna! Axel Engblom gjorde 1331 men valde att spela igen, antagligen för att kunna nå topp8 som i sin tur hade fördelen att slippa de två första stegen i finalspelet. Till det roliga, han betalade 15 Euro extra för insatsen till Turbon (en extra chans att gå till final via 5 & 6 serien) trots att han redan var klar för final. Samma kille hade ”otur” igen då han betalade för buffén i hallen där allt ingår men valde ändå att köpa en cola, ifall att!?! Dessa pengar känner jag personligen var lika väl investerade som att köpa sand i öknen, sorry Axel men du får bjuda på den. Du blev tävlingens ”Vaskare”!

Som vanligt när man tar en dag off vill man passa på att göra något man annars inte kan eller hinner. Drygt 300 meter från bowlinghallen låg ett vattenland med rutschkanor, så lämpligt! Kan inte minnas att jag åkt rutschkana sedan 1986, detta med farsgubben och farbror Leifi som fick lila skinkor efter uppenbarligen för många vändor i Skara sommarlands ”Fritt fall”. Minns den nedstänkta familjen som kommit in på området uppklädda ala kyrkan. Alla i kön till attraktionen hade uppmärksammat dessa varpå man lät mina ”nätta” Eklundsbröder generationen äldre till busproffs smita före. De praktiskt taget tömde attraktionens vallgrav över familjen Knutby som oskyldigt stod där betraktade alla som förstod dresscoden på ett vattenland. Elakt kanske, men sjukt roligt! Personligen stänkte jag inte ned någon familj, heller inga lila skinkor men åkte gjorde jag. Detta efter att en 4-årig pojke sprungit in i ryggen på mig där jag låg oskyldigt i det grunda vattnet. Ärligt talat träffade hans knä så illa att jag har ont än idag. Låter inte speciellt macho att gny om skada orsakad av pojke knappt gammal att gå på potta men storleken har ingen betydelse, visst?!

Finaldagen var här! Tidigt som satan också för säkerhets skull. Klockan ringde 05.55 då finalen startade 08.00. Jag började lika knackigt som innan, 170 på nytt! Lyckligtvis satte jag strike från rutorna 3-9 i kommande serie, gött! Glädjen varande ungefär så länge, SMASK! Där står dubbla slussen i sista, aldrig får man vara glad länge nog. Banorna var rätt ojämna mellan paren detta passet och jag kände bara stunder där jag hade koll och kunde få några rader men mycket skit smet in bland hermelinerna. Jag missade nästa block med 27 poäng med två tomma sistarutor, båda efter dubbel. Får summera tävlingen som besvikelse trots allt, även om det var första efter uppehållet. Vi ska vidare till San Marino i veckan vilket brukar bjuda på banor som passar. Rolig statistik från 2010 i denna tävling är att jag satte 2 x 300 i olika starter med olika klot utan att kvala in i någon av starterna. Behövde ytterligare ett försök för att klämma till ett resultat bra nog.

Att se fram emot var vår teambuilding-trip från staden till stad. I planeringen mellan de två tävlingarna fanns, roadtrip! Denna började med ett stop inte alls långt ifrån vårt hotell, närmare bestämt Barolo. Här fanns en vingård där vi fick guidad tur genom produktionen för att sedan testa ett antal produkter och möjligheten att köpa med oss av det som föll oss i smaken. Tanken var att vi skulle avsluta det hela med middag på en erkänt bra restaurang i området, dessvärre var denna fullbokad och utfodring ägde rum hemma i Asti.

Photo 2013-07-08 14 56 58 Photo 2013-07-08 15 04 05 Photo 2013-07-08 15 08 07

Dagen därpå var det nya saker på schemat, nu Maranello för att besöka Ferraris museum. Som f.d biltok och numera hobbyentusiast var det kul att se bilarna från olika epoker på nära håll samt att läsa sig till diverse resultat och historia som fanns om bilarna och företaget. Självklart fanns det bilar att provköra i området vilket man kanske borde gjort men valde att avstå. Prislappen 200 Euro för 10 minuter på vägarna i området, kanske inte optimalt om man vill känna en redig förlängd fallos likt ”John Holmes i backslick”-känsla!?! Dock körde vi F1-simulatorn vilket var intressant, shit vad man spänner sig! En trevlig utflykt som slutade med middag och besök på glassbaren i närheten av hotellet.

Photo 2013-07-09 15 18 25 Photo 2013-07-09 15 25 46 Photo 2013-07-09 15 59 05 Photo 2013-07-09 15 58 40 Photo 2013-07-09 15 48 58 Photo 2013-07-09 16 40 06

Efter ett par dagar med alternativa aktiviteter var det dags att sätta kurs mot San Marino för ny tävling. Hit kommer resten av truppen dvs Paulsson och dubbelt FK. Lillebror med flickvän samt min adept Adam Andersson kommer också dyka upp för spel. Sist men inte minst min skatt till flickvän som valt semester kombinerat med tävlingen som del i uppladdningen inför VM. Våra stackars Fiat Pandor (Inget ont om Fiat, har själv haft en tidigare. Inte just en Panda men shit vad jag hellre skulle sälja mitt körkort än att köra en sådan till vardags.) fick arbeta för att ta oss till Rimini. Anledningen varför vi valt att bo här istället för San Marino är just för tiden utanför bowlinghallen är så mycket mer trivsam. För er som inte varit här ligger Rimini bara 25 minuter bort och San Marino är i stort sett bara ”en kulle”. Visserligen med trevlig Visby-känsla längst upp innanför murarna men annars inte mycket att hänga i granen.

Vill minnas från förra året att det skruvade på en hel del, jag blev tvungen att borra klot på plats för att samtliga bollar var för starka. Denna gången lite samma sak varpå jag frågade mig själv om det är formen rent tekniskt såhär års som ställer till det eller friktionen som äter upp mig varje år?! Förra året blev det en Reign Supreme från Storm, som jag för övrigt använde på Räven i Elit-SM och slog 2 Svenska rekord med, skrytpaus AB! Inte ens denne passade bra nog i år utan det blev till att slå hål i två nya kulor Tropical Heat och HyRoad Pearl. Jag spelade 6ggr och hade samtliga resultat mellan 1297-1346 förutom en morgonstart som var minst sagt konstig och 1254 i protokollet. Final blev det, gick vidare som sista resultat efter att Joonas Jehkinen (vänsterhänt) i sista starten smällde upp 10an 2 ggr i slutrutorna för att missa mig med 6 poäng, typiskt! 🙂 Som tröst gick han vidare i ”sista chansen”, dvs Desperadon efter ytterligare en bra serie.

I finalen spelade jag tekniskt bra men fick inte loss det. Efter så många starter hade jag försökt det mesta men ingen vidare look på färskt. Först när banan spelats ned har jag kunnat hitta vettigt spel med strikerader. Det man ska veta om denna hallen i San Marino är att banparen har många små egenheter från par till par. Mitt absoluta hatpar i hallen är 11-12. Jag lyckades spräcka 200-vallen 1 ggn på 6 försök, wooooooza!! Inte alls långt ifrån ett sådant härligt finskt tonårsutbrott där man antingen knytnävar sig själv till blödande cut eller bula. Alternativt ger klotreturen en obefogad känga till publikens spanskliknande ”–Goooooaaaaaaal!”. Där man sedan får möta hallpersonal med kvittensblock redo att kråkas för ”Ersättning av misshandlad inventarie.”.
Även om jag gick vidare från första steget hamnade jag på supermellis i nästa och fick inte loss det alls. Jag ger aldrig upp men segt är det när man inte får någonting gratis och tycker man spelar ok, inte bra men ok. Skillnaden är att jag spelade ”fel”. Då spelar det mindre roll om det är väl utförde slag eller inte, gör om gör rätt. Vad som var desto roligare var att min landslagskollega Martin Larsen vann tävlingen, stort grattis till honom!

En väldigt trött Dennis orkade inte ens umgås med grabbarna eller flickvän på kvällen utan stannade på rummet med frukt och film, kanske lika bäst eftersom jag skulle köra 90 min till flygplatsen tidigt morgon efter.

Muchen bokat, revansch!

Final BEC 2013.

Dagen började med att jag vaknade till när Paulsson skulle göra dag och ta sig till hallen för spel. Somnade om så snart dörren gick igen för att vakna innan klockan som vanligt men fortfarande utvilad. Gårdagen var spelledig och gjorde egentligen inte så mycket, rätt skönt. Spenderade större delen av dagen i bowlinghallen dock, mest för att smitta av mig av mina reflektioner till de andra grabbarna men också för att se hur andra valde att lösa underlaget. Såg rätt snart att det fortfarande var samma nycklar som gällde dvs att banorna blev mer olika desto fler ribbor du korsade. Självklart fanns det undantag men det kommer det alltid att finnas. Följde Larsen en hel del samt klämde en glass eller två, en rätt behaglig dag helt enkelt. Det gäller att passa på, inte alltid man får mysa på läktaren med sådant resultat i startfält som dessa.
Matsalen var proppad vid frukost att jag fick ta med mig min laddning till rummet. Denna gången kan jag inte beskylla sådant asiatiskt sällskap som kommer i klunga som liknar knattefotboll där alla jagar bollen över hela planen och sedan ska packa matsäck ovanpå det att allt tar slut utan sannolikt hela grannskapet som fåt för sig att äta hotellfrukost just idag för inte ens om man kallat alla till frukost samtidigt kan dessa bott på hotellet. Livescoring och frukost på rummet innan avfärd till hallen. Väl på hallen kändes allt bra, inga svullna fingrar eller annat. Såg till att fixa mina ytor och ladda med skön musik, precis sådär som det ska vara innan finaldags. Visade sig att jag var lottad att spela med Mika Koivuniemi, det är sällan något dåligt då jag alltid har lätt att läsa hans reaktion trots att vi spelar relativt olika. Vi skapade en bra bana där jag drog min Prodigy Elite med 1000-grit runt 2a pil för att sedan ställa mig innanför med 505T som i kvalet. Skillnaden nu mot kvalet var att vi spelade 1 spelare per bana vilket gör att man spelar hälften så många serier per banpar och banan oftast förändrar sig långsammare. Jag kastade ett öga åt vänster för att se vilka som spelade på min nästa banpar och där spelade två stycken vänsterhänta som det för övrigt kryllade av i finalfältet. Detta innebar att jag kom att min nästa serie blir på fresh, på gott och ont eftersom min 505T blir aningen svag utan spel på banan, tog ny yta på Prodigyn innan värmningen var över då man inte får ändra ytan så snart inspelningen är över, detta för att jag sannolikt skulle komma att behöva det i serie två. Allt gick mer eller mindre som planerat i första serien, gjorde 240 trots tomruta och tog hjälp av Mikas reaktion när jag gjorde min förflyttning. Nästa serie var det som sagt ospelat på min halva, hade mer eller mindre spelat samtliga serier med 505T men gissade att denne skulle bli aningen svag. Slår första slaget med den ändå, bra slag och 10an står. Något jag gissat på i förhand men ändå måste bekräftas, eftersom jag visste om detta kunde jag ta min Prodigy med ny yta och ställa mig något höger där jag bränt de tidigare serierna på fresh, bra plan herr Eklund det blev 230 trots en dålig ruta igen. Såhär långt har alla bitar funnits där, tekniken kändes precis lika bra som i kvalet och förberedelserna visade sig fungera utmärkt. Vi var 28 spelare som skulle bli 8 vilket är en tuff cut, allra helst med så många bra namn på banorna. Efter två serier höll jag mig på den högre halvan och skulle nu spela med Ronnie Russel som alltid, då menar jag ALLTID står längst till vänster och öppnar mest av alla. Vet inte om det blivit en fix ide eller att han helt enkelt tycker det är bästa lösningen men så gör han. Tittade hans första slag som nu var vid 19, insåg då att ingen varit så djupt än och med tanke på att vi bara är 2 spelare per banpar hinner inte banan förändras så mycket under seriens gång. Valde därför att ställa vi straxt höger om honom med 505T igen, vilket räckte alldeles utmärkt och noterade 258 i denna serie och såg till att jag tog mig upp i toppen. Än har allt gått som planerat, alla beslut och val av klot har varit jackpot. Kollade sista rutan på nästa banpar då Chris Loschetter avslutade sin 258-serie vid omkring 13 vid pil. Insåg att dessa banor är ordentligt mycket tightare igen, slog mitt första slag vid 14 och vips så fick jag reaktionen jag sökte. Även om Joline kanske inte är den jag normalt sett använder som referens men hon stod kvar som på föregående banpar och missade 1an vilket gav mig ytterligare data att det var tightare igen. Kägla 4 lyckades kämpa sig kvar mitt i serien samt 10an då jag valde att prova Reign Supreme i frirutan, 278 och ledning efter 4 serier. Jag hade alltså 1015 efter 4 spelade serier och ledde tävlingen, allt flöt på. Jag spelade bra tekniskt, var uppmärksam och tog konstant beslut, lyckosamma sådana dessutom. Kollade när Mik Stampe slog sin sista ruta på kommande banor och stod mer eller mindre där jag var nu, han spelar visserligen hårdare med något fler rotationer men inga större skillnader. Nu började det dock strula till sig, träffade mitt på första slaget 3-6-10 då bollen checkade efter halva banan. Strike på högerbanan, flyttade för att ställa 2-8 dvs tunn i fickan, lyckas sedan sätta en trippel som ordnar till det, tror jag. Smask 4-höööla som Johan Andersson hade uttryckt sig. Jag stod en stav tightare på höger banan för att inte vispa ut den i det torra men nu tog den iaf, strikear på högerbanan igen och flyttar ytterligare på vänsterbanan, washout dvs missar 1an…?! Slår fortfarande bra slag men reaktionen är elak på riktigt. Jag räddar serien hyffsat med att sätta ut på högerbanan för 198, med 7 strike! Då resultaten var höga tappade jag ett antal placeringar i och med detta men kände ingen stress, tittade faktiskt inte så mycket på resultaten då jag var trygg i mitt spel och gissade att nästa banpar borde vara bättre……… borde! Börjar med att slå på fel bana och strikear, får sedan 3-6-10 i min ruta som räknades. Detta banpar var klart torrare, började flytta vänster men bollen tog bara tidigare, rutorna började rinna iväg och jag var tvungen att ta beslut. Tänkte tillbaka på vilka som började på banorna då detta ofta sätter prägel på hur paret kommer spelas, det var Teese från England som började 3-pil, spelade nämligen bredvid honom i första serien och reflekterade i att jag tyckte han började lite väl långt in redan på inspelningen. Visste då att jag kommer behöva ”hoppa” dvs flytta ordentligt men min reaktion har varit sådär djupare med Reign detta passet i frirutorna varpå jag valde att gå höger och spela rakare i hopp om att bollen inte skulle ta med en gång vilket den inte gjorde. Strikeade på högerbanan men fick lynnig tunn träff på vänster banan men valde att stå kvar, ställer strikehålet 4-9 på högerbanan vilket inte gjorde saken bättre, tunn igen på vänsterbanan men strike på högerbanan inför sista rutan. Kastade ett öga på närliggande banpar och insåg att jag var tvungen till att dubbla i sista för att hålla Chris Loschetter och Malaysias Liew bakom mig. Tightade en stav med fötterna i hopp om att detta skulle lösa den sena reaktionen på vänsterbanan. Allt jag hade i huvudet tekniskt var, -”Kom ner i position och slå bra slag, precis som innan”. Bra slag av handen men lämnar 9an på en bra träff…… KUKEN MINA DAMER OCH HERRAR! Som Robban skulle ha sagt. Visste inte hundra att detta var gardinen ner men gissade att jag inte hade råd med ytterligare en låg serie, allra helst eftersom minst 2 spelare gått om mig. Mycket riktigt , mina 1394 visade sig vara 11 poäng för. Dominic Barrett gjorde 220 i sista för att snuva 8e platsen på 1405, Chris Loschetter 236 för att säkra sin 7e plats, Liew var först utanför dvs 9a med sina 1401. Jag gick från att leda tävlingen till 10e plats på 2 serier och spelade inte ens nära sämre utan banan vann över mina beslut denna gången. Jag hade lovat mig själv att inte sluta agera utan hela tiden ta beslut och läsa reaktionen vilket jag gjorde. Jag slog bra slag rätt igenom och kan inte säga annat än att jag uppenbarligen skulle gjort annorlunda mot slutet. Kanske hade det hjälpt att ha någon bakom som kollat hur tidigare spelare löst just dessa banpar men fortfarande är det upp till mig att lita på min reaktion och ta beslut därefter.

Förra året slutade jag 7a i denna tävling, detta året 10a vilket fortfarande är riktigt bra med tanke på hur många och vilka som deltar. Tydligen är jag vass denna tiden på året, just för tillfället kan jag med gott samvete säga att jag har spelat riktigt bra och hoppas bara att detta var början på en framgångsrik vår och sommar. Elit-SM nästa helg i Västerås och Berlin veckan efter det, bara åka hem, utvärdera och börja om. Mycket teknik och ruta-för-ruta i detta inlägg men det var en sådan dag helt enkelt.

Det blev en ordentlig köttbit och weisbier som tröst, det hade jag f-n gjort mig förtjänt av.

Brunswick Euro Challenge 2013

Det går inte alltid lika bra för alla när det handlar om att planera sina resor. Magnus Johnsson Jr bokade sin jungfruresa, det slutade med hemresa söndag 07.00 dvs innan finalen ens startat. Den resan är inte speciellt optimistisk men värre är nog Robban och Martin som skulle boka ”i tid”. Denna tävlingen arrangeras normalt sett i Paris, Saint Maxim. Den här gången har Brunswick valt att flytta tävlingen till Munchen vilket blev lite galet då grabbarna bokat flyg till Paris, deras flygbiljetter var om möjligt ännu sämre. När ämnet redan är på tapeten, kan hända att jag nämnt detta tidigare men värt en repris är Kanold som bokade fel dag varpå incheckningen upplyste honom och Tobbe om att deras namn ropades ut i högtalarna dagen innan, det snedsteget kostade 6000:- på plats. Paulsson bokade ”rätt datum” fast fel månad, lätt hänt. 🙂 Erik bokade hyrbil förra året när denna tävling spelades i Paris, det som krånglade till allt var att bilen skulle hämtas i Stockholm, typiskt! 😀
Jag lyckades boka rätt helg, rätt stad samt infann mig vid tillfället att komma iväg också. Numera tävlar inte Erik så mycket pga cykelkarriär och tillökning i familjen att jag får ta rygg på andra eller åka själv. Vid det här laget har jag rest i så många år att man lärt känna massa folk runt om i Europa vilket gör att man alltid har människor omkring sig man känner även om man reser själv. Det blir säkert som för många andra elitidrottare, sin andra familj. Detta har självklart kostat en del vänner på hemmaplan men jag har ett par vapendragare med överseende kvar, gissar att det är dom man har med sig hela vägen. Väl framme i Munchen står arrangören med transport och räknar in anmälda spelare. Websidan under ”Transfer” sa ”More information shortly” varpå det aldrig bakades någon transfer men vips så fanns där en buss, typiskt att den var där just när vi anlänt. Tillsammans med grabbarna från ”StarWars” tog vi bussen till hallen, denna hallen är btw den största i Europa och samma där vi spelat både EM och VM, ett riktigt skrytbygge. Me like! 🙂
När oljeprofilen publicerades och visade sig vara 46fot vilket är en ovanligt lång sådan bestämde jag mig för att inventera min väska, titta tillbaka till vad som fungerat i hallen tidigare. När jag suttit på motionscykeln på gymmet har jag kollat tv-finaler från PBA som spelats på Shark (dvs motsvarande förhållande på proffstouren). Inte spelat på annat än långa profiler under veckan, inte slaget ett slag på annat än just dessa underlag bara för att plantera känslan och tänket för helgens drabbning. Det var såhär jag alltid gjorde förr och känt att förberedelserna på sistone varit aningen bristfälliga, vilket ofta har logiska förklaringar i form av brist på tid då jag jobbar allt mer sedan shopen lockar fler kunder. Vilket i sig är ruskigt kul och inspirerande, tack alla som ger mig förtroendet att förse er med klot och tillbehör.
Något som jag oxå alltid gjorde förr var att titta en start för att slippa ta reda på alla fällor själv, se vad folk använder för ytor och klot. Jag var på plats i god tid att kunna spela tidigare men valde alltså att titta en start innan jag själv skulle ta mig an banorna. Trots detta blev jag överrumplad av hur fort det förändrade sig. På inspelningen strikeade jag med 3 olika klot och fick problem att välja men valde spela Dark Encounter, en stadig boll med starkt viktblock som inte gjorde överraskande saker. Hade dock rätt mycket yta på denna och banan sa *slurp* varpå jag fick byta till en nyborrad 505T (den har aldrig varit med förr lr???! Grymmeboll!). Ringde BowlTech i veckan som hade 1st kvar, SKICKA!!! Efter den första förändringen tyckte jag banan var rätt logisk, även om det skiljde en del mellan banparen var det fortfarande inga överraskningar direkt. Gick igenom hela väskan vilket innebär Shatter, Prodigy Elite och sedan Reign Supreme. En hel del äldre bollar som kanske borde bytas ut men dessa har skött sig bra. Avslutade passet med Reign Supreme, öppnade sista serien med 10 i rad innan jag missade inåt och lämnade 2-7 då bollen aldrig fick fatt om banan. Lite surt då jag betalat för en insats får dessa som gör 300, ”bara” 2 strike ifrån men dessa två är sällan något ”bara”. Jag skrapade ihop 1321 vilket visade sig rätt snabbt att det inte skulle räcka till final.
Kommande dag ringer inbyggda klockan 07.45 och frulle innan promenad till hallen för nytt försök. Det jag hade i tankarna idag var att inte fastna och ta beslut i tid. Utöver det bara fokusera på att hålla ner höfterna och skapa balans vid övertrampslinjen, detta för att minimera misstagen och skapa konstant bollfart. Valde att bränna runt 2-pil med ProdigyElite för att sedan ställa mig något innanför med 505T. En plan som fungerade prima även om det var samma visa denna gången. Efter dryga 5-6 rutor börjar bollen checka på vägen men nu var jag med, trots detta blev det 4an och 7an på något höga träffar men 245 i serien, dvs 80 poäng bättre än igår. 🙂 Därefter var jag fortsatt noga med höfter och se till att hålla bollen vänster om ribba 10 i bryt för att detta gav mig bäst carry dvs bästa sättet att lossa sista käglan. Mika Koivuniemi som numera är ”Technical advisor” för Danmark hade tagit upp mig som exempel och sagt att herr Eklund har hittat något som andra inte gjort, ”Han spelar en snålare linje än många andra att han inte behöver gå lika djupt, fascinerande och listigt!”. Bra betyg från en av världens bästa spelare om du frågar mig. En rätt igenom grym j-vla start om du frågar mig, 1 tomruta och 1497 i mål. Detta var oxå den största starten i Europa vid det tillfället då 103 spelare deltog samtidigt och jag blev 2a med 8 poäng efter att Chris Lochetter, USA, avslutat med 300 dvs alla strike.

DreamBowl

En bra dag på jobbet om du frågar mig. Har bara två saker att säga mig själv efter detta:

-ALDRIG mer 5-stegs ansats.
-Underskatta ALDRIG ordentliga förberedelser.

Avslutade kvällen med att söka upp en Irländsk pub för att se Sverige spela usel fotboll, men det gjorde inget för jag fick hänga med grabbarna vilket var en belöning i sig. Idag har jag en dag off, ska bara göra det som passar mig för stunden vilket just nu känns som en glass och sedan thaimassage. Imorgon är det final och om jag håller mig kvar i topp12 står jag över första finalsteget vilket är en stor fördel bara det.

Fortsätt läs, håll tummar och tår för jag spelar bättre än på länge! 🙂

Brunswick Euro Challenge 2013

EBT Wroclaw……. allt kan verkligen hända!

Efter förra veckans stop i Tilburg var man laddad att åka iväg på nytt men detta var ett skämt. Jag gillar Polen och Wroclaw men vad hände? Snabbt summerat såg jag 5-7-10 3 ggr och 7-9 5 ggr. Normalt sett ser man 5-7-10 så många ggr under en hel karriär. Jag visste sedan tidigare att det var ojämnt mellan banparen men så även banorna på samma par. Jag gjorde ok ifrån mig redan i 1a starten då jag skrapade ihop 1281 vilket skulle vara mer än nog. Visserligen tog man med sig siffrorna från kvalet men valde ändå att inte spela igen. Det smärtar att kommentera tävlingen på ett sätt då arrangörerna är vänner men detta är ingen höjdare. Dom lägger stort krut på marknadsföring och finalen som filmas och redigeras, dom arrangerar saker utanför hallen men tävlingen i sig har sina mörka hål. Hur tänker man tex när man arrangerar en tävling i en hall som har 5 banpar och man ska spela 6 serier utan att man spelar på samtliga banor? Allra helst när det är så ojämnt som det är. Snittet mellan banparen skiljer uppåt 23-30 poäng. I mitt eget fall spelade jag 13 serier utan att träffa banpar 5-6 en enda gång, självklart var det där man sköt högst oxå. I sista serien dvs min 14e fick jag spela där och gjorde 230 utan någon vidare motivation då jag inte hade något att spela för längre.
Jesper Svensson, vår unga lovande spelare från Vimmerby som oxå vann Ballmaster vilket är en fantastisk prestation lyckades komma 2a i tävlingen. Detta efter krångel i första starten men fick loss det lagom att det räckte till final. Därefter visade han på nytt att han är någon att räkna med, det tråkiga i denna sången var att han satte den dubbel han behövde i finalen för att ”spika igen” men det krävde att han höll frislaget på banan…… eller att han höll sig på rätt sida om övertrampslinjen vilket var lättare sagt än gjort denna gången. En något nonchalant Jesper skulle ”bara” skicka iväg det sista slaget men klev över och signalen ljöd och förlust med 2 poäng mot Sloveniens Anze. Det blev en märklig stämning i hallen eftersom Anze inte visste om han skulle våga jubla, samtidigt som han förtjänade att vinna minst lika mycket som Jesper då han spelat riktigt bra under sista delen som var matchspel.
Sammanfattningsvis behöver grabbarna se över förflyttning och format i tävlingen. Se över hur maskinerna ställer käglor och hur oljemaskin tvättar för detta var inget vidare. Att spela denna tävlingen och sedan komma hem är dag och natt. Ingen kan föreställa sig hur muggigt kloten rullade och hur det såg ut på plats. Synd på ett trevligt ställe med trevliga människor. Troligtvis kommer jag komma tillbaka igen men det måste ske en förändring, faktiskt.

Jag bodde schyst på 5-stjärningt hotell, åt gott och hann med en vända på stan iaf. Man får ta med sig det som var positivt helt enkelt.

Ny kalender uppe och nu kommer våren…… iaf i kalendern för vädret är detsamma än.

EBT here I come!

Äntligen vårsäsong och tävlingarna rasar in, åtminstone internationellt. Ballmaster blev en ok resa till slut, stort grattis till unge Jesper Svensson som fåtalig svensk att vinna tävlingen. I den ringa ålder är det minst sagt en bedrift, grymt imponerande. Förra gången jag spelade denna tävling i Tilburg, Holland var 2 år sedan och du vann jag tävlingen. Flög med samma flygbolag men då nekades jag mina extra klot då bowling inte fanns med bland sporterna golf, kanot, dykning och skidor under ”Sportbagage”. Jag minns än idag hur jag till en början snällt försökte förklara att jag betalar för bagaget, har det verkligen så stor betydelse om det nu är bowlingklot eller dykvikter? Minns också hur det slutade med att vi fick lämna en väska var i bilen på parkeringen innan ny incheckning och lagom högröd av ilska riktat mot den omedgörliga människa jag gärna skulle kalla synonym med djuret som är fläckigt, äter gräs, och förser oss med mjölk. Kanske skulle jag skickat henne en bjällra som tack eftersom jag faktiskt vann tävlingen trots 3 klot på 2 olika profiler. Denna tävling spelas nämligen på två olika underlag på samma banpar dvs alla vänsterbanor är oljade med en typ av profil, oftast en längre medan dom högra med en kortare. KLM hade nu ändrat sina bagageregler och använder sig utav kollipriser vilket innebär att man betalar per bagage där innehållet kvittar så länge kollit inte överstiger 23kg. Därför fick jag nu med mig 6 klot vilket ger mig en bredare väska och bättre förutsättningar.
Min vapendragare Erik Andersin har fått för sig att börja cykla och skaffa barn därför reser jag allt oftare ensam då jag har varken cykel eller barn. Cyklar kan man köpa begagnat på blocket, är det samma sak med barn? Än så länge får jag tillgodose min sug efter barn med mitt underbara gudbarn Ida, lite kär i henne faktiskt. Kvinnan i mitt liv är självklart Mamma men Ida tar en allt större plats av det som blir över. Det blir en trångt när en eventuell partner så dit också men jag har ett stort hjärta, har faktiskt också känslor numera. Alla känner inte mig så bra personligen, tänker heller inte göra detta till en naken självbiografi men det gångna året har möblerat om mycket på insidan hos herr Eklund.
En sistaminutenresenär hittades i Småländska skogarna, nämligen Peter ”Hella” Hellström. Såg honom i startlistorna bland ett fattigt utbud av svenskar. Insåg att han sannolikt skulle åka själv eftersom det endast fanns 2 st andra svenskar förutom mig själv. Samtal gjort och Hella beslöt sig för att göra som jag, boka ett flyg på fredagskvällen efter det landslagsläger vi hade torsdag-fredag samma vecka. Avresa direkt från Sundbybergs bowlinghall där vi haft läger tillsammans med amerikanske Mark Baker. Han är för övrigt riktigt vass på det han gör, ett grymt öga för ansatsens beståndsdelar och vad som ska justeras och varför. Direktflight till Amsterdam och landade sent fredag kväll, hyrbilen väntade tåligt på parkeringen för dryga 12 mils resa till Tilburg. Detta var på pappret en sådan ”GDSGD”-tävling dvs GårDetSåGårDet. Att flyga ut sent dagen innan sista kvaldag, ha samtliga starter bokade på en och samma dag är sälla optimalt men bristen på tävlingar tvingar en mer eller mindre att göra såhär. Resan gick som smort, kom till vårt rum där en singelbädd på 140cm med singeltäcke väntade oss. För säkerhets skull var det dryga 15´c på rummet att vi kunde krypa upp riktigt nära varann, sann teambuilding!
Upp med tuppen och frukosten avklarad, klart godkänd. Bara en sådan sak som mörkt bröd, det får 5 toastar av kisstoffsen Gustafsson. Hallen är sig lik med sina knähöga staket på vissa banpar för passagen mellan banorna. Menyn är densamma och inspelningsmusiken påminner om den tinnitus jag dragit på mig. Första serien började kanon, inget slag i fickan på kortoljan vare sig på inspelningen eller serien i sig. Jag kliade mig i huvudet och undrade hur man skjutit så högt men fortsatte fokusera på detaljer vi pratat om på lägret. Utan att byta klot, linje eller tänk började jag med 9 raka kryss i nästa serie. Självklart lossnade allt helt plötsligt för banorna var PRECIS likadana, eller? Därefter höll jag takten uppe och gjorde 1424 i mål, ynka 4 käglor från 6e placeringen som gör att du slipper första finalsteget men nöjd ändå. Tankarna om att spela igen fanns där samtidigt som jag kände att 2 dagars läger, resa och nu en start fick räcka. Längtan av att suga in tanken om finalspel dagen efter har inte funnits där på ett tag och passade därför på att njuta. En dag på sängen, McDonalds, Facebook, inventera prislistan i shopen och och surfa framtida bilköp. Så fördriver jag ledig dag för att ladda batterierna.
Hella fick kämpa desto mer, han spelade samtliga tre starter för att sedan även spela Desperadon. Först då spikade han sin finalplats som siste spelare i ”sista chansen”. Tre killar dundrar in med snabbmat och lugnet var över, dock varade det inte speciellt länge för Peter Krigare behövde få sova efter 19 serier på banorna inför morgondagen.
Finaldags! Hade en go känsla i kroppen och gårdagens spel var övertygande. Det som alltid kan vara ett dilemma är just när man bara spelat en gång och använt fåtalet klot är just vilka steg man ska ta när skillnaderna dyker upp. Banor är sällan demsamma under finaldagen, oftast snabbare till en början och tvärt om mot eftermiddagen. Precis samma denna gången och IQ Tour som rullade i kvalet fick vila till fördel av Arson Lowflare. På korta profilen blev det knöligt då jag spelat urethan innan som rullade skit nu. Steget från urethan blir ofta rätt stort, så även denna gången. Trots detta fipplade jag till 238 och låg vettigt till. Vi var 40 spelare och 18 skulle avancera till nästa finalsteg. Andra serien följde jag 2 spelare som valt att använda just urethan, för en gångs skull fick jag smaka på min egen medicin. Utan att gå in för mycket på ämnet så drar urethan ner oljan mer som en plastboll och banorna förändras rätt snabbt på så vis i nedre delen av banan. 160 i denna serien trots ok spel var klart irriterande. Man följde dock inte samma spelare varje serie utan varannan och 224 i nästa trots en tomruta mellan två dubblar vilket kostar dryga 30 poäng. Nu låg jag drygt 30 poäng efter cuten men hade vittring……. så följer vi samma spelare som i serien innan. Washout på kortoljan….. trots att jag valt att spela med starka klot och tightare linje. Det slutar med att jag står och spelar längre höger än på färskt med en starkare boll när jag äntligen sätter den i fickan, LOVELY! Detta är tjusningen men samtidigt RÖVEN med bowling. Jag tjatar på alla att besluten är dets om skiljer agnarna från vetet. Dock förutsätter det att man litar på sin reaktion vilket jag kanske inte gjort hundra på sistone, för många rutor innan jag anpassat mig samt att jag inte tar besluten innan då jag förutspår många av skillnaderna men är för envis mellan varven. Summa summarum blev att jag gjorde 824 och missade nästa steg med 45 poäng, vilket självklart suger. Allra helst när man hade en go reaktion och känsla i kroppen, det är sådana dagar man vinner men inte denna gången. Fördelen var att vi slapp stressa till flyget för Hella åkte ut i nästa steg med bara 2 poäng efter att ha tömt 2 rutor i rad på den korta profilen medan Jimmy dan Mortensen kastar spärrboll snett upp och gör bingo utav vänsterstrike ala lösspel.

Nu väntar Polen, Wroclaw nästa vecka. Har bra facit där också, får hoppas det håller i sig.

Vtouren – Fagersta

Vill börja med att be om ursäkt för dåligt med uppdateringar……. skärpning utlovas!

Då var det dags att spela på Vtouren igen. De har lyckats få till det så att jag inte kunnat spela något av dem tidigare stoppen, rätt irriterande eftersom det inte finns så mycket tävlingar att spela i dagsläget.
Jag och Erik träffades i Bowlingpalatzet för frukost och packning av bilen, jag blev utsedd till chafför av enväldig jury bestående av Erik. Dagens teknik i form av navigator gör människan (läs mig) lat och räknar iskallt med att vi ska åka via sådan eller att Erik som kör land och rike runt ska peka vägen men det var lättare sagt än gjort. En lite omväg gjorde att lunchen blev bantad tidsmässigt, även om vi hann med momentet föda innan spel. Jag ger pizzeria ”La bal bla” 4 av 5 toastar för en grymmegod kebabrulle, hade kunnat kallas siza ala Lady & Luffsen för den var lagom för två.
Vi studsar ner i hallen dryga 30 min innan spel och saker är sig lika, man känner igen sig när man kommer ner i lokalen, detta både på gott och ont eftersom framgångarna varit klart varierande i denna bowlinghallen.
Jag börjar knackigt men reder ut det hela. Spelar med IQ Tour till en början för att kunna gå lite rakare. Kägelfallet om jag sätter för mycket fart genom ilägget blir klart speciellt till det negativa. Jag vet mig kommenterat detta med Phoenix-maskin innan dvs oljemaskin som används eftersom banorna har en tendens att bli olika. Klart det har sin charm men när man spelar om pengar kan det lätt bli irriterande. Jag kämpade ordagrant genom dessa 8 serier, tog beslut hela tiden vilket innebar 3 olika klot och från tight 2a pil till storskruven mellan 3-4 pil armbågade jag in 210 över första 7 serierna, därefter punkterade bana 2 mina planer om finalspel. Klotet på riktigt backade efter att det börjat svänga vänster! De båda goa gubbarna i hallen kommenterade att det såg lite lustigt ut i sista serien. Jaså? Tycker du!? 😀 Lite lagom arg köpte jag mig en smörgås och dricka för att ladda om för 8 nya friska serier, LOVELY! Vad kunde man annars önska sig än 2,5 till på banorna? Denna starten började vi på bana 1 och jag valde att testa Arson LowFlare, ytterligare en boll med ett lägre RG för att ta bort lite över/under. Denna rullade förvånandsvärt bra, faktiskt första gången den rullat vettigt sedan Vegas i november där det var fantastisk. Det blev till att börja med LowFlare och denna gången svarade banan helt klart bättre utåt. Började med 500 första 2 serierna och de banorna var betydligt mer lika på fresh. Sedan gjorde jag något som behövdes för att krydda självförtroendet, 12 kryss varav 11 var by the book! 800 efter tre serier vilket innebar att jag fick mitt namn gånger två på ”Rekordtavlan” i hallen. Jag slog nämligen Allan Sennevalls hallrekord på 3 serier samt den perfekta serien. Lite småkrångel efter detta men höll mig över ytan och placerade mig på den övre halvan för sovmorgon på finaldagen.
Finaldags och laddad som få möter jag upp Tobbe K i Stäket för samåk. Försening på banorna gör att tempot blev lägre och gott om tid att ta sig dit. När vi väl drar igång hamnar jag på bana 8 som kanske inte frälst under kvalspelet för någon, så även denna gången. Det känns som ett sådant labyrintspel man spelade i rastlokalen i plugget, fast utan ratar på sidorna. Denna banan LUTAR, punkt slut. Jag hade förhoppningar om att det skulle vara bättre på fresh men som Ted Thomson från Kegel sa under sitt seminarie, olja förstärker eventuella lutningar…… NO SHIT JOSE JALAPENO! 3 käglor i hörnet, mitt på, washout, mitt på, medan andra tyvärr många skevhänta skottar ut den mot rännan och hem. Allra helst med urethan, att inte jag gjorde det…?!! Nej, för då får jag NOLL i mitt protokoll, rännaslag! Jag håller med om att jag ska lösa det mesta men sånt här är knepigt när man spelar hcp-tävlingar. Någon som spelar enklare och har 15-40 poäng per serie köttar in sina 170-190 och vips så måste jag strika 6-7 gånger för att hänga med. Det blev en kortvarig dag i Fagersta för mig denna gången, mina dryga pari räckte inte långt och kebabrulle samt bilfärd hemåt igen var ett faktum. För varje tävling jag spelar hemma i Sverige som scratchspelare just nu blir jag aningen tom. HCP-systemet är gjort för att vi ska kunna tävla mot varann trots olika nivå. Det kommer däremot aldrig fungera fullt ut eftersom våra prestationer trots allt är olika och sedan avgöras på tidigare prestationer i andra hallar vid andra tillfällen dvs hcp. Vi behöver verkligen få tillbaka fler opentävlingar för att detta kommer eliten svagare internationellt och inom snar framtid kommer folk fuska sig till hcp bara för att.

Värt att tillägga var att jag fick glädjen att bekanta mig med en kille som var först i världen med ett trick på wakeboard, nämligen Jeremiah som gjorde ”double frontflip”. Jag var lite härligt osvensk och tog bild tillsammans med honom då jag är en person som tycker om människor som är bra på saker oavsett vad. Skön snubbe, kanske kan han och jag utmana varann i respektive gren någon gång?!