Välkommen till Dennis Eklund.

Tidigare hade jag känt mig rätt slagen på förhand, när jag säger tidigare inser jag att det börjar bli rätt långt tillbaka i tiden. Klockan tickar snabbare än man tror ibland dvs för dryga 6-7 år sedan hade jag aldrig trott att jag skulle kunna plocka tillräckligt på de spelare jag hade framför mig. Idag har jag en helt annan tro på mig själv och min kapacitet. Kan ärligt talat säga att jag aldrig ser något motstånd för bra för mig att slå. Ta Eurochallenge i Paris som exempel, i RoundRobin slog jag både Mika, Rash och Fagan. Innan hade jag sannolikt vikt ner mig på förhand eftersom dessa spelare är de bästa i världen, men jag är f-n inte helt kass jag heller. Något jag insett med åren.
Denna gången spelade vi på låga numren igen, den sidan vi började på igår och scorerna var lägre. Den skillnaden jag själv kommit fram till är att dessa banorna inte gärna spelas lika rakt som du högre numren. Spelade med Osku och Sean i första serien. Osku satte 500-yta på en av sina Vivid och sa, -Ska jag inte ha kul ska ingen annan heller ha det. Brände sedan upp runt andra pil där de flesta spelade andra passet igår när man gjorde högt. Jag satte därför 1000 på min Vivid och ställde mig omkring 16-17 för att utnyttja detta och samtidigt komma tillräckligt långt vänster för denna bollen samt karaktären på de lägre numren. Började bra igen, 235 med 7-10 mitt i serien. Ojämna banor krånglade lite och andra serien och sen hade jag en serie med rätt dålig carry 8an, 7an, 10an blandat med strike men inga rader. Sen lossnade det får man väl ändå säga, gjorde nämligen en 300-ing i 4e serien. Jag flyttade 2 resp. 3 ggr under serien vilket gör att jag klappar mig själv på axeln, faktiskt. Detta min andra i just EBT Masters. Min förra gjorde jag i Turkiet och då på dual-pattern dvs olika oljeprofiler på samma banpar. Spelade då med plast på kortojan och Invasion på lång, en rätt cool 300-ing om du frågar mig. Detta var min 12e, vilket inte är mycket att hänga i granen bland dessa killar men för den skull inte mindre värd för det. Plötsligt plockade jag 92 poäng på Malaysias ”Vad han nu heter” och bara 30 poäng kvar till topp8. Börjar nästa serie med 7an, 8an, 10an, XXX……. 7-10!!!! Igen på samma bana jag hade innan, dessutom efter 3 ordentliga smällar i fickan. Jag var ju på G nu! Ändå ville bowlingguden inte riktigt släppa till, slog ett dåligt slag i 9e och 3-10 som jag dessutom inte spärrade, ny serie på 190, röven! I frirutan bytte jag boll från Vivid till nya 508A som gled igenom aningen mer och gjorde resten som jag önskade. Fick klara varningar men kom undan med dessa i början av sista serien, även om jag tappade igen så var det inte helt kört. Började serien med spärr och sedan 5 kryss innan 10an skulle gneta sig kvar. Stod nu framför returen och spelade vid 26 på höger banan och lika så på banan utan klotretur mitt i ansatsen. Satte striken mellan men ytterligare 10an en gång och nu var det kört, killarna som inte fick strika omkring mig gjorde det och jag satte mina sista rutor på andra banan som en fin avrundning men slutspelat var det.

Klart bättre spel idag, ett par justeringar i tänket och uppställningen. Självklart bara detaljer men dessa gjorde skillnad. Framför allt fick jag genom bollen idag eftersom jag sannolikt varit kort i avspelet. Många gånger säger vi ”Less is more”, vilket jag tillämpade och plötsligt gled bollen cleant genom som man önskade. Känns bra inför helgen som kommer, den största bowlinghelgen i Sverige, SLUTSPELET!!!!!!

Avslutade vistelsen på typiskt tysk restaurang rätt över gatan. Vi var ett sällskap om 9 personer som åt och skrattade att magen krampade. Bland dessa var lagkamraten Gery Verbruggen med frun Muriel, Krista Pöllönen, Pertu Jussila, Mika Koivuniemi, Patricia Louto (fd Schwartz), Clara Guerrero och Ted Thomson. Ett härligt gäng helt klart. Kan inte säga att jag hade ett längre konverstion med Clara förut men shit vad jag skrattade åt henne, med sin latinamerikanska accent och humor av högsta kvalisort (som mamma hade sagt) fick hon mig att tänka på stand-up komikern Carlos Mencia. Kolla detta klippet och föreställ er en liten söt sak i glasögon spotta ur lika många ord fast med kvinnlig charm och censur istället, priceless.

Carlos Mencia – Outrageous

Somnande ovaggad igår efter finalspelet samt biljard mot Robban och Martin. Europmästarena mot Världsmästarna. Jag och Kalle briljerade, såklart. Tills dess att Robban fladdrat in ett par blundeskott från ingenstans och säkrade en enhet nationaldryck. Kanske var det så att jag låg bakom en försvarsmiss eller två och han faktiskt har spelat förut, men det skulle jag aldrig erkänna. Får träna med kön oxå vid tillfälle, underlättar dock att vi har bord i Bowlingpalatzet numera.
Rankingfinalen (Masters) spelas på Kegels ”Turnpike”, 41 fot. Skadade definitivt inte att få ett underlag som är ett par fot längre, däremot var det ingen större skillnad på vägen ner. Fortfarande mycket broms och scorerna var väl som förväntat. Ett gäng över 1300 med Mika i topp. Själv gjorde jag 1267 och var 30 poäng efter cuten. 8 spelare går vidare efter 18 spelade serier till matchspel. Avslutade framför returen men alldeles för många slag som var för dåliga och resulterade i tomrutor. Har inte haft den där goa känslan någon gång riktigt denna helgen. Känns hela tiden som om jag slår ett par bra slag sen kommer en mystisk gubbe med okänd längd och vikt, tar klotet av mig precis innan det ska lämna handen, slänger det 2-3 stav höger om mitt mål, gömmer sig sedan i någon vrå. Kvar står jag och får skämmas med en uppställningen jag inte kan motivera hur dessa käglor undkommit mitt klot. Det är jobbigt när man spelat så bra och plötsligt är det någon detalj som inte vill infinna sig. I dessa sammanhang när du har världsspelare omkring dig kan du inte blaja bort ett par serier och hitta något utan måste vara på tå hela vägen. Såhär var det även nästa pass, även om jag lät borra en ny boll Track 508A som såg bra ut var jag hela tiden förföljd av den mystiske farbrorn som missunnar mig en plats i toppen. Gjorde 1313 andra blocket där det för övrigt sköts på ordentligt. Vår egen Lucky Larsen var bäst med sina 1500 och ligger för tillfället 1a före den finske maskinen Mika Koivuniemi. Jag är 13e med mina 177 över, 90 poäng upp till 8e platsen. Kan inte annat än att göra de bra slagen oftare helt enkelt och hoppas att det räcker till fortsatt spel. Imorgon börjar vi spela 09.30.

Det blev som sagt ingen snålskjuts i finalspelet utan jag fick spela från första omgången, vilket innebär spelstart 08.00. Klockan slet upp mig ur sängen 05.45, dusch och packa väskan innan frukost och promenad till DreamBowl Palace.
Eftersom jag inte spelat mer än en start var jag lite sådär just till hur jag skulle attackera banan eftersom min start sist var mindre bra. Hade dock tittat en hel del på andra som spelat vilket många gånger hjälper till. Jag slet upp min Eruption och försökte göra det den var till för, tighta och raka linjer. Det gick enligt planen, gick ut hårt med 247 vilket gjorde att jag låg tre efter första serien. Började med en dubbel i andra……. sen började det. Tyckte bollen började checka på vägen vilket inte var konstigt, något som hänt hela vecka för folk varpå jag flyttade vänster. Behöll Eruption som jag sagt till andra x antal ggr innan att den är bra så länge man går rakt, annars är den inget vidare. Bra lösning Dempa, inte! Bytte till Omen som tog för tidigt och sen blev det Arson som såg ok ut. Problemet kvarstod dock, bollen checkar på vägen och jag får absolut INGEN längd i slagen. Jag slogs fram och tillbaka med en kass reaktion, höll mig knappt vid liv men efter heltäckt trots 4 rutor med 3 eller fler käglor kvar kändes det ok men då kom liemannen…. BAAM! Trodde jag skulle komma undan men 4-6-10 i sista rutan och självklart blev det 180. Nästa serie samma sak och jag försökte flytta mig bort från problemen men det var helt enkelt en kort arm och för mycket energi uppåt som orsakade allt. Slutade med att jag gjorde 175 ovanpå den fantastiska 180-serien. Nu var jag sådär 21-års hormonstinn boxarpojkearg. Inte ofta det händer numera men hade jag kunnat spruta eld och trycka ut rök ur öronen så hade jag garanterat funnits på youtube nu. Lovade mig själv att inte ge upp, -Du har fyllt 30, du har fyllt 30….. ok. Tog en provswing innan jag gick iväg i sista serien för att släppa loss swingen, och bowlade många klasser bättre. Framför allt gick bollen genom midlane. Fick 4-10 på tunn, på en boll jag trodde skulle rensa bordet, annars en bra serie rätt igenom. Som sist kvar i hallen att spela (Nu vet jag hur Kalle och Mai-Ginge känner sig) satte jag dubbeln, blev lite glad och hojta sådär skönt som man gör ibland. Visste inte om det räckte men såg omkring mig att jag gick förbi de flesta med bara ett par poäng. Visst räckte det, inte med mycket men vad jag kommer ihåg så ska man bara vara på rätt sida om strecket, eller? Till nästa pass fick jag min JetBlack som jag borrat om fingrarna på eftersom mitt spann är aningen anorlunda sedan jag borrade den. Spelade med den i början av andra passet men Eruption fick ändå rulla mest igen. Nästa banpar skiljde det bara 4-2 mellan banorna och självklart bytte jag boll på den banan som var bra, varpå jag drog på mig 2 x 2-10 samt 1 x 2-7 på den andra banan. 208 med 8 strike, röven! Hamnade i jagaläge rätt tidigt. Inget som stressade mig direkt, kände att jag inte hade glöden riktigt. Tråkigt eftersom det var många bra spelare och det är då man vill slåss om de främre platserna. Fortsättningsvis hade jag sådan dålig carry, det fladdrade käglor överallt men så strikefattigt att det var löjligt. Efter 215, 203 blev det en rökare på 208 med 7-10 och lite annat mys. Jag hade liksom inte det där lilla extra som man känner att det behövs för att slåss i toppen. Gjorde ett sista ryck att hinna ikapp men det räckte inte, fick inga rader och drog på mig någon tomruta igen och ny serie på 200. Missade nästa steg med 22 poäng, vilka jag inte behövde leta så länge efter för att hitta. Klart man är besviken men inte som jag borde, vet inte om jag tävlat så mycket på kort tid att jag var mätt men jag borde varit argare. Är kvar i Munchen ett par dagar till för att spela Masters, dvs topp16 från rankingen 2011. Får tagga om tills dess helt enkelt.

Om inte annat så sken solen igår och jag fick en grym dag på stan… alltid något!

Då var man tillbaka i hallen där jag och min nuvarande roomie Kalle vann EM-guld i 2-manna lag. Bowlinghallen i sig är en fantastisk arena i 3 plan med över 50 banor, restaurang, konferens, biljard och proshop. Proshopen är sannolikt den bästa i europa, grymt proffsiga och alltid ett rikligt lager på klot. Klart det underlättar med dessa förutsättningar, men ändå. Spelmässigt är det en ganska lurig hall, det skiljer mycket mellan banorna även på paren i sig. Vi spelar på 39fot som ska vara 1:1,69 i ratio. Det låter väldigt svårt på förhand men det vore ganska en överdrift. Däremot svänger det ordentligt! 24 mL förväntar man sig ändå en hel del glid men icke. Ännu en tävling med ordentligt med friktion i midlane, banmässigt är det samma tendenser som i Kroatien och Slovenien på deras banor. För att få loss den sista käglan är det samma sak som gäller, broms men inte sväng. Jag spelade med Mika och han var först av oss vilket gjorde att jag kunde titta på hans reaktion varje gång vi bytte banor, detta är en stor fördel. Många gånger får man spela med en inhemsk spelare som kommer fram på fel fot, släpper back, fullroll och semi om vartannat samt en prescision som blinda Dagny med indraget körkort. Det gör viss skillnad helt enkelt vem man får spela med, sen är det kanske inte alla som klarar att använda sig av informationen men då får man skylla sig själv. Första serien var jag rätt illa ute, bollarna läste tidigt och jag ville stå så rakt som möjligt men allt checkade för tidigt, med den låga ration drar man sig från att flytta för tidigt men jag hade inget val. Mika stog vändet om mig men jag flyttade ikapp och förbi, först då blev det ok men avslutade med hål för 171. Jahopp….. så ska man göra 1350 för att gå vidare, SÅ LÄMPLIGT! Alltid när man spelar samma dag man reser tar man det lite som det kommer, men jag har dragit på mig en överansträngning i axeln igen varpå jag inte vill bowla mer än nödvändigt. Har mycket spel kvar innan uppehållet i Juni nämligen. Jag alternerade klot Vivid, Arson, 505T, Omen och Frantic men inget blev hundra. Kickade bollen in i fickan var det hörnor varje gång och käglor fladdrar men ingen träffar, precis som jag förklarat problemet de sista veckorna. Mina låga RG-klot som Omen och Arson läste ok men blev svåra att få genom, då kom esset i ärmen. Jag har borrat 7 bollar med det viktblocket som sitter i Road-bollarna från Storm och det passar mig ICKE. Alldeles för mycket som händer på för kort sträcka oavsett underlag. Nu valde jag att borra en Crossroad med pin under bryggan och svängde ut CG ordentligt (30x70x5″), tidig rull och kontroll i brytet på ett viktblock som egentligen vill göra det motsatta, bullseye! Det är det ENDA sättet för mig att använda dessa bollar uppenbarligen. Bollen gör knappast det den borde men kombon gjorde gott i min väska. Enda användningsområdet är dock när jag ska spela hela hallen med velodromskruv, men ändå. Jag spurtade in 265,260,224 sista 3 serierna för 1365 och klar för final. Jag skulle kunna spela igen för att få en stå över ett någon omgång i finalen då man börjar redan 0800 på söndag men jag väljer hellre att spara axeln. Dessutom är det 30´c här med strålande solsken, tror det vädret med lite frisk luft kan göra gott för kropp och själ. Säga vad man vill men huvudet måste oxå få bränsle för att man ska kunna prestera, därför blir det frukost i solen och en dag på stan med grabbarna, check!

Erik sladdade runt i rummet, packade sina sista saker och smög iväg. Min klocka ringde 0800. Drog mig en stund men kom ner till frukost lagom till 0900. Grabbarna tyckte att kudden var lite väl skön och valde att kommer ner när jag var klar. När man anländer till hallen möts man av amerikanske Nolan som gnäller ur sig att han hoppades att jag var vänsterhänt, annars var det kört. Det där är en dialog som kommer leva kvar i all evighet och det är inget vi rår på. Det ställs egentligen bara högra krav de som lägger banorna, att man har kännedom om bowlinghallens egenheter som kan göra skillnader vart i banan man väljer att lägga spelet. Det är visserligen gånger man undrar hur det är möjligt att en vänsterhänt kan stå så långt vänster när det är totalt möjligt på vår flank, men det är som sagt inget man rår på. Byt idrott eller se till att göra det så mycket bättre än alla andra att det inte spelar någon roll.
Passet jag spelade var det andra toner dock, jag var bäst på 953 och denna gången åkte häften av vänsterhänta spelare ut från att ha varit topp4 i förra squaden. Så är det ibland. James förklarade att det inte alls fanns samma svar utåt som i starten innan, vilket ofta är det fenomen som vi ifrågasätter ibland just att det känns som om det finns mer svar utåt än vad man själv har. Kanske var det mer likadant denna starten och de hamnade i fällen vi gjort, att du måste få klotet att läsa i tid, utan att svänga. Kan låta märkligt men det är ofta så just på denna friktionen som är i AMF´s laminat.
Nästa pass kom stjärnorna från kvalet in och vi spelade ytterligare 4 serier från scratch. Man oljade alltså om efter varje 4 seriers pass eftersom nya spelare från kvalet kom in varje gång. Denna omgången tyckte jag att det kändes snabbare ut och för första gången kunde jag använda Vivid igen. Passet innan rullade 505T och Arson. Däremot torkade det upp snabbare på vägen ner och flertalet slag kändes ok av handen men klotet var mer vänster redan vid pil än jag förväntade mig och vissa slag sög fast ytterligare i midlane och flera slag hamnade mitt på eller vänster. Dessa varningar fick mig att flytta mer vänster såklart, men samtidigt kan jag inte flytta hur mycket som helst då vi spelade 1 spelare per bana vilket gör att banan inte spelas upp lika fort och profilen fortfarande är plan i mitten. Spelade ok och höll mig ovanför strecket hela passet, avslutade med spärr, strike i sista rutan för att klara mig vidare som 9/10. Osku leder på 913 och jag är 9a på 871, så tight var det och även Osku hade flertalet strike på vänster sida och mitt på vilket gjorde att jag inte behövde ifrågasätta min uppfattning. Dags att olja igen, nu har man tvättat banan 4 ggr på dryga 5 timmar. Aningen tightare från start igen, men ännu torrare blev det. Innan jag faktiskt uppfattade vad som hände hade jag tappat mark, såg visserligen omkring mig att fler hade tendenser men inte riktigt som mig själv. När spelare som Thomas Larsen och Medvetiskov är i topp började jag slå ihop saker och ting. Jag träffade konstant mitt på, varpå jag ifrågasatte upplinjering bollval, men spärrade allt och inga problem då. Alltså var swingen och upplinjeringen inte problemet, lite för envis tog det mig 2,5 serie innan jag gjorde det jag kanske är sämst på när det gäller justeringar men såg ingen annan utväg, loft. Nu valde jag att spela med Frantiv och loftade klotet till prickarna, dvs drygt 5-6 fot ut i banan….. vips så gled klotet igen och sista 1,5 serierna gjorde jag dryga 40 över för att rädda 809. Slutade 9a i tävlingen, surt när jag var med helt ok trots att sista 2 squaderna inte kändes hundra. Åter igen tillåter jag mig inte att sluta försöka, låter mig inte bli förbannad och hamna i läget där man skiter i det. Jag har ingen stolthet i att försöka mörka ett dåligt resultat med att jag inte orkade och slutade försöka, det kommer aldrig hjälpa mig att bli bättre och det är mitt mål, att alltid bli bättre. Nu blev det till att snacka med Tomaz Erzen om skjuts tillbaka till Zagreb då vi flyger hem därifrån dagen efter.

Munchen på schemat med en ny topp10 placering i bagaget.

Ja, vad säger man? Gårdagens incheckning och hotellvistelse var ett skämt. Det är klart, vill man spara pengar och bo billigt var detta klockrent men…… näh! Vi checkade ut, blev hämtade av Anze som körde oss till stan. Efter vårt Ö-råd ville vi inte chansa igen och tog in på Grand Hotell. Det kan aldrig gå fel med Grand tänkte vi, vi tänkte rätt!

Kalle anslöt idag, kanske tur det. Vi hade ändå en trevlig stämning, kände att saker och ting flöt på, sådär glada att man njöt av livet liksom. Kalle for rescue! En glädjespridare som honom är svårt att slå, snart var vi alla sura och självmordsbenägna igen. Alla bestämde sig för att spela kl.14.00. Denna gången tog det tidigare, min Vivid blev för stark och jag tvingades gå ännu längre vänster varpå den plana delen av profilen kom i spel. Istället fick jag välja svagare klot, som istället inte tog på vägen och jag fick ”skapa” midlane själv. Detta är något jag ALDRIG klarat förut, istället hade jag spelat hårdare och rakare men som jag förklarat tidigare är det inte lösningen på just denna laminaten med dess friktion. Denna starten höll jag en högre lägsta nivå, men topparna var inte lika höga. Det torkade upp allt mer och sista 2 sista serierna stod jag framför klotreturen. Anze berättade att folk på läktaren frågat honom om jag fjantade mig som stod där och bara tog 3 steg. Hade chansen att öka när det var 4 rutor kvar om jag satte ut, men 10an stog i ruta 10 och 1350 i mål dvs 2 poäng mindre än förra starten. Två höga och jämna starter i rad är akktid ett bra tecken men målet var att öka för att säkra plats i topp10 för att slippa 2 första passen på söndag. Jag är fortfarande topp20 och förhoppningsvis står det sig.

Det blev lunch på typiskt Slovensk restaurang och måltiden gick i tema, ”Kött fyfaaaan!”. Vi fyllde bordet med kött, bönor, grönsallad och bröd. En rejäl måltid och riktigt vällagat, alla gick därifrån med stora leenden och mätta magar. Ikväll ska vi göra stan är det tänkt, passar på när vi är spellediga imorgon.

Hepp´åre!

Upp o hoppa! Då var det dags igen. Härligt att man hann vara hemma 2 dagar för att sedan sätta sig på nya flighter och ta med 13 mil varifrån jag var i måndags. Arlanda bjöd på sedvanlig frukost för 100:- och flyget var fullt. Samtalsämnet blev jobb, hur man ska göra saker bättre på sin arbetsplats, vad man kan göra effektivare, nya idéer rent allmänt. Jag gillar dessa samtal då man lätt kan bli hemmablind. Mellanlandningen i Köpenhamn blev en aning tight dock. Vi behövde nämligen checka in igen, och detta hann vi inte innan deras deadline varpå vi blev tillsagda att, ”Spring, ni måste springa nu!”. Detta på en tillräckligt ren danska att både jag och Micke förstod och föreställde oss Usain Bolt ta täten och testade löpsteget genom terminalen. Erik hade lyckats fippla till det, fått ut sitt boardingkort 1 minut innan allt stängde varpå han redan var på plats vid gaten. Kalle som älskar att flyga har något att se fram emot när vi ska flyga hem sen, planen Croatia Airlines flyger med är nämligen mindre propellerplan med 4 personer per rad. Ljudet från motorer och rotorblad gör att du knappt hör vad du själv tänker. Det som bekymrade oss mest var huruvida bagaget hann med planet med så kort tid i Köpenhamn, allra helst eftersom vi flög till Zagreb och sedan blir hämtade av vår vän Tomaz Erzen för bilfärd över till Ljubljana i Slovenien. Normalt sett kan du få bagaget skickat till dig och ditt hotell men i annat land blir det genast ett projekt. Väskorna anlände varpå vi kunde koncentrera oss på mat och sedan bowling.

Under bilfärden fotograferade jag nya inköpet på instrumentpanelen.

När vi anlände till hallen var det bara till att fylla på med energi. Det som är bra här är att man har restauranger med ordentlig mat. Nu tex blev det en risotto, godis! Promenad i friska luften och sedan dags att bowla. De tidigare gångerna jag varit här har det alltid bjudits in till att skruva, så även denna gången. Den höga friktionen i AMF´s laminat gör att man för tänka lite annorlunda men nu spelade jag hela förra veckan på detta, plus att vi tränade med Sturpen i Nynäs på just samma i veckan. Det handlar om att bollen måste gå i rull, den höga friktionen gör att måste ta på vägen, annars kommer banan kännas tight då klotet inte kan färdas lika många ribbor vänster på lika kort sträcka som det går hemma på Högdalens Pro Anvilane med en klart mindre friktion och klotet därför kan spara mer energi längre ner i banan. Vi spelade 1 spelare/bana, vilket är lite knäppt men när det inte är fler som spelade i starten antar jag att de inte såg någon annan lösning. Jag hade gärna börjat längre höger men hade inget som rullade vettigt utan tog för mycket på vägen. Det jag lärt mig med denna laminaten är att fart löser inga problem utan det var bara till att flytta vänster, ta något som läser i oljan och rulla bollen mer. Blev Vivid från start och började med 7 strike, dessvärre skulle 10an sätta stop för detta försök till full pott. Har som sagt många höga serier på sistone, men det måste lossna snart att jag får notera en till 300-ing till samlingen. Hamnade i lite ojämnheter mellan banparen och testade 505T, Arson, och Frantic men antingen tog Arson med sitt låga RG för tidigt eller de andra kloten för sent, iaf för att få loss käglorna. Kloten tog sig alltså till fickan ok men inga strike. Visade sig bli Vivid ett tag till, tills dess att banan satt sig och därefter kunde jag välja 505T och börja gå ner i tempo för att få loss de sista käglorna. I femte serien kom känningar av resedag, energin och fokus blev lidande. Slog dåliga slag och 185 noterades, lite dumt eftersom placeringen i kvalet avgör en del. Jag fick plötsligt jaga för att ha en chans att bli topp10, då står man nämligen över 2 första stegen i finalspelet, klarar man sig topp20 står man över det första steget. Banorna 15-16 väntade mig i sista serien. Erik varnade mig innan jag kom dit, spelare på läktaren sa samma sak. Inte alltid man uppfattar sådant lika men här har vi nya banor som kan göra V-ås & Kroatiens banor sällskap. Jag spelade bättre igen men kloten bestämde sig aldrig vad de skulle göra. Slutade med att jag ökade farten och gjorde det så enkelt för mig som möjligt. Hade inte flyttat så mycket sedan vi började, bara bytt klot och befann mig nu omkring 4e pil och försökte bara ta mig runt hörnet. Avslutade med en trippel för att rädda 209 och 1353 i mål som åtminstone verkar räcka till topp 20. Kommer dock spela igen 14.oo Fredag.

Förra veckan i Zagreb passade jag på att fråga Matej, en annan vän från Slovenien vart vi skulle bo veckan i Slovenien. Han förklarade att B-VM i hockey spelas samtidigt och att det var knappart med rum i stan. Tipsade om ett ”gasthaus” i krokarna som var kände för sin vällagade baltiska mat. Ok? Gasthaus lät väl inte så fancy, men säger han det så. Kan väl bara säga att det var ungefär va det lät som….. ifrågasätter min vänskap till Matej hädan efter, jag tänker ge igen!

Behöver jag säga att vi checkar ut och väljer nytt hotell under dagen?!